Med en sovande bebis på armen

...tar det lång tid att skriva inlägg. Sitter i soffan hos mamma med en sovande bebis i famnen och en iPad i knät medan jag skriver med en hand. Funkar sådär för mig som i vanliga fall skriver vansinnigt fort för att orden som poppar upp i huvudet inte ska hinna försvinna innan fingrarna hunnit få ut dem.

Men. Detta ska inte bli ett långt inlägg. Ville mest testa nya blogg.se appen :)

Både idag och igår satte sig Isabelle och jag på bussen till Kungsbacka. Spisen i Fjärås har gått sönder och syrrorna är på semester så jag har mammatid. I löve! Satan i gatan vad jag älskar min mamma. Och det inte bara för att hon skämmer bort oss med god mat nu när spisen inte funkar 😇 Snyltar wi-fi också. Mitt internet är slut sedan en vecka.

Idag skulle jag dock promenerat med Lina klockan 11. 10.50 vaknar jag och bara FAAAAAAAAN! Skyller allt på Isabelle. Ska väl för guds skull inte behöva ställa klockan när bebis finns i bilden? Förlåt Lina ❤️

Okidok. Ha en trevlig kväll kompisar!

Hej!

Nu har jag varit mamma ett tag. Kan ärligt säga att det sedan två veckor tillbaka verkligen känns som att jag är just en mamma. Bitarna har fallit på plats och det känns inte längre helt galet att tänka att Isabelle är min dotter, det känns bara som att allt är precis så som det ska vara.

Känslorna pendlar verkligen från helt fantastiska till jaha-vad-gör-jag-nu på en dag. Jag menar, tänk dig en tremånadersbebis. Bebisen har varit vaken ett tag, ni har pratat med varandra, du har sjungit för bebisen, bebisen har lett och varit glad för att du har jollrat med alla leksakerna i babygymmet och sedan känner man hur luften pyser ur er båda och man börjar fundera på vad man ska hitta på nu. Man sneglar lite på telefonen, vill så gärna stilla det där förbannade beroendet man skapat sig på de sociala medierna fastän man lovat sig själv att bara kolla telefonen när bebis sover… tittar tillbaka på bebis som börjar fläkta med armar och ben, ett säkert tecken på att skrik och panik snart kommer utbryta och man börjar fundera på hur smart en bebis egentligen är. Förstår bebis om jag kollar telefonen superduperjättesnabbt? Kan hon känna sig åsidosatt redan vid tre månaders ålder?! I vilka tankebanor tänker bebisar överhuvudtaget? Svetten lackar i pannan och jag tänker att snart ska hon sova, då kan jag göra annat. Vuxna grejer. Socialisera mig. Och sedan när hon sover slår det ALDRIG fel. Då sitter jag där och bara; kan hon inte vakna igen?!

Mammalivet är inte glamouröst alls men helt jäkla fantastiskt ändå. För mellan gnäll och trötthet på ens egen ljusa och alldeles för glättiga stämma skiner bebis upp och hjärtat blir alldeles varmt och man kan somna i soffan med en liten klump på fem kilo på armen och andas in den där doften som man inte kan få nog av. Att vara hemma är som livet är mest- fram och tillbaka. Roligt och tråkigt. Underbart och fullständigt tålamodsprövande. Ja du fattar. Ett som är säkert är i alla fall att den där ungen har mitt hjärta som i en liten ask. Även när hon inte är nöjd med nåt. ❤️

Nattugglan (för en gångs skull)

Har läst några böcker det senaste som jag missat att skriva om. Först läste jag Miniatyrmakaren av Jessie Burton. Streckläste! Gillade som tusan. Det konstiga; fastän jag gillade den skarpt kan jag inte minnas hur den slutade. Vad är fel på min hjärna?!
 
Nu senast läste jag Arvet efter dig, gillar ju Jojo Moyes mycket och även denna var bra. Inte hennes bästa, men helt okej. 
 
Nu har jag börjat på Ljuset vi inte ser. OCH häromdagen började jag tänka på min egna bok igen. Har inte öppnat den sedan februari och inte ägnat den någon tanke heller (inte mer än att jag hatar den 😇  ). Men igår kom jag på några detaljer jag skulle vilja lägga till, så nu håller vi kanske på att närma oss varandra igen, boken och jag. 
 
Nej, nu kommer bebis antagligen att vakna för food snart. Lite ångest när man inte sover på kvällen när bebis sover då jag fullkomligt älskar att sova och girigt tar till mig alla timmar jag får (trots att vi sover till efter nio varje morgon...). Kan bara inte slita mig från datorn, är så mysigt att sitta här och fixa med bilder, blogga och skriva av mig allt dravel jag aldrig får ro att få ur mig längre. 
 
Ger er Agnes & Idas lycka över att sommarlovet äntligen är här. Vi satt där uppe på Bräckan och käkade jordgubbstårta (och chips?!) förra fredagen när Agnes slutade skolan efter sitt första avklarade år. Nästa år börjar Ida skolan och vi kan ännu en gång konstatera: VART FAN TAR TIDEN VÄGEN?!?! :)