Tankar en måndag

Ikväll när vi läste bok i vår säng kröp hon bort till spjälsängen och skulle lägga sig där. Ville ha sin välling som hon drack upp på rekordfart. Gosade med grisen men kom inte till ro. Tog upp henne till mig, lade henne nära, nära, pillade henne i håret och sjöng alla sånger jag kunde komma på. Inklusive Say you won't let go och Snälla bli min varvat med vaggvisor. Hon vände och vred sig, skulle ligga över mig, skulle ligga med fötterna på mig, skulle ligga så nära att vi andades in samma luft, skulle bli kliad på ryggen. Till slut blev hennes ögonlock tunga och jag låg där och tittade på henne medan hon somnade. Så fin. Så fridfull. Hennes lilla krökta överläpp, hennes små händer. De runda fötterna som tar så många steg på en dag nu. Osäkra steg, långsamma steg för att hålla balansen. Håret som växt som ogräs den senaste tiden och nu lockar sig kring öronen och snart når henne ner till ögonen. Hennes lilla kropp i en nytvättad pyjamas och min hand i hennes. 
 
Man älskar så mycket att man blir rädd. Rädd för att förlora, rädd för att inte få uppleva allt. Få uppleva henne. Försöker slå bort de tankarna, tänka att jag kommer få vara med Isabelle tills vi är gamla och grå båda två. Låg och drömde mig bort till vår resa till Grekland i sommar. Hur hennes hand i min då kommer gå längst stranden och leta snäckor. Hur hon kommer leka i vågorna. Jag är helt övertygad om att hon kommer älska semesterlivet, bara få vara vi tre dag ut och dag in, bada hela dagen för att sedan sitta på en restaurang och lyssna på grekisk musik medan hon somnar i min famn på kvällen. 
 
Livet. Det händer precis nu, det glömmer du inte va? Njut nu, för guds skull. Okej?