Bröllop: Vigsel

I dag var ingen bra dag. Har nog aldrig så många gånger under en dag sagt till mig själv "skärp dig nu Sarah", som jag gjort i dag. Lyckades ändå inte rycka upp mig! Har känt mig... deppig. Utan anledning? Har tyckt att allting varit tråkigt, förbannat tråkigt. Fick frågan hundra gånger på jobbet om något var fel. Tänkte för mig själv då att herreminlillegud vilken jobbig person jag måste vara i vanliga fall. Som ständigt gör så mycket ljud ifrån mig?! För när jag en dag som denna sitter tyst så tror folk att något är väldigt, väldigt fel. Sprudlande och glad verkar de känna mig på jobbet... (grundlurade) 
 
:)
 
Oavsett är jag glad nu. Det är han som gör det; Jacob. Bästa jag vet! Finns tamigtusan ingen som honom, och tänk då vilken förbannad tur att jag lyckades nästla mig in i hans hjärta. Känns knappt som att älska är ett ord som räcker till. För skulle liksom inte kunna tänka mig ett liv utan den där mannen vid min sida. Han som stöttar när jag är ledsen, får mig stark när jag tvekar och som står ut med att leva med en person som ändrar humör snabbare än vinden drar fram här i Göteborg. 3 år tillsammans har ändå gjort honom till en jäkel på att parera när jag blir sur. Gillar det! Behöver det. Han gör mig till en bättre människa, bit för bit. 
 
Nog med kärleksdravel, skulle ju ge er kärleksbilder :) Elin & Daniel, vigsel + mingel. Vad tycks?
 
 

Natti natti

Hej min vän,

Hade inte alls tänkt att hamna här i kväll. Skulle läsa bok som jag häromkvällen inte lyckades ladda ner från bibliotekets sajt till lille iPaden, men det funkade inte i kväll heller. Jobbar dagligen med att leta upp saker som inte funkar, för att se till att de blir åtgärdade. Hittade inget j>#{a sätt att lösa min nedladdning av bok, så jag ger upp. För i kväll. I morgon ska jag maila dem och påpeka felet. Javisst serrö. 

Vi spelade tennis med jobbet i dag. Det tog mig tillbaka till Alvägen 13 och alla de gånger pappa spelade tennis med mig ute på gatan. Eller när vi gick upp till planen vid slingan. Vet du pappa? När vi började spela frågade kollegorna om jag spelat mycket tennis i mina dagar. Fick mig lite att ångra en satsning inom tennis. Är ganska bra serrö. Är det för sent nu? :)

Nu ska jag sova. Eller, en tanke slog mig nu. Den här bloggen har funnits i 8 år nu. Är det någon här som läst sedan dess? Helt galet mycket dravel har du fått läsa i så fall... kanske bör be om ursäkt för det ;) 

Bilder innan nanedags!
Vart är Oliver, undrar du kanske nu. Då undrar jag: Har du försökt fota en 1,5 åring som visst glömt av hur man går och därmed bara kan springa någon gång? Inte? Det är tamigtusan inte lätt. Går typ inte. Lättare med de som a) ligger still utan att kunna ta sig framåt utan hjälp från vuxen person eller b) de som blivit så drillade med kameran att de tycker det är onormalt när deras moster INTE har en kamera i handen. Just sayin. 




Ett inlägg om att gå i sömnen

Vill bara säga att detta inlägget skrevs i förra veckan. Missade bara att publicera (viktigt att berätta). :)
 
Ett glas vin och solen skiner. Oförskämt bra kombo. De renoverar runt Ekedalsgatan 5 så jag kan inte sitta ute på balkongen dock... ställningar runt hela huset och i morse kom bygg-gubbarna redan 07.30 då jag låg och snoozade i sängen. I natt hände förresten något helt sjukt. Har jag berättat att Jacob går i sömnen? Har väldigt roliga historier i rockärmen om hur våra blommor i sovrumsfönstret stått ute i vardagsrummet när vi vaknar, eller när han pratade och klappade på en pingvin. Men i natt gick det ett steg längre. 
 
Jag tror att jag också gick i sömnen.
 
Så här var det. Vi låg och sov. Jag sov dåligt, vilket är ovanligt. Hade svårt att somna och låg och vände och vred mig. Någonstans i mitt dåliga sovande måste jag märkt att Jacob lämnade sängen. För sedan vaknar jag av att jag går med snabba steg ut i vardagsrummet där jag hittar Jacob stående bakom valvet, varpå han tar tag i min arm och säger: "Akta sprickan i taket!" 
 
?!?!?!
 
Jag är vaken och säger till Jacob, vilken jäkla spricka?! Varpå han vaknar till och skakar på huvudet och bara; "glöm det, vi går och lägger oss." Tänkte när jag gick och la mig att detta måste jag minnas i morgon, detta måste jag minnas. När jag vaknade på morgonen och jag kom ihåg vad som hänt tänkte jag att det måste jag drömt. Kan inte ha hänt liksom. Frågade Jacob (människor som går i sömnen minns ofta varför och att de gjort det, när de blir påminda om det) och han mindes mycket väl att det varit en spricka i taket som liksom bubblade fram. 
 
Så det är väl där vi är i förhållandet nu. Vi går i sömnen tillsammans*.
 
 
Familjen Johansson/Ahlström. Med hund. 

 
*Gömmer fort som fan alla knivar och annat som vi kan få för oss att döda varandra med