Senaste skörden av mobilbilder!

Mobilbilder! De bästa bilderna. Jag hade nära 2000 på telefonen så jag rensade och fick bort 500 st som bara var skit. Där är problemet när man gillar att fotografera! Det räcker inte att bara ta ett kort när kameran väl är uppe, nej nej det ska tas minst 10 på varje händelse, det ena kan ju faktiskt bli bättre än det andra.

Nåväl! Låt oss börja:
Titta Ida. Ida älskar sin moster Sarah. Jag brukar skoja om att Agnes brukade gråta när jag kom när hon var i Idas ålder medan Ida, min älskade Ida, gråter när jag går :) Tihi.
Här är bevis på att det inte bara är jag som skämmer bort den där hunden!
Båstad. Vackra, vackra Båstad.
Jag har hunnit med att festa med mina tvillingar! Vi är bäst på fest- LÄTT!
Wille med sin kusin Rocco. Wille är arg på Rocco nuförtiden och vill inte ha Rocco i närheten, då morrar Wille och håller på att vara tuff. Jag har försökt förklara för Wille att han liksom inte har någon chans om det skulle bli bråk men Wille menar att jag inte ska lägga mig i...
Här är jag. Andreas knöt mitt hår under hakan och skrattade så han nästan dog. Jag tog ett foto (förstås! allt ska dokumenteras) för att försöka förstå varför han skrattade åt mig.
Andreas har även varit här i Båstad och hälsat på! Vi gick på stranden i strålande sol och byggde ett sandslott. Wille ville också hjälpa, men han bara förstörde!
Jag har jobbat för Bräutigams en väldigt kall helg i November. På en julmarknad här i Halmstad. Denna bilden skickade jag till Sanna för hon stod på en minst lika kall marknad i Småland och jag vill minnas att jag skrev: "Game on BITCH!" eller något annat trevligt för att öka tävlingskänslan oss emellan om vem som kunde kränga mest marsipan på en lördag.
Haha! Bus-Ida! Hon är galen, fullkomligt galen, kastar sig hit och dit och ska fram och skrattar.
Och finaste, finaste Agnes! Vi gick på promenad i väntan på att mommo skulle komma hem, Agnes älskar verkligen sin mommo!
Zoomar man in denna bilden ser Agnes ut som en liten galopperande häst, skrattandes med händerna i fickorna :) Sötis!
Mamma med sitt jäkla julpynt. Ni anar inte hur mycket hon släpar ner inför jul! Funderade på att anmäla henne till nån slags julakut för att ge henne hjälp men hon bara skrattade, tog med mig till Kungsmässan och vad tror ni vi tittade på? TOMTAR! Min mamma är galen. Och bäst! *
Pappa och jag var hos farmor och farfar i helgen. När vi åkte hem snackade pappa i ungefär var tredje mening om hur SUGEN han var på räkor. Räkor, räkor, räkor, sa han och jag förstod vartifrån jag fått mitt sug efter en speciell grej. Vi åkte iaf till fiskbilen och pappa köpte räkor, kräftor och en räk-kräft-och-krabbröra.
Vi skulle ha det till förrätt, sa han. Och vilken förrätt sen!
Den här bilden skickade jag till Andreas. Fick till svar att en av hans kollegor tyckte jag såg utländsk ut, typ som en asiat. Ok. (inget mer att skriva om det)

Vänner! Hörs snart igen :)

*Jag vill bara notera att INGET JULPYNT WHAT SO EVER har sluppit innanför mina dörrar i Båstad detta år, jag lovar att det antagligen kliar i mammas fingrar när hon läser detta för det är hon som även brukar julpynta i mitt hem men i år mamma, i år är här julfritt! Moahahahahahaha!

1 månad kvar

Sådärja! Då var Thailandsresan betald och klar, bara i väntan på att jag ska åka iväg på den... 1 månad kvar idag!
:) :) :)

Har börjat träna inför beachen, tränade 3 gånger förra veckan och siktar in mig på 4 denna veckan. 1 timmes morgonpromenad varje morgon, 1 timmes eftermiddagspromenad, fruktsallad och försök till att äta bra iaf när jag är här i Båstad. Jag ska fasiken vara fit i Thailand! Sådetså.

Tack!

Tack för fina kommentarer om senaste inlägget, det är verkligen jobbigt det här men nu verkar det som att det löst sig till det bästa! Min faster med man ska ta över Wille, vilket känns helt fantastisk bra för då kan jag telefonterrorisera dem om hur det går OCH jag kan få träffa honom igen! Faster har alltid haft hund och hennes man ser mycket fram emot att få träna hund igen då han tydligen varit hundförare i yngre dagar, Wille kommer älska honom.

Så, det känns lite ljusare nu, men jag vet fortfarande inte om jag klarar mig utan bus, känns så konstigt när jag tänker på att han kanske inte ska vara med mig mer, att jag inte ska spana efter honom hela tiden och inte ha någon att ha koll på. Ta hand om.

Konstigt, det här, men allting löser sig alltid till det bästa, visst?