Hej hej

Det är så många ord som Isabelle snappar upp och härmar nu va! Förstår att hon sover länge vid lunch och somnar tidigt om kvällen- hennes hjärna måste gå på högvarv. Sitta här, titta här, åka bil, alla kroppsdelarna (som hon SÅ KLART inte kunde visa att hon kunde för BVC-sköterskan, hon bara stirrade på oss som att hon tänkte "precis som att jag gör det på beställning framför någon jag inte känner?!"), skakar eller nickar på huvudet beroende på vad hon vill (och det vet hon FÖRBANNAT väl).
 
Förut idag dammsög jag och städade i groventrén. När vi var klara så dammsög jag även Isabelles små fossingar då de var väldigt grusiga efter att hon gått där inne och hjälpt till (på sitt eget lilla vis...) vilket hon tyckte var så kul att när jag några timmar senare drog med dammsugaren i hallen, rusade Isabelle till hallmattan och satte sig och höll upp sin lille fot och ville jag skulle dammsuga under den igen. Sötnos!
 
Riktigt bra söndag har vi haft här på Sivers väg. Produktiv! Jacob har rensat i garaget, jag har städat hela nedervåningen och vi började riva tapet i det som skall bli Isabelles sovrum. Längtar himla mycket tills jag får börja inreda där! Ska göra det så himla mysigt... har dock ingen aning om hur hon kommer hantera att sova i annat rum än oss. Varken vi eller hon störs ju av att vi sover som vi gör idag, med hennes spjälsäng inne hos oss, så därför är jag orolig att hon kommer tycka det kommer vara alldeles för tyst i sitt egna rum... men! vi får ju testa. Kan ju onekligen vara skönt för henne att ha eget rum när lillasyster/lillebror kommer och ska äta om nätterna. Och man vill ju inte flytta ut henne när bebis kommer så att hon känner att hon blir utskuffad för att någon liten och ny kommer... kommer nog att lösa sig prima på något vis!
 
Var på kalas hos mamma ikväll. Alla systrar, alla barn, Jacob och Lamine och pappa förstås var där, och vi hade en så himla härlig kväll. Blir så lycklig av min familj! Blir så lycklig av alla fina barn som leker järnet, verkligen leker och aldrig skulle vilja kolla TV eller iPad när de är tillsammans på det sättet. Älskar oss vuxna också som har barnasinnet kvar. Vi målade skattkartor och lekte benet och hunden (alla sitter i ring, en leker hund i mitten som blundar och ska sedan gissa vem som har hundbenet). Isabelle snappade upp leken och lade sig helt sonika i mitten oavsett om det var hennes tur eller ej och hjälpte till att skälla på oss alla. Så sött så jag ungefär... dog. Som vanligt. Gud vad man blir blödig för sina barn alltså. 
 
:)

En ledig måndag

God kväll,
 
Vad jag gör? Äter glass så klart. Med jordgubbar. Vad annars skulle jag göra? Lillebarnet sover och då äter man glass, det har jag i mig sen gammalt då mamma gömde glassen hon slevat upp under soffan när hon hörde våra tassande steg nerför trappan. Gårdagens föräldrar alltså. :)
 
Agnes & Ida kom cyklandes hit själva en liten sväng och hälsade på förut. Mamma var här och skulle hjälpa mig berätta vad tusan som är vad i trädgården och vi bestämde oss för att börja rensa i växthuset. Agnes högg genast i (hon verkligen älskar att greja den ungen) och jag höll också på. Skulle ta bort en stor ogräsplanta som fullkomligt kryllade av gråsuggor, myror och andra obehagliga små djur när jag tänkte för mig själv; "nu ska jag inte överföra min rädsla för de här tokäckliga jävla små djuren till Agnes utan spela cool". Mm, lycka till Sarah. Jag skrek till och Agnes vänder sig om och tittar på mig. "Vad är det?" frågade hon. "Ehrm, inget. Tycker inte så mycket om alla kryp bara", säger jag och ler något som jag hoppas ser ut som ett självsäkert leende men som antagligen ser sjukt nervöst ut för att kryp är det VÄRSTA jag vet. "Ska jag hjälpa dig?" frågar Agnes, och jag hör min egen förrädiska stämma, väldigt tunt, utbrista i ett "MMMMMMMM!" 
 
Agnes föste undan mig och tog tag i växten och bara... kastade den till övriga komposten. Och där stod jag och kände mig oerhört fjantig MEN OCKSÅ oerhört lättad över att min älskade 8-åring är PERFEKT att ha med sig när det ska grejas då hon är ungefär noll rädd för kryp och djur. Vad är det med dagens barn? Kan inte minnas att jag en dag efter tre år INTE har varit rädd för djur med för många ben och som krälar sig fram i livet. Tur jag har Agnes, jag säger då det. 
 
I förmiddags testade vi på barnrytmiken här i kyrkan i Fjärås. Saknar verkligen den vi gick på i Göteborg, den var fantastiskt bra och det här var trevligt men inte som den. Nåväl. ALLT kan väl inte vara bättre i Fjärås mot Majorna gissar jag. Mysig förmiddag oavsett, med strålande sol, lek på kyrkans lekplats (den är grym i Fjärås!) och häng med kusinerna som Jenny skapat. 
 
Nu: Sova. Herregud, klockan är över 21 och mina ögon går så klart i kors. Godnatt! 
Några bilder från när vi var på Skördefest igår

Livet är härligt

Är himla tacksam över livet just nu. Våra veckor här är awesome. Jag jobbar måndag, onsdag & fredag, således ledig tisdag och torsdag. Så i torsdags åkte vi till Noas ark i Onsala med Jenny, Bella & Kenza. Förutom ett smärre breakdown från Isabelles sida när hon kastade sin äpplejuice på Bella så hade vi en fantastiskt härlig förmiddag. Solen sken, det var sångstund med gitarr utomhus och djuren såg välmående ut. Tycker dock synd om Bella. Hon försöker och försöker att få hålla Isabelles hand, få krama Isabelle mest hela tiden och allra helst ta med henne överallt dit Bella ska gå. Problemet är att Isabelle är i lite av en utbrytarfas. Nobody puts baby in a corner, verkar hon tänka kring precis ALLT och låter inget annat barn bestämma om hon ska hålla handen eller ej för då vrålar hon högt som tusan och drar åt sig sin lille hand. Inga kramar om inte hon har bestämt det. Går ingenstans om hon inte är sugen på det. 
 
Bestämd är bara förnamnet på Isabelle just nu. 
 
En annan kväll i veckan när jag INTE tyckte livet var på topp (just det, på kanelbullens dag!) skrev Sandra att båda barnen sov och att hon skulle träna och baka en kanelbullekladdkaka. Jag bjöd in mig och satt 10 minuter senare i Sandras kök med en kopp the framför mig och en kladdkaka, min bästa vän och absolut inga barn. Så välbehövligt så det var inte riktigt klokt, och så galet lyxigt att kunna göra såna saker helt spontant nu när vi bor så nära! Älskar att alla jag älskar (nåväl, nästan!) bor inom räckhåll här i Fjärås. Kunde inte bli bättre.
Bild 1: Hon lärde sig köra framåt på bobby car på förskolan = bra. Hon lärde sig även av de större barnen att man kan ställa sig på den och köra = helt klart mindre bra. 
Bild 2 + 3: I stallet kommer vi hänga mycket :)
Bild 4: Wille kan bo här igen! Hade honom sön-tors förra veckan och det var himla härligt
Bild 5: Kusiner <3
Bild 6: Stor brutta på Maxi som hittade biiiiiiiiilar att leka med. Lyckan var total.