Denna veckan gäller det

Satan vilken grå måndag vi har över oss. Isabelle och jag klarade oss dock från regn både när vi gick till och hem från babyrytmiken denna förmiddag. Nu faller det tunga droppar mot rutan och Isabelle ligger och sover sedan två timmar tillbaka. Man blir trött av babyrytmik och efterföljande lek med kompisarna, hälsar hon och ligger däckad i exakt samma position i sängen som jag lade ner henne i. 
 
Så skönt när hon håller sig vaken (hrm, kan ha mutat henne med att ge henne hemnycklarna på vägen hem förut när ögonen i princip gick i kors på henne) för när hon somnar i vagnen och jag måste bära upp sittdelen och ställa den i hallen med henne i sover hon inte riktigt lika länge som när hon ligger nerbäddad i sin säng. Längtar så vansinnigt mycket till den dagen då hon alltid när hon somnar i vagnen kan fortsätta sova i den utomhus. Amen för hus och allt sånt där. Nu får jag liksom trixa loss sittdelen från chassit och försiktigt bära upp hela sittdelen i famnen (inte helt smidigt, nej) med en sovande klump på 8,5 kg i. Man blir stark av att bo i stan i alla fall!
 
I förra veckan var jag och Isabelle på tur. En åka-kollektivt-tur. Alltså, all heder åt de som kämpar på i kollektivtrafiken utan körkort och bil, för det tog liksom oss 2 timmar att komma ner till Frillesås med spårvagn-pendel-buss. Isabelle höll sig tappert vaken tills vi var en halvtimme från Strandviks hemmet, att kolla på folk och speciellt smila-utav-bara-tusan-mot-alla-jag-ser är Isabelles melodi för tillfället. Hon är vansinnigt söt. 
 
Som sagt somnade hon 12.30 när vi var en halvtimme från framme i Frillesås. Det stod lekdejt med några mammor från förr på schemat, det blir kul för Isabelle tänkte jag! Bara det att lilla fröken så klart sov i två timmar i vagnen innan jag fick väcka henne för att klockan då var 14.30 och vi behövde ta bussen till Kungsbacka vid 16 igen. Flickebarnet måste ju hinna leka när vi åkt så förbannat långt, tänkte jag. På bussen till mormor och morfar i Kolla ledsnade hon på kollektivtrafiken. Gav henne mitt lypsyl som hon spenderade minst 10 minuter på att kontrollera ingående innan vi var framme. Pjuh. Fortfarande barnsligt lätt att avleda, min lilla. 
 
Men nu är det måndag och ny vecka. En inte så vanlig vecka! För den här veckan väntas det barn. Min allra bästa vän är beräknad och jag börjar bli helt hundra på att det är en tjej där i magen. Don't ask me why då allt talar för pojk, men jag har en känsla... galet spännande. Och tålamodsprövande. Jag är ju inte mycket för att vänta, det vet ni ju sedan gammalt.