Blev inte som jag tänkt med den Förbannade Boken

Hejsan,
 
Klockan är 10.52 och jag har gjort allt som är jobbrelaterat. Babaaam! Effektiv tjej. Klockan 13 drar jag söderut för skridskoåkning med Agnes & Ida, ska bli spännande! Ida blev så galet glad för sina skridskor hon fick i julklapp så hon är nog minst sagt taggad hemma just nu.
 
För övrigt har jag en klump i magen. En så himla korkad klump i magen! Så här känner jag: Det är just i detta nu två personer på jobbet som läser min bok. Jag vet att dem läser just precis nu för de kommenterar i sina dokument vilket jag får mail om. Varför klumpen i magen då? För att jag tycker synd om dem för att de känner att de MÅSTE läsa bokhelvetet. Tycker synd om dem för att de kanske känner sig tvingade att läsa. Och för att boken är så förbannat kass.
 
?
 
Jag har inte tvingat dem. Ändå sitter jag här och tänker så. Varför? Är det typiskt tjejigt? Hatar att vara tjejig. Tycker mig vara grabbig i många andra avseenden, men när det kommer till något som jag själv har gjort så blir jag en sån liten mes. 
 
Konstigt det där med boken förresten. Nu har den varit färdig över en månad, men har jag skickat till förlag? Nope. Trodde verkligen att det var det första jag skulle göra, bara spara ner och skicka ut. Men där sätter en annan känsla in, känslan av att aldrig vara klar. Känslan av att aldrig vara nöjd. Har helt ärligt gått i tankarna att skriva om hela boken för att "den skulle bli så mycket bättre då". Oklart vem jag försöker lura. 
 
Nej, nu ska jag röja lite här hemma innan jag ska dra. Lagade pannkakor till frukost, kommer åtminstone bli en sjukt bra hemmafru. Älskar att fixa och dona hemma och känner mest hela tiden just nu att KAN INTE BARA BEBIS KOMMA NU DÅ?!? Vill veta hur hon* ser ut. Vill veta hur det känns att föda barn (känner mig peppad på extrem smärta igen Sandra). Vill bara få hålla henne i min famn och fullständigt... pussa sönder henne. Tills dess myser jag med sparkarna i magen. Vi har börjat med något nytt, baby och jag. Hon sparkar, jag klappar på magen. Hon sparkar igen, jag klappar. Hon verkar gillart. :)
 
En tjejmage? 
 
*Ja, ultraljudet skvallrade om att det ligger en liten tjej i magen. Vågar inte tro på det helt och fullt, men hey! Har redan köpt tjejkläder med ursäkten "de kan jag ge bort om det kommer en pojke...". Mycket man kan intala sig själv för att tillåta sig att shoppa. Och kring just det området är jag något utav en expert!

Produktiv söndag

Har gjort något genialiskt. Så enkelt att jag blir sur att jag inte tänkt på det innan. Du förstår, iMacen står i köket. På ett litet, litet skrivbord som delas med Jacobs dator och skärm. Så inte bara är det kaos på det där bordet, vi har bara en stol så bara en av oss kan sitta där. Jag låter Jacob sitta där mest, för det är inte mysigt att sitta där inne överhuvudtaget, så blir att jag bara gör sånt som jag måste när jag väl befinner mig där. Men i dag! I dag bar jag omsorgsfullt in lille iMacen till vardagsrummet, tände ljus och ställde upp den framför mig i soffan. Så här sitter jag nu! Fick sådan kreativ overload att jag ändrade om på bloggen. Inte klokt vad bra, och inte klokt vad välbehövligt. Var ju inte meningen att de där jäkla tulpanerna skulle vara kvar alls från början...
 
Bilden ovan är från USA. Från Yosemite. Satan i gatan vad bra vi hade det i USA, önskar önskar önskar att vi åker tillbaka en dag. Eller, vi åker tillbaka en dag! Så är det bara. Så ovan headerbild är en liten del av denna bilden:
 
 
Nu är det snart dags för mig att göra mig iordning. Ska på middag med Jacobs familj och de uppskattar nog inte mina mysbyxor, det tror jag ej.
 
 
Satane. Ser nu att hela headern inte syns på iPad. Fan. Får lösa det i kväll.

Jul i vårt hus

Tjaba!
 
Julen 2015. Svårt att inte gilla julen tänker jag: ledighet, hänga med familjen och mat. Massor av mat. Och juleljusen!
 
Julafton spenderades hos Linda med hela familjen Johansson. Jacob var med och jag lyckades ta upp kameran och ta två bilder på bordsdukningen (??) sedan la jag tillbaka den i sin väska igen. Where's the löööve för min kamera?! Vi måste hitta tillbaka till varandra. Får skylla på att det blir mörkt innan det hunnit bli ljust alls nu för tiden. Och blixt är inget alternativ, så äre bara. 
 
- paus från inlägget i tio minuter och tadaaaaa! -
 
Woop woop! Det hjälper att skriva om kameran för då blir jag sugen på den. Tog några bilder på lille hemmet, vardagsrum + sovrum. Där det är mys med andra ord:
 
Inga toppenbilder, det är ju mörkt... gillar inte att fota i mörker. 
 
Knäppte av några bilder på magen när jag ändå var i farten. Eller, jag tvingade Jakie att ta kort på magen när jag ändå var i farten. Tusan vad den växer! Nytt för nu är att jag känner hur bebisen vänder sig i magen. I går när vi låg i soffan exakt hela dagen blev magen plötsligt helt sned. Helt stenhårt till vänster om naveln och som vanligt på övriga magen. Lillen tryckte alltså ut någon kroppsdel, kanske rumpan, där till vänster. När jag trycker och försöker känna hojtar Jacob alltid: Tryck inte så hårt! Du gör den illa! 
 
My gaaaad! Hönspappa. 
 
Nu fick ni se mina nya mjukisar med som jag haft på mig varje dag sedan inköpsdagen. Grattis till er! :)