Livet förändras

Ikväll firas två av våra vänner för att de äntligen efter 7 år i skolbänken tagit sin läkarexamen. De har hyrt lokal, bjuder på mat och vin och en jäkla fest, och alla våra vänner är där nere nu och antagligen skålar och skrattar. Vi skulle dit. Isabelle skulle först hängt på, men efter sin febervecka frågade vi om inte farmor och farfar kanske ville ha henne här hemma istället, så hon fick lägga sig i sin säng i tid. Inga problem, sa de.
 
Det blev inte som planerat, för här sitter jag i myskläder och väntar på Jacob som är och hämtar käk. Ett glas vin har jag hällt upp och Isabelle har precis somnat. Vi var på vårdcentralen idag, Isabelle och jag. Skulle kolla öronen som det inte var något fel på, men däremot var såret hon fick häromdan på näsan galet infekterat. Svinkoppa. Penicillinkur i 10 dagar och tvätta utav bara tusan med både Alsolsprit och stryka på salva. Plutten!!! Gjorde så vansinnigt ont i hjärtat förut när hon härjade omkring tokglad i köket i sin gåstol och jag stod där och visste att jag snart skulle åstadkomma henne massa smärta när såret skulle rengöras igen. 
 
Fast de är tappra, de små. Det var gråt och skrik så klart, men inte så mycket som man kan tro när man spritar ett öppet sår. Vår tappra unge! Så här sitter vi nu, hela familjen. Hemma i lägenheten, och dra mig baklänges. Det känns inget alls. Klart tråkigt att missa en trevlig kväll, men att få ha en liten unge som Isabelle vid sin sida... det slår allt. 
 
Förutom Sequence. Det slår jag Jacob i kväll efter kväll. (fråga inte honom om saken bara, han hävdar att vi ligger lika) 😁😇
 
Ger er en film på en otroligt sleten mamma men söt bebis som delar ut pussar. Trodde väl aldrig jag skulle gilla blöta öppen-mun-pussar men jäklar. De går inte av för hackor <3