Min Svenska Accent. (?)

Tydligen snackar jag med en jäkla accent. Iaf om man får tro alla kunderna på jobbet. Nästan ALLA frågar. 'Where's that accent from?' x 1 miljon.
Men det är trevligt. Då får man något att prata om och tiden går mycket fortare. Folk är så snälla. Dem har så många frågor och vill gärna ge tips om vad man absolut måste se här i Australien. Det gillar vi.

Idag sålde jag skor för nära 5000 kronor. Och jag jobbade bara 4 timmar. Känns ganska bra, faktiskt! Så där står jag i min lilla Steve Madden hörna och kämpar mot Myers alla tusen skor. Jag och Jenny hade faktiskt tävling idag. Den som sålde mest skor slapp disken. Mejlen gick varm då vi skrev elakheter till varandra, men till sist blev det lika. Vi är lika söta, jag och hon. =)

Nej, nu får jag ge mig! Det märks att jag inte bloggat på ett tag när jag skriver 7 inlägg i rad. Gå och lägg dig, fröken Johanson. Och glöm för all del inte att skriva en kommentar innan ni går, för då blir jag glad!

'Om jag hade tusen rosor och du också gett mig en...'

                                                         ---Varning för ett långt och totalt meningslöst inlägg.---

I måndags kväll begav vi oss längre upp än Surfer's paradise för att hälsa på hos Jennys vän Cassandra. Hennes farföräldrar har ett hus ungefär 10 minuter gångväg från stranden som hela deras familj delar på, och eftersom Cassie var själv där nu bjöd hon upp oss.
Vi kom dit vid 19-tiden tror jag eftersom Jenny jobbat på dagen, och vi åkte direkt till en restaurang för att äta middag. Jag och Jenny tog båda lamm-sovlaki (stavning?) -wrap med tzatziki som var så galet gott! Också satt vi på en uteservering som praktiskt taget låg på stranden. Mysigt. Efter det gick vi lite på stranden i mörkret, för att sedan åka tillbaka till huset för att sova och kolla på Die Hard 4,0. (Och jag som inte sett någon av dem tidigare, tur att handlingen inte var allt för svår =) Konstigt att han aldrig dör bara?)
Morgonen därpå vaknar vi till strålande solsken.
Jenny väcker mig innan dem övriga vaknat och vi får ta över traditionen som egentligen pappa har - att gå och handla nybakt bröd och god frukost på morgonen. (Detta fick mig osökt att tänka på den gången i Nice när jag och Jenny också gick för att handla bröd på morgonen. Då bodde Jenny uppe på en kulle med ca 10 trappor uppför och hur många trappsteg som helst innan man var hemma. Nerför gick bra, men uppför på tom mage.. Vi stannar för att vila när jag precis ska säga till Jenny att det svartnar för mina ögon, ögonblicket senare vaknar jag upp på trappavsatsen 15 trappsteg ner och har alltså svimmat nerför. Jag fick en spricka i knogen. Knogen var enorm. Pappa var helt säker på att vi bråkat och att det inte alls var en olycka =P Haha)
Iaf efter frukosten gick vi först till stranden vid huset. Där var enorma vågor och vi hade med oss några brädor (inte surfing) utan såna man mer ligger på. Det var roligt.

Sedan tog vi oss med bil till en väldigt fin utsiktsplats, Devil's lookout, där det var otroligt vackert. Efter detta köper vi med oss lunch och åker till en annan strand som var hur fin som helst.
Helt vit sand, underbart och varmt!
Senare på eftermiddagen är jag tvungen att åka tillbaka med tåget själv eftersom jag ska jobba på onsdagen men Jenny och Lamine stannar kvar. Och vad tror ni jag missar tåget med? 30. Jäkla. Sekunder. Och 45 minuter till nästa. Då var jag nära på att helt ärligt lägga mig på spåret för att se vad som skulle hända.

Väl hemma ställde jag mig framför spegeln. Illröd i ansiktet. Skönt, tänker jag. Lina kanske förstår? Tops. I år igen. Nu har jag iaf fått färg i ansiktet, äntligen! Det tar sin lilla tid, kan man säga..

Nej, nu är det verkligen dags för mig att sova. Klockan är 00,15 och vi ska upp tidigt.
Men. Jag kan ju fortsätta sova på stranden.... =)

Mamma!

Några såna här blommor skulle jag vilja ha utanför lägenheten till sommaren.
Kan du fixa det? =)

image153