Mina småtokar

Isabelle älskar kaffe. Kan alltså dricka mer än en klunk, ja, brukar klunka i sig så mycket hon får, helt enkelt. Det slog mig häromdagen också. Att även om Isabelle är liten i maten och vi har fått tjata och truga under hela lilla damens livstid så är hon i alla fall inte kräsen. Hon äter allt som ställs framför henne och jag har aldrig inte lagt i något i maten för att hon inte gillar det. Och då lagar vi inte så värst traditionell mat här hemma, om jag säger så. Mycket wok, stark mat, vegetariska grytor med massor av grönsaker, med mera med mera med mera.
 
Ikväll åt vi hennes nummer ett favvo i alla fall; laxpasta. Sen är hon vansinnigt rolig att leka med just nu (även om att delta i leken inte alltid är min topp ett...) för hon byter nämligen roller på oss.
"Jag är mamma och du är Isabelle", säger hon och sätter mig på en stol medan hon går till sitt leksakskök och ska laga mat till oss. "Jag vill ha tårta!" säger jag och hon vänder sig om och spänner ögonen i mig. "Nej Isabelle! Du måste äta upp din mat först!"
"Ameeeen jag vill ha tårta mamma!"
"Nej. Mat först."
 
*förstår inte alls vart den konversationen är tagen från*
 
Sen får man från och med nu inte säga något som man inte tänkt fullfölja. Hur kan barn minnas allt? Som att mamma sa att hon skulle ta med Isabelle till frisören (hon menar att Isabelles kalufs är i oordning? Förstår inte alls vad hon menar💁‍♀️), det tog hon upp imorse vid frukosten och deklarerade:

”Jag åka alldeles hälv med mommo. Inga mammom, inga pappor och inga bebisar 

😂

Hon sa det dessutom och pekade på var och en av oss. När hon pekade på Sam och sa "inga bebisar" satte jag mitt kaffe i halsen. Hur kan man vara så liten och söt? Tänk att jag får hänga med dessa tokar varje dag, vilken jäkla tur för mig.

Sam är ett litet vilddjur kan man väl säga. Ärligt talat, den pojken kan bara inte vara stilla. Det nya nu är att sticka ut tungan och åla sig fram utav bara satan på magen. Han är snabb trots stilen, och målmedveten utav bara tusan. Ska han någonstans så är det dit han ska, punkt på den. Han har inte tid att sitta ner, sätter jag ner honom på golvet kastar han sig framåt så att han kan ta sig vidare. Samma om man ska ta på honom kläder eller byta blöja... herregud. Man får liksom hålla fast honom stenhårt för att han bestämt ska rulla över på mage och krypa iväg, försöker distrahera med leksaker men allt som oftast ska han ändå iväg. Giv mig styrka. 😅

Kalashatten på när pappa och Isabelle hade kalas ikväll, och finns det hjärterum finns det stjärterum...

Alfons huset

Igår åkte vi till Alfons Åberghuset! Ett himla trevligt hus, om du frågar mig och Isabelle. Våra kära vapendragare, familjen Chettat, var så klart med och dagen till ära demonstrerade ännu en gång hur olika jag och min kära syster är. Så här:
 
Vi skulle åka 9.30 hade vi bestämt. Okej, nu jävlar ska jag planera! tänkte jag och packade skötväskan och lade fram kläder till båda barnen kvällen innan. Bra Sarah, bra start. På morgonen gav jag Sam frukost för han vaknade först, tog på honom hans kläder och var i fas när Isabelle vaknade vid 8. Vi käkade frukost tillsammans, hade det mysigt och hejsan hoppsan, nu är klockan plötsligt nästan 9? Pulsen börjar stiga. Sminka mig, ta på kläder, HITTA MINA KLÄDER SOM SÅ KLART FÖRSVUNNIT, borsta tänderna på Isabelle, tvätta av Isabelle, på med kläder, kamma håret. Pust, stön och herrejävlar nu är klockan 9.30 och vi är inte klara. Svetten lackar, jag får in båda barnen i bilen och vi drar iväg prick klockan 9.45, med hjärtat hamrandes i 180 och minst två ledsna barn i baksätet.
Jenny, som haft hövligheten (och vetskapen om att hon har en syster som absolut under inga omständigheter kan komma iväg i tid) nog ringer 9.50. Vi snackar lite och här kommer sanningen framkrypande. Här kommer skillnaden mellan oss systrar. För medan jag sprang runt som en yr jävla höna här hemma och lyckades PRECIS få med mig Sams mat men tamigtusan INGET ANNAT ÄTBART så har min syster, förutom roddat sina 3 (TRE!) barn kommit iväg prick och exakt 9.30 TILLSAMMANS med en tacopaj som hon slängt ihop lite snabbt på morgonen, packat dricka till alla våra barn SAMT kakor och bullar till efterrätt och där sitter jag och bara HUUUUUUUUUR LYCKAS DU?!?! Vem är du? En tacopaj?!?!? Som dessutom var svingod?!!?! Sluta. Bara sluta. Det är inte mänskligt att hinna så många saker på en morgon. 
 
Hon glömde åtminstone jackan till Kenza. HAHA! DU ÄR MÄNSKLIG! Ville jag skrika och peka med ett jättelångt finger mot henne men jag höll mig i skinnet och var helt galet stolt över att jag hade en extra vindfleece i bilen. 
 
Johoråja, man ska inte komma här och komma här och säga att jag inte har koll på livet, nej nej...
Så bra dag! Tre föreställningar hann vi se, och min lilla modiga tjej skulle så klart kramas med skådespelaren efter showen. Hon älskar det, ska alltid gå fram och vara ursöt när hon står lite försynt tills personen får syn på henne och sträcker ut armarna, då ruuuusar hon in i personens famn. Min fina lilla unge.  
 
Det visade sig dock att man inte fick ha med sig medhavd mat i huset (och damn vad Jempis hade fixat med mat till oss), så vi gick ut och satte oss på en bänk i Trädgårdsföreningen. Blev ju bra det med. Sam fick hänga i selen men lyckades inte somna, han är för nyfiken den pajken. Skötte sig gjorde han hela dagen i alla fall, han älskar precis som sin storasyster (och hrm, sin mamma) att vara på tur. 
 
Så var det med det! 

En lördag och en ny fas

En ny fas har infunnit sig i det Ahlströmska hemmet. Leka-själv-fasen (och göra allting annat "alldeles hälv" också, för den delen)
 
Så här:
 
Idag gick jag och plockade undan efter frukosten när Isabelle (utan att ens andas ett ord med frågan: "får jag kolla ipaaaaaden") sprang in på sitt rum. Hörde henne snart sitta och ropa "Mamma! Pappa!" och gick dit för att kolla. Då satt hon med Pippigubbarna och lekte att Pruskeluskan var mamma (tack för den!!) och tjuven var pappa. Pippi var Isabelle. Hon lekte alldeles hälv i säkert 20 minuter medan jag gick och plockade, kunde inte hålla mig från att smyga dit och stå utanför och lyssna flera gånger. Så söt så jag knappt kunde hantera mig själv. 
 
Hon sov för övrigt till 9,45 idag. Hon somnade i bilen på vägen hem från stan igår och var således icke trött vid 19-19.30 som hon brukar. Vi försökte inte ens att lägga henne utan vi satte oss i soffan och kollade Idol. Dansade med henne till Öppna din dörr och kände så övervälmande mycket kärlek till min lilla dotter jag höll i min famn, kände mig så tacksam över tryggheten vi har möjligheten att ge henne, att hon får de möjligheter i livet som hon får och att hon får känna sådan villkorslös kärlek. Alldeles för många i vår värld idag som inte får känna kärlek någonstans ifrån, och där dansade jag runt med min flicka i min famn, pussade hennes mjuka hår och höll sedan hennes hand medan vi satt tätt intill varandra i soffan.
 
Sam förövrigt sov sin bästa natt hittills inatt! Det var ett bra beslut att sluta med flaskan på natten- han är ju icke hungrig på natten. Vill bara snutta och få den tryggheten, men nu är han så stor att det är bättre att han sover istället. Inatt vaknade han en gång vid 00,45 och jag försökte vyssja men han blev bara arg. Jacob tog över och han somnade på några minuter och sov till 06 då jag bytte hans blöja och vi somnade om till 07,15. Heja Tamme!
 
Nytt uttryck från Isabelle för övrigt:
 
"Eller hur. Eller hur, mamma." Används lite hur som helst för att testa hur det funkar.
 
Favoritsyssla: Dega. Både hemma och på dagis vill hon dega mest hela tiden. Idag testade vi att blanda majsstärkelse med vatten, det var kul! Var liksom flytande tills man tryckte på det, då blev det hårt och när man släppte så rann det igen. Ascoolt faktiskt! Hällde i lite blå karamellfärg så det skulle vara blått, missade bara den lilla detaljen att karamellfärg ej går bort från huden 😬 Så både Isabelle och jag fick helt knallblå händer, men efter en googling hittade jag att man skulle sitta med händerna i varmt vatten med diskmedel i fem minuter och tadaaa! Det gick bort. Och min 2,5 åring lyckades faktiskt sitta still med händerna i vattnet 😅
 
Nej! Nu ska jag lämna av Isabelle hos mormor och morfar, de ska gå till en lekplats och mamma, pappa, Tam får ej följa med!