Påsk var det här

Hej påsken!
 
Dagarna springer iväg. Men solen skiner, och det är man ju galet tacksam för! Denna söndag har spenderats här hemma, i slottskogen, på balkongen, på IKEA och Biltema. Är ju på jakt efter en cykel så jag snabbt och smidigt kan ta mig till jobbet, vill helst ha en så bilig som möjligt och då kändes Biltema som en bra butik. Men, jag har verkigen svårt för sådana där butiker alltså. Hur fan hittar man vad man ska ha när dem har 55 000 artiklar?! Blir alltid arg, så det blev ingen cykel. Jag är lite konstig där. Kanske.
 
Promenerade i slottskogen innan frukost gjorde vi i morse, och sedan stekte jag pannkakor som vi kunde avnjuta på balkongen! Premiär sittningen där ute, helt fantastiskt underbart. 
 
I går var vi hemma hos Blide och Matilda (de som bodde här innan) och åt grymme god påskmiddag. 
 
Sen spelade vi Monopol. Vem som vann?
Jag, såklart.
 
Fredagen spenderades först i Falkenberg hos Jacobs släkt, himla trevligt. På kvällen blev jag bjuden på middag hos Sanna med Lisa & Madde. Det var också himla trevligt! Sanna och jag gick ut en sväng, men det var väldigt lugnt med folk ute...
Morgonen dagen efter gick vi ut i Kungsbackaskogen, hur jävla grymma var vi inte dårå? 
 
Nu får det vara nog. Ha det gött!

Hej påsken

Hej lille bloggen.
 
Här har det inte varit mycket uppdatering. Men det finns en förklaring till det hela: Jag har gått upp till 100% på Wint! Wohoo! Det är extremt mycket att göra just nu så jag sitter med bokföring 2 dagar i veckan (minst!) och som vanligt tycker jag det är galet kul att lära nya saker!
 
Idag är det skärtorsdag och jag är löjligt glad. Glad för att solen skiner, glad för att det är ledigt i några dagar, glad för min syster i Paris och så vidare.
Jag är också glad för att jag efter jobbet gick ner på stan och köpte en himla fin ärmlös skjorta på Weekday, och ett himla snyggt nagellack på Åhlens. Damn vad man känner sig rik när man fått lön! Också vet jag att om 2 veckor går jag in i sparmode och då handlas det inte nåt så jag måste liksom passa på.... :)
 
Gick även till Make up store på Åhléns och pratade med en väldans trevlig tjej där. Jag berättade att jag hade ett outnyttjat presentkort hos dem från 2011 som jag inte vågade leta upp för att bli besviken över att det har gått ut. Så jag skulle bara försäkra mig om att det inte råkade vara så att deras presentkort brukade vara i längre än ett år? Men nej, de brukade de inte. Vi pratade vidare och snart hade jag både ögonbrynsskugga och pensel i handen, och när jag skulle gå sa hon att hon bara var tvungen att skicka med mig något då hon tyckte det var så tråkigt att jag missat mitt presentkort.. Och jag blev så lycklig! Det kostade inte mycket för Make up store att ge mig de grejerna, men jag blev en väldigt, väldigt nöjd kund. Något för alla företagare att tänka på- mervärde är grymt! 
 
Så. Nu ska jag återgå till mitt glas röda här hemma. Tänk, vilken lyx. Ett glas rött på en torsdag. Och ledig hela 4 dagar framöver! Jippie!
 

Plötsligt händer det

Det finns många känslor som är helt obetalbara. Att läsa ett stycke man skrivit för ett tag sedan och tycka det är bra och tänka har jag verkligen skrivit det här är en sådan oslagbar känsla. Jag tänker till och med dela med er! 
Så, ett stycke ur boken:
 

Han granskade flickan medan hon tog för sig av maten. Han kunde knappt tro sina ögon. Var hon verkligen här? Han var vis, det visste han. Men det här gick nästan utom hans förstånd, han hade aldrig kunnat förutse det här. När han fick kallelsen hade han inte tvivlat en sekund. Planen de lagt upp var bra, men inte vattentät. Det var mycket som kunde gå fel, och eftersom den planerats väldigt fort kunde minsta sväng på vägen de nu vandrade kasta dem av och spelet skulle vara förlorat. Bernie vände blicken mot sin hustru. Sin vackra, fantastiska hustru han inte kunde förstå att han fått äran att dela sitt liv med. Det hade smärtat honom så många gånger att han inte kunnat göra mer för hennes säkerhet, för att hon skulle känna sig trygg. De hade varandra, men inga barn. Tänk, han hade inte ens kunnat ge henne ett barn. Men ändå hade hon stått vid hans sida i alla dessa år. Stugan som gav dem tak över huvudet hade han själv byggt. Mycket hade han byggt i frustration när han inte hade någon möjlighet att kanalisera alla sina känslor på annat håll. Frustration över att inte vara tillräcklig. Frustration över att förstå så mycket mer än vad de andra i byn gjorde. Frustration att vara den som såg all ondska så tydligt utan att kunna stoppa den. Men nu var förändringens tid här, han kände det så tydligt. Att visa sig i flickans dröm hade varit så enkelt, att hjälpa henne ut var inga problem. Det svåra ligger framför dem, men han tänker inte oroa någon som inte behöver bli oroad. När han som kallat på Bernie talat om flickan förklarade han att hon är en stark människa. Att hon klarar mer än vad hennes bräckliga kropp avslöjar. Bernie kunde knappt tro hans ord.

Bernies inställning hade alltid varit att allt ont hamnar på hans axlar så att andra i hans närhet skulle slippa. Slippa smärtan och frustrationen. Det kanske var just den inställningen som hjälpt honom de hjärtskärande nätter han hållit sin gråtande fru i sina armar och tänkt att ingen annan än de skulle klara av att leva i denna värld. Och ingen annan än de skulle klara av att inte få dela lyckan ett gemensamt barn skapar. De hade varandra, och Bernie tog på sig smärtan som någon annan i hans ställe om han inte tagit det på sig skulle känna. Han tittade på Charlotte igen. Hon talade med Ottilia, var så full med frågor. Charlotte hade hamnat i en annan värld, och än visste inte Bernie hur han skulle förklara allt på bästa sätt för flickan. För hur förklarar man egentligen att nattens mörker är en ständig fiende? Att det är just mörkret som skapat de varelser som de alla fruktar så mycket, men som de ändå är beroende av. Hur förklarar man att man under flera hundra år förlorat krig efter krig och att det enda som fanns kvar är att de har varandra? Han bestämde sig där och då. Charlotte hade kommit av en anledning, och han skulle göra allt i sin makt för att hjälpa henne, för att ge henne de verktyg hon behöver för att klara av det som för så länge sedan bestämts. Han skulle göra allt, men se till att när dagen väl nalkades skulle Charlotte klara det själv. Vara stark, utan honom. Hans varma bruna ögon log mot Charlotte när hon mötte hans blick. Det här var ödet.

 

Oj. Ett stycke. Inga hårda ord nu, men gärna feedback/kritik!