God kväll!

Imorse vände jag mig till Jacob och deklarerade att Isabelle och jag behöver bilen idag. Att vi är sjukt trötta på att hänga i lille lägenheten och områdena runtomkring. Sagt och gjort- vi lämnade Jacob på jobbet och åkte till öppna förskolan i Fjärås. Isabelle tittade på alla barnen som lekte och Ebbe såg till att hon hade nog med leksaker att leka med om man säger så. 
 
Efter detta åkte Sandra och jag till Tullen för lunch. Isabelle som inte var det minsta trött skötte sig mycket bra i barnstolen medan hon slängde ner bröd och annan underhållning som kom i hennes väg på golvet. När Ebbe vaknade var han brännhet och medtagen. Plutten! Feber, inte kul. 
 
Så jag åkte vidare till Kungsmässan och inhandlade livsviktiga grejer till flickebarnet (not, men ack så fina) och sedan en sväng till pappa. Pappa som är hemma med skadat muskelfäste. Du är bäst, pappa! 
 
Nu sover Jacob i soffan sedan minst en timme tillbaka. Isabelle sover hon med. Hon är inte glad på sina föräldrar för tillfället. Vi har slutat med att vagga till sömns, och det gillar inte fröken. Hon gillar det verkligen inte alls. Så det är mycket skrik och panik vid läggning, vi ligger där tätt, tätt intill medan hon vill så långt bort som möjligt alternativt slå ihjäl oss med sina små armar och ben. Känns i hjärtat när hon somnar så ledsen... men försöker verkligen hålla henne nära, visa att jag är där men hon blir bara vrålförbannad då. Och som vanligt blir hon sur när jag sjunger/stryker över huvudet. Vill ändock tro att hon älskar mig 😇
 
Har bakat små minimuffins till plutten som hon ska få imorgon. Tvättat två maskiner. Fixat köket. Älskar när man inte är sugen på soffan om kvällarna- enda sättet att få något gjort :) Minimuffinsarna hade i alla fall en ingredienslista helt i min smak:
  • 1 mosad banan
  • 2 ägg
  • Blåbär i botten av formarna
  • Swish in i ugnen tills de fått färg på 175 grader varmluft
Får återkomma imorgon om de går hem eller ej! Nu ska jag sova. God natt!
 

Det händer grejer

På mammaträningen häromsistens så slog det mig. När vi började gå där för 4 veckor sedan så kunde Isabelle rulla från rygg till mage. Sedan låg hon där som en liten strandad säl och var sur över att ligga på mage. 
 
Nu, på fyra små veckor, kan hon rulla runt hela jäkla salen om hon skulle vilja (ej visat tendenser till något sådant ännu, tack och lov). Och hon kan sitta med! Eller, hon kan sitta om hon inte rör sig åt något håll alls, då faller hon som en fura. Men ändå! I bebisvärlden är detta lika med som att hon kan sitta. Så det så.
 
Har ett tips till dig också (dock möjligt att jag är sist på bollen här). Min allra visaste vän tipsade mig om detta för väldigt längesedan, men först nu har jag tagit det till mig. Podden Barnvagnspromenader. Sjukt intressant! Jag önskar att jag hade en direktlinje till Louise Hallin med alla frågor man kan tänkas ha, den kvinnan kan och har grymma svar på allt som har med barn att göra. 
Foto av samma visa vän som avses ovan, Sandra

En kass förmiddag till en bra eftermiddag

Hej kompisar,
 
Tisdag och hemmadag. Tänkte för en kort sekund igår att åh, en hemmadag blir mysigt! Fast i bakhuvudet visste jag mycket väl att hemmadagar inte riktigt är något för oss. 
 
Mycket riktigt. Isabelle vaknade vid 8 imorse, utvilad och glad. Vi gick upp och gjorde gröt som Isabelle i vanlig ordning inte lade något större intresse vid om skeden inte var fylld med fruktpuré. Slutade med att jag åt upp gröten och försökte få i mig lite yoghurt. Äta bör man ju och allt sånt där.
 
Vi lekte lite, allt gick fin-fint. Hon blev nanig igen vid 10 så jag lade henne och lagade lite wok till mig som jag vräkte i mig. Börjar jag bli asiat? De äter ju mat till frukost, fick man erfara i Thailand. Nåväl, Isabelle vaknade igen efter en timme och då var hon fan inte glad alltså. Hon behövde sova mer men ville inte det, kan säga att ingen människa på jorden visste vad Isabelle ville när hon vaknade. Leka? Nej. Leka framför spegeln som alltid funkar? Nej. Sitta i soffan och läsa bok? Nej. Sjunga sånger med handrörelser som i vanliga fall går hem? Nej. FÖR I HELVETE NEJ skrek hon och jag fattade vinken. Vi måste ge oss ut ur lägenheten.
 
Har du försökt göra dig iordning någon gång när du har en liten minimänniska som skriker för fulla muggar åt dig? Inte? Kan säga att man kommer ut svettig och med en hjärtrytm likt en jagad hare. Och magsår, det har man med. Risken är även stor att man glömmer något livsnödvändigt. Ännu har jag inte missat att ta på mig byxor även om jag VARJE gång när jag går ut efter en skrikfest kollar mig skräckslaget mot benen för att det mycket väl skulle kunna glömmas. Idag var det nappen som glömdes. NAPPEN! Slog mentalt ner mig själv och undrade om jag fick barn IGÅR ELLER?! Vi hade som tur var inte kommit långt så jag fick vända och hämta nappen. Isabelle satt så klart likt en ängel i vagnen och bara "det var väl inte så svårt att lista ut att det var det här som jag ville, mamma". Jag bara muttrade några väl valda ord som små barnöron ej ska lära sig vid sex månaders ålder. 
 
Hon somnade i vagnen och sov så gott medan jag plockade blommor i Botaniska.* Sedan ringde mamma och se där, de befann sig i stan och ville komma förbi en sväng! Åh, som att mammor och pappor känner på sig när barnen är i akut behov av mänsklig kontakt (klängig bebis borträknad). När de åkte fortsatte Isabelle vara på sitt bästa humör och vi hängde på balkongen, läste böcker och busade som bäst. När klockan slog 18 kliade sig mini i ögonen och vi började förbereda för natten, när vi väl la oss i sängen klockan 19 somnade hon på 5 minuter. Det är rekord!
 
 
*Ja för tusan. Vet väl att man inte får plocka blommor i Botaniska, men de hade någon skördning av alla Dahlior och då fick man faktiskt ta. Lovar!