LYCKA!

Min kamera är... perfekt. Så jäkla kul att ta foton hela tiden, vilket faktiskt är det enda jag gör just nu. Har tagit 100 bilder idag, på absolut ingenting, bara för att det är så kul och för att jag kan =)
Snar ska jag dock åka till jobbet och jobba till klockan 24. Gillar att stänga, det brukar gå så fort =) Och vid 24 kommer min babe och hämtar mig, för att han är så jävla bra!

R fick detta underbara SMS förut, som förstås föll offer för min nya kamera =P Så idag är en enorm lyckodag för oss, för det hemliga projektet är nu i hamn!!!!! Åh vad jag längtar tills allt är klart och vi kan flytta in.
LYCKA! Jag älskar dig babe.

image33

26/6 = Ny kamera.

Äntligen! Min nya kamera fungerar och den tar helt grymma bilder. Älsklingen ringde imorse och frågade om jag ville att han skulle köra in mig till Siba vid tio när de öppnade, och om jag ville! Sedan åt vi frukost på hantverkscaféet, det är sånt vi är bra på =)
Jag hade fått fel minneskort igår, och det jag fick idag var 300:- billigare!! Vilken lycka, så nu har jag tagit hur många kort som helst, framförallt på älsklingen då, den stackaren =) Men han ställer upp och är snäll, han tror dock att vi inte kommer att träffas de närmsta dagarna för att jag bara kommer att hålla på med kameran.. What? Kan jag inte ta med kameran när jag träffar honom?! =P

My engine is ready to explode.

Nu har jag köpt min kamera. Jävla skitminneskortet funkar dock inte, tror att de gav mig fel!! Var så arg förut, kastade runt det och precis när jag höll foten över det för att krossa det lilla kortet för alltid och alltid sansade jag mig, tog ett djupt andetag och plockade snällt upp det igen.
Men jag har lagt undan det för att slippa se det, jag står inte för vad som kan hända då. Jag har nog lite humörsproblem, men jag tycker själv att jag har lagt band på mig nu förtiden. Återstår väl att fråga älsklingen om han håller med?! Han får de flesta av vredesutbrotten, konstigt nog.
För varför är det så, att man alltid sårar de som står en närmast? Medan de man inte gillar överhuvudtaget tiger man inför och säger inte vad man tycker. Men de man älskar kan man såra och skälla på. Skumt, varför är det så?Vill aldrig att det ska vara så, men det är så lätt att bli arg och skrika och gapa. För att sedan ångra sig förstås.
Och det lilla ordet förlåt, varför är det så svårt att säga? Tji den som ger sig, brukar det  ju heta, och är ett motto man lite skamfullt lever efter. Fastän jag inte vill. Egentligen.



Och du, min älskade, allting löser sig till det bästa, det vet du va? Oavsett vad som händer, och vem du väljer.
Glöm inte av oss alla som älskar dig oavsett.