Pappa kom förbi en sväng

Det plingade på dörren här i kväll. Både Jacob och jag blev på helspänn- vem tusan ringer på vår dörr?! Jag blev vettskrämd så klart och smög på tå bakom Jacob- fast stannade en god bit från dörren i fall jag skulle bli tvungen att gömma mig- när Jacob utropar: Nejmen! Det är ju Ubbe!

Han öppnar dörren, och där står han! Min pappa! Oj vad lycklig jag blev, ett spontanbesök, bara så! Det gjorde verkligen min kväll vill jag lova :) Pappi käkade lite av den goda maten Jacob lagat, vi grejade med hans telefon och jag höll på att spricka av lycka att just han är min pappa. För fy tusan vad du är bra Ubbe! Om jag hade fått välja vilken pappa som jag ville på hela jorden så lovar jag att  INGEN hade kunnat mäta sig med dig! Och jag hade valt dig tusen gånger om, jag älskar dig så mycket att det är inte riktigt klokt. 

Tiden sprang iväg och pappa lämnade oss igen. Och här sitter jag och är fortfarande alldeles lycklig för att han kom förbi. Jag är verkligen lättroad alltså, krävs inte mycket för att göra min kväll! :)

Tidigare på eftermiddagen var vi och skrev under lånet på banken. Håller ni tummarna för oss att lägenhetsköpet går igenom denna gången? Att gubbj**eln inte ångrar sig igen? Tack, vi är nämligen väldigt sugna på att skuldsätta oss förstår ni. Redo att komma in på den där bostadsmarkanden och allt sånt där. 

Nej, nu ska jag fortsätta läsa min lille bok. Läser Gone Girl, den är väldigt spännande nu. Otroligt seg till en början, men nu kan jag inte sluta läsa. Älskar sånt!


Men först, en bild på min fina pappa:



Ett födelsedagsbarn och en kräftskiva

Hej Bloggen.

I dag kikade jag ut genom fönstret på jobbet vid 16.15. Då var det mörkt ute. Vad?! Känner bara att... nej. Vad hände där? Är det okej med mörker så tidigt som 16.15? Nej. Inte okej. 

Gick och tränade. "Vad duktig hon är", kanske du tänker nu. Tänk inte det. Jag har fasiken inte tränat ordentligt på en månad eller två. Gjort ett pass här och där. Käkat lite chirre och dirre och lagt på mig lite fett på magen. Det har jag lyckats med. Men få igång träningen har jag inte lyckats med. Men kanske det vänder nu? Kanske. 

I helgen var jag på kräftskiva med jobbet. Väldigt trevligt, vi åkte ut till en liten ö som heter Åstol och övernattade allesammans. Drack snaps, åt västerbottenpaj, gick på nattapromenad, spelade spel och svängde våra lurviga. Bra kväll! :)

Fast jag missade Olivers 1-årsdag och det var inte kul. Tiden springer iväg som vi konstaterat så många gånger tidigare, och Oliver fyllde ett i lördags. Ett år! Ett år och sötast på jorden, det säger jag. Jag har aldrig sett någon sötare liten pojke än Oliver. Också skrattar han hela tiden. Och busar! Busa är ju även det bästa jag vet, så vi har kul, Oliver och jag. Tusan vad jag älskar den ungen!! Och snart kommer en plutt till att älska... i februari blir Oliver storebror :) Längtar!

I morgon är det tisdag och tisdagar betyder skrivardagar. Måste step it up nu och skriva som bara fan på boken. 1:a januari ska den vara klar. Så det så. Snart skrivit 200 000 tecken på boken. TVÅHUNDRATUSEN TECKEN! Heja mig!

Världens finaste plutt


3 inlägg på en dag. Inte klokt

Nejmen hej igen!
 
Håller på med sån tråkig grej så jag behöver en liten paus. 
 
Du förstår, även att jag är ganska duktig på att rensa i telefonen så har jag kommit upp i det ringa antalet av 4 126 bilder. 4 126 BILDER?!?!?!? Får panik, ett tryck över bröstet, av att ha så jäkla många bilder på min telefon. Så nu rensar jag. Dels för att jag har för jäkla många bilder. Sen för att jag inte kan uppdatera min telefon för att den inte har plats för den nya uppdateringen. Hepp. 
 
Är nere på 3 000 bilder nu. Fått bort 2 GB av 16 som det var när jag började. Är ju sånt kontrollfreak så måste dubbelkolla så att alla bilderna finns tryggt på hårddisken. Vill även lägga upp dem i Drive så jag är säker på att de inte försvinner... åh. Älskar bilder alldeles för mycket.
 
Från det ena till det andra... (verkligen helt annat): Barnuppfostran. Ofta får man ju som barnlös höra "Vänta du bara tills du får barn." Jag kan förstå att saker och ting ändras då kanske, men förhoppningsvis kommer jag hålla fast vid det som jag i dag känner är viktigt. Eller rättare sagt- det vi känner är viktigt. För Jacob och jag är otroligt lika i vårt tänk inför framtida barn. Barnuppfostran är viktigt, punkt. 
 
I alla fall. Att jag kom att tänka på detta har att göra med att jag läste detta inlägget på en blogg som jag läser då och då. Tyckte det var så bra! Så ska jag också sträva efter att min lilla familj gör. 
 
Sen är min plan att bara kopiera allt som mamma gjort under vår uppväxt. Blir inte svårt det här, med världens bästa förebild i åtanke :)
 
(kanske ska förtydliga att jag INTE är gravid. Bara fundersam, som vanligt)