Utan att jinxa... hon sover hela nätter!

Vi satt i bilen 07.30 idag. Besiktning av huset stod på schemat. Så det var vi, besiktningsman + en av de nuvarande ägarna av huset. Besiktningen gick strålande! När besiktningsmannen sammanfattade det hela efter att ha kollat precis allt invändigt, tak, vind och trädgård sa han: "Gratulerar till ett väldigt bra hus!" 
 
Känns förbannat bra. Isabelle var på sitt bästa humör och såg ut att trivas som fisken i vattnet i sitt framtida hus. Wille godkände trädgården när han sprang omkring och jag och Jacob bara stod där och bara... allt ni ser är vårt, våra barn. 
 
Nä. Kanske inte. Men vi var lite sentimentala och kramade om varandra både en och tio gånger medan vi stod i trädgården och drömde om grillkvällar och att Isabelle tultar omkring bland träd och buskar. Oerhört grym känsla att gå in i huset idag, att veta att det här är vårt. VÅRT! Helt otroligt!
 
Vi stannade i Fjärås, Isabelle, Wille och jag. Hälsade på Jenny och en halvkrasslig Bella som gick med oss upp och hämtade Agnes och Ida på skolan. Ida fick hålla Wille när vi gick genom Bräckaskolan och hon var så mallig! Sötnosen. Kidsen flockades runt henne och Wille.
 
Wille har spenderat större delen av dagen ute. Tänk om han kunde lagra såna här dagar och inte bli så förbannat uttråkad så fort han måste vara inne en stund igen. Typ som imorgon när han ska med Jacob till kontoret... 
 
Så sjukt tacksam över Jacob förresten! Han ställer upp, och har ställt upp från dag ett, och hjälper med Wille som att det även vore hans förstfödda (😬🙈). Tar morgonpromenaden, den avskyvärda kvällspromenaden (värsta som finns att gå ut och gå när man halvsomnat i soffan, trust me) och gör det för att han tycker det är kul. Jacob alltså... tänk vilken tur man kan ha. :)
 
Just det! Det viktigaste att dokumentera: Isabelle har tre nätter i rad sovit hela natten! Inte vaknat och velat ha flaskan, utan sovit sisådär 12 timmar i sträck. Hur sjukt?!?! Får tacka mamma där. Hon fick ofrivilligt ta fighten i fredagsnatt när flaskan spårade ur och pappa tog upp Isabelle fastän han inte skulle. Inte kul för dem, men vi är sjukt tacksamma. Är så himla utvilad MEN vill ändå gå och lägga mig typ nu. Kan inte få nog av att sova... 
 
Tjarå!
Vi var en sväng till lekplatsen vid kyrkan idag också.  Vad är det där för stor unge kanske du undrar? Det undrar jag med... 

Det gick bra!

Alright. Det gick bra för tokan att sova hos mormor och morfar. Pappa var dock den felande länken i det hela- först under kvällen väckte han henne preciiiiiis när hon somnat i mammas famn genom att göra det pappa gör bäst (låter er fantasi löpa här 😇). Sedan hade jag instruerat mamma att när Isabelle vaknar på natten är det en flaska ersättning/välling hon vill ha. Ta inte upp henne ur sin säng, då vaknar hon till och det vill vi ju inte. Så när Isabelle vaknade vid 23.40 och var ledsen efter sin mat gick mamma snabbt upp och skulle värma flaskan. Problemet: När hon kom tillbaka till sovrummet stod pappa där med Isabelle i famnen och bara: Varför gick du, hon är ju ledsen?!?
 
Mamma blev inte glad. Kan tänka mig att hon mumlade några väl valda ord till pappa som stod där ganska så oförstående. Inte Isabelle heller för den delen, det tog två timmar att natta om henne (till hennes försvar visade det sig att flask-helvetet gått sönder så hon blev liksom duschad av välling när man vände den neråt), tillslut somnade hon raklång på mamma. Herregud. Mamma har liksom diskbråck och en allt annat än okej rygg. Fatta det dåliga samvetet när man vaknar upp efter att ha sovit som en klubbad säl från 00.30-07.00. Kunde inte somna om förresten, jag slog upp ögonen 07 och bara; nu ska jag hämta Isabelle. 
 
För jepp, jag vaknade på morgonen och kände ett sånt vansinnigt starkt sug efter min dotter. Kände att jag måste måste måste få henne i min famn typ NU. Det bästa som finns på morgonen är ju att dra upp henne från sin spjälsäng, lägga henne tätt mot min kropp och dra täcket över oss båda och bara ligga där och andas in hennes doft och se henne vakna till liv (brukar vanligtvis ta typ två minuter innan ungefär tvåhundra myror krupit in i hennes kropp och hon aaaaabsolut inte kan ligga och mysa med sin mamma längre. Brukar njuta stenhårt av de 120 sekundrarna).
 
Fick upp Jacob och utan frukost i magen eller någonting alls kom vi iväg. Hon var lite reserverad när vi kom, ville inte riktigt släppa mormor. Men sen så jäklar var det jag och ingen annan som gällde. Som att hon trodde jag skulle försvinna om hon så släppte mig två centimeter ifrån sig. Samma idag, hon har örnkoll på mig och lämnar jag rummet så kommer hon skrikandes och krypandes efter. Plutten. Var hon för liten att lämnas bort tro? Hon hade samtidigt haft det helt fantastiskt hos mormor och morfar. Inte gnällt en enda gång (förutom när hon blev lite övertrött där efter 20 nångång), och varit glad och ätit som en häst.
 
Äh. Satan i gatan vad jag älskar den där ungen. Nu ska vi sitta ihop som ler och långhalm ett bra tag framöver, för det finns tusan inget i livet som går upp mot den där ungen.  
Bild till vänster: Igårkväll var vi hos Totte&Madde och testade på Pokebowl. Mycket mumzigt. Till höger: Isabelle idag på mässan Passion för mat. Förra året gick jag där och var höggravid och babblade om att "nästa år när vi går här har vi en bebis med oss!" I år gick jag där och tjötade om att "nästa år när vi går här bor vi i hus!"
...och ikväll kom Wille hit :) Isabelle och jag är glada över detta, Wille kommer möjligtvis få ett nervöst sammanbrott innan dessa två veckor är till ända då han är livrädd för Isabelle :)
 
 
Och ännu en gång- tusen tack världens i särklass bästa föräldrar för att ni tog hand om vår lilla. Vet, helt ärligt, inte vad jag skulle göra utan er i mitt liv. Ni betyder mest!

Några timmar av det gamla livet

Det var Jacob, jag och Sankt Jörgens spa ikväll. En överraskning jag planerat ett tag; fixat barnvakt till Isabelle, bokat in oss på midnattspa och sedan champagne och ost när vi vid 22.30 landade på Ekedalsgatan igen. Fantastisk kväll! Fast det hände mer än en gång att vi kollade på bilden på Isabelle som jag har som bakgrundsbild på telefonen och bara; ååååååh.
 
Tusan vad blödig man blir som förälder. Vi satt alltså där i poolen och pratade om vår lilla tjej. Om hur hon kommer reagera imorgon när vi kommer och hämtar henne. Om hon saknat oss så som vi saknar henne (hard truth- ett nej på den😝). Kring huruvida hon är det absolut bästa på denna jord (öh, ja!) och att livet förändrats men att vi absolut inte skulle vilja ha det på något annat sätt.
 
Hon är hos mormor och morfar. Får antagligen världens mysigaste dygn, jag hoppas bara hon sover natten igenom 😬  För mamma och pappas skull.
 
Men nu- sova hela natten. Kommer sova som en prinsessa men känner redan så vansinnigt starkt att nej, någon fattas oss. Det där lilla tokiga knytet på snart 9 kg ska ju susa här jämte oss i sin säng. Det är tomt utan henne. Vår hela lilla värld.
Bilden vi kollat på hela kvällen... :)