Hej Oliver!

Så har det hänt för tredje gången. Jag har blivit moster! I fredags kom en liten pojke in i familjen med expressfart efter i och för sig alldeles för lång tid inne i magen :) BF var den 24:e, och de sista dagarna kunde jag inte tänka på så mycket annat än att jag ville att bebis skulle komma nu nu nu! 
 
På natten den 24:e, när ingen bebis fortfarande behagat titta ut, så drömde jag att jag var med Jenny & Linda på förlossningen. Linda fick en pojke men Jenny hann inte få innan jag vaknade. Jag låg vaken en stund och funderade på bebis, längtade och så och önskade att allt skulle gå bra, när jag får ett sms. Klockan är 01,15 och smset är från Jenny.
 
 
Jag blev klarvaken. Vi smsade fram och tillbaka, jag skrev till Jenny att inte vänta för länge hemma. Hon sa att hon inte skulle det. Jag anade annat. Hon skulle ta ett bad och sen hörde jag inget mer, och tillslut somnade jag om. Klockan 7 ringer telefonen. Det är Jenny. Hon berättar att hon fått en liten pojke som väger 3 660gram och är 52cm lång. En pojke! Inte klokt, det trodde vi ju inte gick i vår familj! :) Och så himla fort det gick med.
 
Efter badet hände nämligen något som gjorde dem oroliga. Jenny ringde förlossningen som genast skickade en ambulans som i 170 tog henne ner till Varberg. Väl där var hon redo för att krysta i princip, ingen bedövning hanns med och två timmar senare, vid klockan 05 någonting låg han i deras famn. Allt gick bra till slut och Jenny var förbannat fräsch när jag och mamma efter några timmar tog oss in på sjukhuset :)
 
Han är så fin. Helt perfekt! 
 
Några svartvita med:
 
Precis när jag och mamma skulle gå behagade Oliver öppna ögonen, så detta har jag bara dokumenterat med mobilen.. Ska lägga upp de bilderna med!
 
Åh, Oliver. Moster älskar dig redan hur mycket som helst!
 
 
 

Hej hej

Det händer mycket på lite tid. Jag jobbar, kommer hem, lagar middag, tränar kanske, går på husmöte, däckar i soffan. Alla dagar, likadana. Orkar inte ta upp datorn när jag kommer hem, hittar inte tiden att prioritera den. Känner knappt igen min fina mac när jag startar den för att jag sitter med en vedervärdig PC hela dagarna. Den är sur också, min mac. Batteriet bråkar, vill inte laddas och blir urladdat. Kanske börjar bli gammal, som jag. 
 
Macen fyller 3 år i år, och jag fyller 25. 25!!! Vad hände här, och vad gjorde jag när jag fyllde 23?! 23 känns som att det borde varit en bra ålder. 23 år liksom, det låter ungt. Men 25? Tur att jag bara är 24 än så länge, och bara får se mina kompisar åldras till den där höga siffran... 
 
Förra helgen gjorde jag något skoj- jag passade Agnes och Ida! De är 3&4 nu, och roligare än någonsin. Agnes är en liten flicka nu, hon pratar helt rent och har koll på ungefär ettusenfemhundranio fler saker än mig. Ida är 3 och rolig som tusan. Pratar och leker med sitt Pippi-hus. Fy tusan vad jag skrattade förra helgen när de var under mitt ansvar. Vilka grejer de kläcker ur sig! "Ida, jag tänkte vi skulle åka till biblioteket." säger jag. "Nej, jag vill leka med mitt Pippi-hus och Pippis pappa!" (hon hade precis fått Pippis pappa i present av mig) "Men Ida, vi kan väl leka mer när vi kommer hem sen?" försöker jag. "Eller!" säger Ida och skiner upp. "Så tar vi med Pippi-huset!"
 
Jamen vilken superidé*. :D
 
Vi åkte i alla fall till biblioteket där Ida fick en knäpp och var helt galen, rolig och galen, åt lunch, pärlade pärlplattor (Ida gjorde en stjärna, som hon sedan bröt itu. "Vad gör du Ida?" Frågade jag. "Ett pussel" svarade Ida. Himla logiskt.) Sen gick vi och handlade mat, moster Jempa var såklart med, och sen åkte vi tillbaka hem. Den gravida kvinnan behövde vila, så hon kom lite senare och då åt vi tacos. När det väl var dags för lördagsgodis ville de kolla på Lotta, så det gjorde vi. Och då slog det mig- herreminlillagud vad duktig skådespelare hon som spelar Lotta är! Så liten och så himla bra. Undrar vad hon gör i dag? Vid 22 hade Ida redan deklarerat att hon var trött och ville sova, men vi väntade ändå på Agnes som ville se klart Lotta. När det väl var slut vet jag inte riktigt vad som hände. De båda kom in i andra andningen där mitt i natten** och dansade och sjöng och skrek i mitt öra. Tillslut tokdäckade Ida i sängen och jag och Agnes låg och pratade lite innan hon också somnade. Så somnade jag med. En helt fantastisk dag med fantastiska tjejer. Tänk vilken tur jag har som får ha dem i mitt liv!
 
 
*Pippi-huset är inte litet om ni tror det.
**Klockan 22 är mitt i natten för småbarnsföräldrar har jag förstått
 
Lite bilder!
Systrarna med sina pärlplattor
En lördagskväll framför Lotta visade sig bli den bästa på länge
Vi bakade såklart scones på morgonen. Det är ju det bästa jag vet, så det beroendet bara måste vidare till nästa generation.
Promenad med Roccan. Fint väder hade vi!
 

Vet ni vad det bästa var då? De båda var sådär glada som på bilden där exakt hela helgen. Hallelulja för stora barn! :) <3