Nästa fas, tack

Hej blogz,
 
Det är tyst här. Kvällarna försvinner när man har en krasslig liten tjej som har ett närhetsbehov större än tomtens entourage av renar. Inatt var dock helt magisk. Hon sov många timmar i streck men lyckades ändå nana till 9 (halleulja, låt alltid barnet sova till 9).
 
Hon är krasslig. Hostar och är hes. Snorar. Hon är liten och ynklig men på dagarna är hon glad ändå. Bara om kvällarna när hostan sätter in som värst som hon allra helst skulle vilja krypa in i sin mamma igen. Stackars Jacob, må denna mammiga period vara över snart. 8-månadersfasen har inte varit att leka med för oss. Isabelle har inte kunnat vika av från min sida sedan en månad tillbaka. Som i lördags när vi var på julbord hela familjen Johansson så kunde Isabelle inte ens vara hos mormor om hon så ens sniffade sig till att jag var i rummet. Då skulle hon vara hos mig och hos mig bara. 
 
Samma om kvällarna. Tusen uppvak, imorse kanske jag listade ut varför. Jag vaknade innan henne nämligen men låg kvar i sängen. Då plötsligt reser hon sitt lilla huvud från kudden och kikar mot mig, kontrollerar att jag är där. Sedan kastar hon sig ner igen och sover vidare. Kanske det är det som är problemet om kvällarna? Att jag inte är där? 
 
Hon äter ingenting sedan förra måndagen heller. Igår höll jag på att fullständigt bryta ihop då det kändes som att vi tamigtusan gjort allt fel. Ungen äter inte, hon sover inte och hon bestämmer allt här hemma. Smsade med Sandra, det kändes bättre. Vi påminde varandra om vad Louise skulle sagt (😇) och precis som att Isabelle kände på sig att nu är måttet otroligt rågat sov hon som en prinsessa inatt. Glad mamma - glad bebis. Idag har vi badat och varit ute och gungat. För även när allt känns fel så är den här kärleken man känner helt galen. Hon är mitt allt och kan antagligen göra precis vad hon vill under hela sin livstid, jag kommer ändå stå där bakom med tårar i ögonen och tänka att det där är minsann min unge. 
 
Läste någonstans att det är ett sundhetstecken när barnet reagerar så här i denna fasen. Skrattade bistert för mig själv. Sånt man säger för att pigga upp men som inte stämmer alls. Som att regn på bröllopsdagen betyder tur. Bluff och båg. 😇