God kväll

Isabelle tyckte att öppna förskolan var bästa stället på jorden tror jag. Hon kröp omkring, klättrade sig upp till stående ungefär en miljon gånger på sin mor och skrattade lika mycket varje gång, kollade på alla andra barnen, log mot de andra barnen när de stal hennes leksaker och åt sin mat som en häst. 2,5 timme var vi där innan jag kände att hon nog borde vara väldigt trött nu, så jag packade ner henne i vagnen och hon somnade gott. En av fröknarna sa det som så många innan henne konstaterat; Vad nöjd hon är! Och ja, det är hon verkligen. Inte ett gnäll under hela vistelsen, hon tyckte bara allt var spännande. 
 
Hon bemästrar nu att klappa händerna och ber man henne banka så bankar hon allt vad hon kan. Förut bad jag henne krypa efter nappen och då gjorde hon det. Harregud! Man kan kommunicera med minimänniskan! Vilken grej. 
 
Tusan alltså, det är så himla kul att vara hemma med Isabelle och få följa henne och allt hon hittar på. Hon har börjat busa, kastar huvudet på sned för att få MIG att skratta. Förut när jag blev lite upprörd på  henne för att hon inte ville sova mer bara skrattade hon åt mig och jag kände ännu en gång att jag antagligen aldrig kommer kunna säga nej till den här lille plutten. Fan också. Jag som trodde jag skulle vara en hård mamma. 😁
 
Nu har Jacob lagt henne och det är otroligt tyst där inne, jag gissar att även han har somnat. För mig får det bli ett avsnitt Downtown abbey... natti!
Susann

Så kul att läsa din blogg och följa din vardag med Isabelle, det känns lite som jag känner lilla minimänniskan. Kram Susann

Svar: Åh vad glad jag blir för din kommentar Susann! Kul att du fortfarande läser :) Kram!
Sarah