Det var en gång..

Jag lästa bloggen från mars-juli 2009.
Varför var bloggen mycket roligare att läsa då?
Var jag lite roligare då? Lite yngre, lite bättre?
Blir man sämre med åldern?!

Jag är själv idag med. Det är inte bra för mig att vara själv med mina tankar.
Jag är en riktig tänkare. Tanke hit, tanke dit.

Jag lyssnar på Alter Bridge med! Det var längesen.
Blev påmind av dem när jag gick tillbaka i bloggen.

Tänk vilken tur att jag har bloggen som man kan gå tillbaka i!
Fast vad många onödiga ord jag skrivit här, men som ändå till fullo är... jag.

Det är tisdag kväll och jag är ensam.
Jag ska snart sova, på torsdag börjar långhelg.
Hur jäkla skönt är inte det då?

Jag längtar, på lördag är det agilityavslutning med Wille, på kvällen hoppas jag på festligheter.
Imorgon hoppas jag med på festligheter, och på torsdag ska vi åka upp och sova på båt i Hönnöbostrand.
Det ska bli en bra helg detta, japp japp!
Och på måndag får ni hålla tummarna för lillen och mig, då ska vi tävla i agility för första gången!
Jippie vad nervösa vi är!

Buried all my secrets in my skin.

Jag glömmer så ofta av tatueringen jag har bakom örat! När någon frågar; Vad har du där? Får jag alltid fundera en stund innan jag inser att de skymtat tatueringen :)
Men när jag väl ger den lite tid kan jag titta på den länge. Jag älskar min tatuering! Den betyder mycket för mig. Vänskap och frihet var vad jag kände när jag gjorde den. Herregud vad nervös jag var när han skulle börja! Trodde verkligen jag skulle svimma av smärta, eller svimma av bara tanken att smärta var på väg! Men när han drog nålen första gången kände jag det inte ens.. Så det gjorde inte ont alls! Och efteråt hade jag en sådan adrenalinkick så det finns längre ingen tvekan om varför folk tatuerar sig om och om igen!
Tänk att den blir en del av en själv. Häftigt som fan.
Alldeles, alldeles nygjord. Vi sitter på en bar i Milano och jag är med mina 2 äldsta vänner som även skissade tatueringen. Ni betyder mycket <3