Hej denna regniga tisdag

Men halla! Vad hände idag egentligen?! Ingen dag är den andra lik, så mycket kan jag säga. Isabelle vaknade till förut vid förmiddagsluren (lur och lur, hon brukar sova i två-tre timmar) när jag skulle lägga ner henne och tyckte helt sonika att 20 minuter var nog. Jag visste bättre - hon lyssnade inte alls på det örat. 
 
Nähä. Tog tillslut upp henne och från det var det gråt varvat med skratt varvat med ännu mera gråt. Ja, mest gråt alltså. Försökte helt pedagogiskt förklara för henne hur det funkar. Att sova måste man, annars blir man ett litet monster. Samma med mat, man måste äta annars tror man att jorden går under och det är fan inget kul att känna så. Jag är något av en expert på just den känslan nämligen. Förklarade vidare att vi tjejer är speciellt dåliga på att känna själva när det är på väg utför. Att vi tror att vi inte är sömniga eller framförallt hungriga MEN ATT VI ÄR DET ÄNDÅ. Och då borde man lyssna på de som vet bättre*. Isabelle, som ni kanske anar, lyssnade inte på det örat heller så hon höll sig vaken fastän ögonen gick i kors. Men nu mina vänner sover hon! 16.30. Superbra, verkligen**. Måste väcka henne om en timme så hon kan sova inatt också. Got a bad feeling nu när allt annat inte gått som det ska idag. 
 
Hon sov som en prinsessa inatt med btw! Vaknade två gånger med fem timmars mellanrum och käkade bara. Halleulja! Vaknade som en klocka 09.10 och då var till vår glädje och förvåning pappan kvar i sängen! Så det blev massor av bus och lek innan han var tvungen att ge sig iväg. Älskar såna mornar.
Isabelle med världens bästa kusiner. Vad tråkigt livet hade varit utan dem! 
 
 
 
*Så länge det inte är en man. De vet aldrig bättre. 
**Not. Självklart not. Hon hade behövt sova mycket längre än till 17.30 som är maxgränsen inför kvällen.