Har du ont, Ninen?

Hopp. Ännu en natt alldeles själv i lägenheten i Majorna. Jacob är i Budapest och jag är hemma och jag saknar honom. Massor. Bra att längta lite och så kanske, men fy tusan vad tråkigt livet är utan honom. Kvällar som den här är jag otroligt glad att jag har honom i mitt liv vill jag lova!
 
I går tog jag hem priset för årets moster om jag får säga det själv. Finaste Agnes brände armen på braskaminen i tisdagskväll och fick spendera flera timmar på akuten för att tillslut få åka hem med bandage. Fy vad synd jag tyckte om henne! Så jag funderade lite på vad jag skulle kunna göra för att få henne glad. Det här kom jag fram till:
En mjuk liten kanin med bandage på armen. Precis som Agnes. Jag tänkte skicka den med posten, men ville hon skulle ha den nu nu nu (lite sån jag är har jag insett) så jag åkte ner till Fjärås på eftermiddagen. Jacob var ju ändå inte hemma och Audin behövde luftas, och Agnes behövde få sin kanin. 
Jag lade den i brevlådan och berättade att jag sett brevbäraren lägga in ett paket i brevlådan. Agnes ville gå dit nu nu nu (hon kanske har fått det från mig?) men först skulle vi äta middag. Sen gick vi dit. Kaninen kom med ett litet brev där det stod att han hette Ninen och att han bränt sin arm och att Ninen och Agnes kanske kan trösta varandra när det gör ont? Agnes pussade Ninen och frågade om han hade ont i sin arm när vi rullade hemåt med vagnen. Då smalt mitt hjärta lite.
 
Och Ida då. Världens snällaste tjej. Det första hon sa när jag kom hem till dem var: "Agnes var jätteduktig hos doktorn!" Alltid skall hon hylla sin storasyster och göra henne glad. Agnes kan vara lite mer... trotsig och ska få sin vilja fram, medan Ida mer tar hand och vill att alla ska vara glada.
Underbara ungar! Och till helgen skall jag spendera massor av tid med dem när Linda&David drar till Ästadgård :)
 

En fin kväll som slutar i tårar

Kom hem från en mysig dag med familjen. Det är tomt i lägenheten, Jacob är inte hemma. I bilen hem från Fjärås funderade jag på Sandra. Denna bästaste vän som betyder så himla mycket. Jag tänkte att jag måste skriva till henne och berätta något fint och att hon är bäst, men innan jag hann det fick jag tre sms av henne. "Hej" "Jag saknar dig" "Hejdå" 
 
Jag blev glad och lycklig. Tänk att få ha såna vänner! Skulle leta upp en gammal bild att lägga upp på Instagram och gick bakåt i bildarkivet på telefonen. Där finns massa tokigt. Och där finns Wille. Wille, Wille, Wille. Wille som valp, Wille som stor och Wille som finast i världen. En tår blev till flera och när jag hittade den här bilden:
Så brast det. Det där är Wille och jag när vi pluggade vid stranden i Båstad. Jag satt uppe i något litet torn, och Wille satt mittemot. Tårarna föll för jag fick sådana skuldkänslor. Där satt han, alltid mig trogen, alltid vid min sida, så bara lämnade jag honom? Tackade för våra år tillsammans och gick vidare i livet, själv. Det är förjävligt, och i kväll saknar jag honom så mycket att jag tror mitt hjärta kommer spricka och jag kommer tyna bort här i sängen med bara minnen från våra år tillsammans kvar. 
 
Fy i satan lilla hund. Du är så saknad!!
 

En sjuk tjej

 
I dag är det torsdag och jag är hemma från jobbet. Ont i halsen. Feber. Förkyld. Mycket att göra på jobbet, mycket kul att göra. Jag vill inte vara sjuk. Började beta av mailen i morse men blev stoppad av Johan som beodrade mig vila. Jag skrev att jag ju inte är dödssjuk, att jag vill jobba. Men jag frös. Behövde kura ihop mig i sängen med två täcken och kolla på förra veckans Broadchurch som jag missade. Himla bra program. Gillar alla karaktärerna, och i dag får vi äntligen veta vem mördaren är. Önskar jag kunde se det med mamma. Saknar förromtiden när vi alltid följde serier tillsammans, jag och min fina mamma. Det började med Tre Kronor och Rederiet. Fortsatte med Sunset Beach och hur många program som helst. Alltid med kvällsmacka och kura i soffan. Tusan vad jag saknar det! Nu när Broadchurch gått har jag ibland ringt mamma i pauserna bara för att bolla tankarna. Vem är mördaren? Varför sa han så? 
 
Det är torsdag i dag och det är så himla skönt att vara hemma i Göteborg och lägenheten. Filipstad två dagar förra veckan. Danmark och sömbrist hela helgen. Karlstad tis-ons. Var så himla osugen på att åka till Karlstad i tisdags, men det blev jätteroliga dagar på Wint-kontoret där. Jag visade Hjärtat och sov på Elite, ett hotell helt i min smak och jag deklarerade för Jacob när jag vaknade på morgonen att jag minsann blivit en stor tjej nu som inte är rädd för hotell längre. Eller ja, så länge de håller den standarden vill säga. 
 
Igår fick vi goda nyheter om lägenheten. Det verkar som att det finns en chans att vår hyresvärd vill sälja så vi kan ombilda till bostadsrätter. Håller du tummarna för oss? Att vi kan få lån för livet och så? :) Nej men, det hade varit helt fantastiskt att få göra om vår lägenhet. Fixa och dona och göra den till vår. Det hade vart nåt det.
 
Nu ska jag nana en stund innan lunch. Sen när jag vaknar blir det te med ingefära och äta kiwi. I morgon är jag frisk igen.