Tung tjej

Den här veckan har jag brutit ihop över fler saker än vad jag gjort på hela graviditeten sammanlagt. Hittade inte sladden till bankdosan när jag skulle fixa med försäkringskassan, gråt och panik. Trodde tvättmaskinen var trasig (fast den inte alls var det) när jag skulle tvätta bebiskläder. Gråt och panik. Lättirriterad, gråtmild och vill helt och totalt bryta ihop över det faktum att Wille lämnar oss på fredag. Fastän det ska bli skönt, inte minst för kroppen, att inte ha så många måsten som att ge sig ut i tid och otid, så kommer jag sakna honom enormt. 

Tusan lilla hund, vad jag älskar dig... 😢

Idag var han med mig på jobbet och på promenaden på väg hem fick jag sånt galet tryck neråt. Kunde knappt gå, så promenaden på en halvtimme tog oss en timma. Kanske dags att börja lyssna på kroppen mer nu, tung liten bebis som ligger där inne. Sovit dåligt några nätter, vaknar och måste liksom dra med mig magen för att vända mig. För så klart har jag ont när jag legat för länge på en sida, och pustar och frustar för att komma runt och lägga mig på andra sidan. Lite komiskt när jag tänker på det, jag blir mer och mer som en strandad val 😇

Nej. Till helgen blir det sanering av hundhår i lille lägenheten, hämta vagnen (yipppieeee!) och börja packa den där BB-väskan. Säga vad man vill, men nu närmar det sig ta mig tusan. 😍

Bilder i vecka 35

God kväll!
 
Förra veckan försvann i ett nafs, minst sagt. Helgen likaså, precis som vanligt :)
 
Vi har tvättat bebiskläder. Har aldrig hängt upp så mycket fint på tvättstället tidigare tror jag. Så litet allting är! Vi stod och suckade och bara; ska vi få en liten människa som ska ha på sig det här?! Känns overkligt, väldigt overkligt.
 
Idag tog jag tag i mig själv (och Jacob, behövde ju hans hjälp) och fotade magen. Den växer, och sedan några dagar tillbaka hör jag mig själv stånka och stöna mest hela tiden. Förut fick Jacob putta upp mig ur soffan, det börjar verkligen bli tungt. Det måste vara vassa armbågar och knän jag känner mest inne i magen nu, ena stunden killas det och andra gör det nästintill ont. Crazy bebis, ska bli kul att få veta hur hon ligger på fredag. Jag hoppas innerligt på huvudet ner :)
 
Blandade bilder från vecka 35!
 

Hej

Igår lämnade Jacob oss för Stockholm. Han är påväg hem nu, och Wille håller på med psykisk terror här hemma i väntan på honom. Ligger och piper. Världens mest uttråkade vovve just nu vill jag lova. Han älskar inte livet när det inte händer nåt, vi var ute mellan 14-15 och då var han så galet lycklig. Jag fick helt galna sammandragningar mot slutet av promenaden, har helt klart Wille att tacka för att jag håller igång så här i slutet av graviditeten. Inte nog med att vi är ute, han tvingar mig upp- och nerför tre trappor varje gång också. Tänk den som hade hiss! :)
 
Bebisen har (tror jag) börjat hicka i magen. Ibland känns det som om sparkarna är regelbundna liksom, måste ju vara hicka? Hon kan inte sparka med sån precision gissar jag... :D Min bästaste bästa vän (även vid namn Sandra) ringde igår och de blivande föräldrarna fick bakläxa på att vi hittills inte fixat något inför bebis. Inte packat BB-väskan, inte tvättat kläderna mini ska ha, inte varit på tur till Östra. Herregud, jag hade inte ens numret till förlossningen när jag skulle ringa dit häromdagen! Ska ta tag i det. På lördag typ. Sandra var även sjukt redo på att dra till Östra om något skulle hända nu när Jakie inte är hemma. Ja, vad skulle jag göra utan henne? Den frågan har jag ställt mig många gånger genom åren... 
 
Tror att jag inte gjort det ovan för att det känns som att jag varit gravid lika länge som en elefant typ. Just nu känns det som att jag för alltid kommer vara gravid, inte kan väl det här sluta i en liten bebis? Har för tusan varit gravid sedan Jesus gick i kortbyxor. Bara min mage som skvallrar om att det måste vara dags snart. Kan man växa mer verkligen? 
 
Nä, over and out. Ha en trevlig kväll!
 
Igår hade vi det härligt, Wille och jag. Han nanade nästan hela natten jämte mig i sängen, vi sov så gott båda två att vi försov oss till 8. Han var tröttare än mig, precis som när han var liten plutt och vägrade gå ur sin korg på morgonen... minnen <3