Har varit och klättrat!


Idag åkte Andreas och jag till Klätterlabbet och klättrade! Tyvärr hade vi ingen instruktör idag, vi fick många tips av de som redan klättrade men tyvärr kom dem lite för sent för man fick fruktansvärt ont i händerna och jag klättrade lite fel. Men det var jätteroligt! Så nästa gång kör vi med instruktör så vi får köra på repväggarna.
Sedan drog han med mig ut i HisingsParken för löpning. Jag var så omotiverad och gnällde som den värsta, och när det var klart mådde jag så jävla bra! Man måste verkligen komma ihåg det innan träningen- man mår fruktansvärt bra efteråt!
Vet ni vad man mer mår jävligt bra av? Att vara ledig hela helgen. Helt galet! Jag tänker njuuuuuuuuuuuta! Helst med herr A, förstås. Han är bäst :)

Ha det bra kära vänner- och för guds skull! Glöm inte kommentera!!!

Bildbomb!

Hej!

Nu är jag hemkommen från träningen- funktionell styrka- satane vad det är jobbigt!
Men då är det ju värt att träna, mespass är ju inget för oss :)
Och inte är jag i Gbg heller, då har man all tid i världen till att blogga!
Så här sitter jag nu. Har laddat upp några bilder, skulle egentligen ladda från iPhonen men sladden ligger i väskan som ligger i bilen så det får bli en annan gång!

Jag har verkligen inget vettigt att skriva nu så håll till godo med bilderna!

Den finaste tjejen på jorden.


Busa!


Moster och en Agnes som inte alls vill titta i kameran :)


Bästaste Wille.


Wille gör highfive med morfar.


Han är väldigt fokuserad när belöningen är bollen!


Du är bäst.

Ett lite för långt inlägg om vad jag hade för mig igår em..

Godmorgon!

Igår var det en mycket nervös tjej som åkte hem till Linda och David. Det var en tjej som skulle sno med sig lilla Agnes, 14 månader, och åka till simhallen i Kba. Tjejen var jag.
Många tankar snurrade i huvudet, tänk om hon bara gråter och skriker och alla tittar och jag rodnar och Agnes vägrar bli glad? Men! Tänkte jag. Hon är mitt syskonbarn- den ungen jag älskar mest på hela jorden och nu var det dags att knyta lite nya band. Helt själva. Gulp.

Linda spände fast Agnes i bilen och tyckte det skulle bli så skönt med en stund bara med Ida som igår fyllde 1 vecka. Jag satte mig bakom ratten och Agnes somnade innan vi kommit ut från grusvägen.
Jag körde hem och satte på mig bikinin. ALLT som kunde förberedas skulle förberedas, tänkte jag. Väl vid simhallen väckte jag lilla ängeln och hon såg mycket skeptisk ut och underläppen darrade till en gång när hon yrvaket funderade vart mamma var. Jag höll andan och bad en bön till en Gud jag inte tror på att hon inte redan på parkeringen skulle börja gråta.
Vi går in i simhallen, Agnes har blivit tung konstaterar jag med henne på höften och 2 påsar och en väska över andra armen. Men in kom vi! Det var lite meckigt, men jag räknar starkt med att jag nästa gång kommer göra det hela lite smidigare!

I omklädningsrummet skulle jag klä om henne. Ovant drar jag i hennes tröja och jag kan riktigt känna hur de andra mammorna här och nu bedömmer att nej- det där är inte ungens mamma.
Ni förstår- det är inte lätt när man inte gör det varje dag! Men snart står hon redo i bikinitrosor och tofflor och jag bär in henne till dushen och sätter henne i en barnstol. Hon är nöjd, konstaterar jag glatt.
Inne i simhallen är hon återigen nöjd, men det är svårt att få henne att skratta. Men hon njuter av att bara titta på alla andra barnen och då och då sparka hårt med benen. Jag håller henne hårt till en början, Gudarna skall veta att tappar jag henne nu så är det kört, tänkte jag. Men det går bra, fast när jag ska sätta henne på en flytgrej så sträcker hon sig efter mig och vill vara nära- tackar för den Agnes! Vi pussades- fick nog 10 pussar i vattnet och efter 25 minuter gick vi till den lilla poolen. Där kunde hon sitta själv och leka- och det var skoj! Hon kunde till och med gå runt i poolen och banka på kanterna- tokskoj! För det har jag väl berättat- att snuttan kan gå nu?
Tänk, vad stora dem blir så fort de börjar gå!

Efter jättemycket bus och kikandes på andra barn går vi till dushrummet. Och här, mina vänner kan jag lova att det var en annan Sarah som entrade rummet. Det var en självsäker Sarah med en glad och tokig Agnes på armen. Vi busade och skojade och Agnes bara skrattade och jag kände mig som världens bästa moster.
Ute i omklädningsrummet klädde jag på Agnes och sen gick hon omkring och lekte med alla skåpen- sötare unge får man leta efter! Sedan gick vi tillsammans hela vägen ut till cafeterian och delade på en mjukglass med kolasås. Här märkte man återigen att nej, jag är inte hennes mamma då jag inte satte hennes behov av kolasås före mitt egna (för jag har förstått att alla mammor alltid ger barnen det godaste- men icke! om skeden dröp av kolasås så var den min, men inte surade Agnes för det ;))

Sedan åkte vi hem och jag sjöng så högt i bilen att Agnes inte kunde somna. Men inte klagade hon för det- kanske att hon tyckte att jag sjöng jättevackert :)
Tack för en underbar dag systerdotter- ser fram emot många liknande dagar framöver!