Två dagar i vårt liv

Isabelle har sovit två hela nätter i rad! Wohooooo! Hon brukar ju alltid vakna och vilja ha en flaska välling någon gång kring 23.30-01.30 snåret men nähärå, inte de två senaste nätterna. Jag har vaknat likt en klubbad säl på morgonen och undrat vad som hänt. Att sova så många timmar i streck har snarare gjort min kropp förvirrad och tröttare än innan, meeeeen gissar att det snart vänder till helt sjukt utvilad. 😏
 
Igår var sista gången på babyrytmiken. Så trist! Vi älskar babyrytmiken! Igår var kidsen helt crazy dock. De sprang i en liten galen klunga bort från oss stackars vuxna som satt där framför altaret och sjöng och gjorde gester åt varandra istället för barnen som rusade iväg mellan bänkraderna. Efter rytmiken gick Isabelle och jag och testade Plaskis här i Majorna. En enorm, grund pool mitt i Majorna. Där var fullt av kids som hade det gött i vattnet, Isabelle blev dock nöjd efter tio minuter och jag insåg att jag lyckats packa badkläder till flickebarnet men ingen handduk. Vem gör så?!? Vem glömmer handduk?!? Harregud, om man hade varit tvungen att ta körkort för att få ha barn så hade jag inte lyckats ta det än. Satt där med mitt nakna barn i knäet och lät henne lufttorka medan jag låtsades inför alla de andra ordentliga mammorna att jag minsann inte glömt handduk, hon gillar att lufttorka bara, mitt barn.
 
Nåja. Man kan inte alltid vara på topp gissar jag. 
 
Idag valde jag att ge mig ut på promenad när hon skulle sova middag VILKET JAG ALDRIG KOMMER GÖRA IGEN för så fort jag ställde vagnen vid fiket i Slottskogen och lade upp fötterna på stolen framför och riktade mitt ännu ganska bleka ansikte mot solen började två ungjävlar skrika och väckte mitt lille barn. Gud nåde, om blickar kunde döda alltså... då hade det funnits två mammor mindre i Göteborg efter den väckningen vill jag lova. Gick hem och åt lunch med Isabelle och åkte sedan till Fjärås för häng med alla kusinerna. Så gött att Isabelle kan gå va! Hon tultar omkring efter allt och alla och tycker mest att livet är härligt. 
 
Nu ikväll fotade jag en kompis två söner uppe vid Bräckan. Kvällens fail var dock att ljuset vid 18 fortfarande var helt sjukt starkt och inte alls så mjukt som jag ville ha det. Men ett gäng fina bilder blev det i alla fall! Isabelle skötte sig galant medan jag fotade som en tok och sedan däckade hon i bilen på vägen hem med sin snutte runt huvudet. Lilla söta unge, vad vore livet utan dig? <3

En sommarfest

Helgen var grym! Den innefattade mina högsta klackskor som jag otroligt nog lyckades gå i hela kvällen OCH DESSUTOM dansa som en liten tok i fram till stängning på Societen i Varberg. När Jacob och jag promenerade hem genom Varberg i lördagsnatt hade det börjat ljusna. Klockan var 03.30 och vi var lyckliga. Jag var inte riktigt lika lycklig när klockan ringde 08.00 och det sedvanliga illamåendet var ett faktum. Just like old times. Varfööööööör ska jag må så förbannat illa när jag druckit alkohol? Känns orättvist på något sätt. Isabelle lämnades av på Stadshotellet där vi spenderat natten och vi tog oss med nöd och näppe ner till hotellfrukosten. Men efter två feta våfflor med massor av Nutella och grädde kände jag mig (nästan) som människa igen. Isabelle satt på kortsidan av bordet med sin kompis Signe, 6 veckor yngre än Isabelle, och när de satt och matade varandra med bröd och tokskrattade åt detta kunde inget illamående i världen hålla mitt leende borta. 
 
Vi lyckades förhandla till oss en timme senare utcheckning och busade med Isabelle uppe på rummet innan vi gick till Spökparken för lek med Signe och hennes storasyskon. Harry och Doris, 6 & 9 år tog otroligt väl hand om Isabelle. Undrar vad det är med Isabelle och andra barn? Andra barn liksom älskar henne, så himla fint att se. Sen är hon ju alltid glad när det händer grejer, och hänger med på allt som hittas på. Men ändå! Bosse, Olivia, Doris, Ida, Oliver, Ebbe, listan kan göras lång med barn som fullkomligt älskar vår unge :)
 
Så, vad gjorde vi då i lördags? Jo, Wints sommarfest gick av stapeln. Jag har ju varit med och planerat den med tre andra kollegor, och den blev tusan exakt så bra som vi hade hoppats på. Samling vid lunch på lördagen, incheckning av alla 90 pers (Wintare med familjer) på Stadshotellet/Asia spa i Varberg (sjukt fint där!) och sedan guidad visning av fästningen. Häng i solen på gräsmattorna framför fästningen där en volleybollplan riggades, öl ställdes fram och filtar lades ut. Vi åkte och lämnade Isabelle till mamma och pappa som så himla snällt stod i Varberg över helgen (kan ha ställt frågan lite fint i veckan... :)) och drog sedan tillbaka lagom tills vi skulle göra oss iordning på rummet för att sedan dricka lite bubbel till fördrink. Jag tog på mig klackar bara för att och tänkte att jag bara kan springa till rummet och byta när det blir olidligt, men jag fixade hela kvällen! Sjukt impad av mina fötter som inte sett ett par klackar sedan Jesus var barn. 
 
God mat, quiz, liveband och sedan utgång. Härliga kollegor och en fin kväll. Den lever vi på länge! Tack ännu en gång mamma och pappa för att ni tog hand om vår lilla tok, tack syrror och alla syskonbarn för att ni hjälpte till med henne på lördagen och tack Wint för att det är ett grymt företag. 
 
Tjarå!

En lägenhet

Igår var en stor dag! En dag som innehöll en hel massa känslor; nervositet, glädje, ilska, jag-vill-bryta-ihop-nu, jag-ångrar-mig och sedan lättnad. 
 
Vår lägenhet är såld! Vägen dit blev inte riktigt så spikrak som vi hade hoppats på, med bud som dragits tillbaka och trots att intresset varit enooooormt för lägenheten och att det på visningarna har varit massor med folk så har de flesta sagt samma sak: Läget. Vi gillar inte läget. 
 
Say whaaaaat?!? Jag älskar läget. Några minuter till Slottskogen, några minuter till Stigbergstorget. 8 minuter ner till stan med vagnen. Kyrkogården på andra sidan vägen? Äh, titta ut genom ett annat fönster för fan. 😇
Balkongen var tråkig, tyckte de. Say whaaaaaaaat?!?! Lägenhetsjäkeln HAR ju balkong, och dessutom en balkong i söderläge med sol hela dagen. Att spårvagnen går utanför var 6:e minut hela dagen och sen typ varje 20:e minut hela natten? DET ÄR VÄL SÅ DET ÄR I STAN FÖR FAN! Och du kommer ju ner till stan exakt när du vill. Förutom när det regnar, Göteborg är mot förmodan svårfungerande när det regnar. Kräsna små as, kan jag ha tänkt en eller två gånger samtidigt som jag fattar. Man ska ösa ut nästan 4 miljoner kronor och vill att stället ska vara 100%. 
 
Nåväl. I måndags hade vi ytterligare en visning för ett par och de lade bud direkt på morgonen i tisdags. Klockan 14 skulle Isabelle och jag skriva papper (Jacob var i Motala och fick maila ner en fullmakt) och här börjar nervositeten. Ska de dra sig ur? Men nej, de drog sig inte ur. MEN JAG VILLE TYP DET! Det kändes så fel när vi satt där på Bjurfors kontor och det gick upp för mig att vi faktiskt ska flytta. Att vi ska sälja. Vi ska lämna över nycklarna till den här lägenheten där vi renoverat precis ALLT och där hela vårt liv har hänt de senaste 5 åren. Någon annan ska flytta in här, bo i sovrummet, mysa i vardagsrummet, laga middag i köket? Hell no, kände jag och ville på riktigt riva upp kontraktet och gå därifrån.
 
Men jag gjorde inte det. Jag skrev snällt under alla miljarders papper medan Isabelle ännu snällare lekte med allt kontorsmaterial (plocka i och ur gem ur en sån där magnetisk box överväger jag starkt att köpa hem, hon var sysselsatt i säkert tio minuter bara med den) och sedan ville jag i princip bryta ihop. 
 
Men jag gjorde inte det. Jag bet mig i läppen och ringde Jacob och när jag kom hem från min HLR-kurs på kvällen så firade vi med champagne och ost och satan vilken lättnad vi kände då. Nej, vi fick inte fyra miljoner för lägenheten men väldigt nära ändå. Och nu slipper vi tänka på den över sommaren. Så vi satt här i vårt lille kök och planerade på allvar inför vad vi vill köpa till huset och hur vi ska göra med allt som stavas vårt hus på Sivers väg. Om längtan var stor innan så lovar jag att den är ännu större nu. Det närmar sig onekligen <3
 
Mäklarbilderna från lägenheten!
Andra (positiva) kommentarer vi fick: Att många blev förvånade över hur stor och rymlig den var även i verkligheten. Att bilderna gav den rättvisa. Att vi gjort väldigt fina val. Att de fullkomligt älskade köket och lägenheten. 
 
Nä, jag kommer sakna lägenheten det kommer jag. Men tror inte det kommer ta många dagar (timmar?) i huset innan jag inser att det är det livet vi vill ha och inte ägna en tanke mer åt vår lille lägenhet här på Ekedalsgatan. Vi får se! :)