Hon fyller snart 4 månader

Hon har förändrats, bebisen. Från att ha varit en liten spädis till att nu på riktigt vara en bebis. De senaste dagarna går ut på att få henne skratta. Få höra det där ljuvliga, kluckande skrattet. Nafsa henne i halsen, prutta på magen, TITTUUUUUT- vad som helst bara vi får höra henne skratta. 
 
När Jacob är iväg, som igår, lägger jag alltid henne i vår säng och kryper tätt, tätt intill henne när jag sedan går och lägger mig. Likt en liten ål halar hon sig ännu lite närmare, lägger sig på sidan och slänger upp en arm. Tar tag i nappen, några fingrar som håller tag i mitt linne. Hennes otroliga doft och tusen pussar på huvudet senare somnar vi igen. 
 
Samma när vi byter blöja nuförtiden. Förr låg hon där man lade henne, nu ska hon prata med kaninen som sitter i facket där vi har servetterna, hon ska dra upp hela underlägget med både armar och ben och lägga sig på sidan. Skratta, jollra eller gallskrika. Alltid något av de tre ;)
 
Plötsligt använder hon händerna på ett helt nytt sätt. Utforskar det hon har framför sig, känner och ska smaka på allt. Det stämmer som det sägs- det blir bara roligare och roligare. För precis när man nästan hinner tröttna på fasen man just nu är inne i kastas man in i nästa. 
 
Kärlek har man känt, men aldrig något som det här. Älskade unge!

Kalashelg

Vi har varit på språng hela dagen idag. Tvillingarna fyllde ju som bekant fyra år i onsdags så idag var vi på kalas från klockan 14. När de övriga gästerna gick hem köpte vi dit pizza och stannade några timmar till. Älskar att hänga hos familjen Ahlström i Mölnlycke.
 
Fredagen blev inte som planerat. Vi var bjudna till Tina & Daniel i Myra för grillkväll. Som vi såg fram emot det! Men Jacob fick avboka för han hade en kompis i nöd, så det blev bara Isabelle och jag som styrde bilen söderut. Väl på plats grillades det, Isabelle hängde hos både Sandra och Simon (Sandra fick henne att skratta så hon kiknade i vagnen :)) så jag fick lite avlastning. Eller, avlastning och avlastning. Sandra tog Isabelle och jag sprang efter Ebbe. Det är lite skillnad på aktivitetsnivån på min fyramånaders och en ettåring vill jag lova :) Det blev en tokmysig kväll även om Jacob saknades. Isabelle skötte sig exemplariskt, hon älskar verkligen att vara på tur. Satte henne i vagnen när vi skulle käka, och där satt hon nöjt nästan hela middagen. Vår stora lilla tjej. 
 
Nu försöker vi natta en övertrött bebis. Hon somnar, men vaknar så fort vi lägger ner henne. Jacob försöker nu, får se om det hinner bli min tur eller om han lyckas... :)
 
Vi highfivade varandra när vi åkte från kalaset idag, Jacob och jag. För innan bebis kom pratade vi mycket om det här med att det är viktigt att bebisen kan känna sig trygg hos fler människor än oss. Isabelle är verkligen en trygg bebis, det spelar ingen roll vem hon är hos, hon är glad och jollrar och tycker det är kul att det händer något. Så himla härligt att se! Älskade, älskade lilla mini. 

Låt oss snacka mat

Jag äter kopiösa mängder mat. Tror att fällan ligger i det här. Att man äter som en tok och tycker att det är okej för att man ammar. Men om två månader slutar jag amma, och fortsätter jag då att äta så här kommer jag väga ungefär som en flodhäst till jul. 
 
Tänker att jag tar tag i det redan nu, för det handlar om att ändra ett beteende. Har jag mat framför mig blir jag liksom... tokig. Vill äta så mycket som möjligt, längtar till nästa tugga, nästa portion medan jag äter för fullt. Har helt tappat det här med mättnadskänsla. Den infinner sig liksom inte längre, så jag tänker att jag ska försöka börja begränsa mig till en portion. Borde väl inte vara så förbannat svårt? 
 
Att flytta hem till lägenheten har i alla fall begränsat mitt sockerberoende. Jag köper inte hem godis när jag handlar, har inte gjort så någonsin om vi inte ska ha myskväll. Men när vi bodde i Fjärås åt jag choklad varje dag. Vareviga dag. Schweizernöt. Mjölkchoklad. Herregud, skickade till och med Jacob till tappen en gång för att jag låg i soffan och skakade efter choklad typ.
 
Det har lugnat sig. Choklad är fortfarande vansinnigt gott, men jag måste inte äta det varje dag. Framsteg. Ikväll (i och för sig efter att jag mölat tacos som aldrig förr) sitter jag här med ett glas vatten med is. För är det tamigtusan något jag gillar så är det vatten med is, och nu i nya köket har vi ismaskin i dörren till frysen. Bästa. Uppfinningen. Någonsin. Älska is. 
 
Jacob har köpt en Sonos även till köket (trådlös högtalare) så jag har det riktigt, riktigt bra här i köket ikväll. Med mitt vatten. Och en sovande bebis i rummet brevid. Tänk som livet förändras ändå.
De två finaste jag har