Det här med iPads och skärmtid

Ett hett ämne, minst sagt, är iPadens och skärmtidens vara eller inte vara. Gurun (Louise Hallin 😇 ) säger att barn inte ska kolla på skärmar ÖVERHUVUDTAGET fram tills de är minst 2 år. Sedan skall tiden framför skärm vara ytterst begränsad och alltid tillsammans med vuxen för att det som händer på skärmen sker så fort och barn kan inte ta in information så snabbt. Det blir kortslutning, liksom, och de kan ena sekunden känna glädje och sedan rädsla och de känslorna måste vi som vuxna kunna fånga upp.
 
Vi vill inte att Isabelle ska sitta framför skärmar. Tänkte väl att vi aaaaabsolut skulle hålla på noll skärmtid innan hon kom, men jovisst har hon sett Babblarna på youtube. Igår fick hon kolla på Daniel Tiger när jag var tvungen att laga mat och hon var trött och grinig och då kan hon inte vara på golvet för hon bara ramlar och blir förbannad över ALLT. Hon har fått kolla på Hopphattens alla videos på datorn när jag behövt sminka mig för att vi ska komma iväg. Men vi kom tidigt på att aldrig visa något på våra telefoner. Vill inte att så fort den är framme att hon ska bli helt vansinnig och vilja ha den, i nuläget har hon ingen aning om att den är precis lika kul som iPaden. Har laddat ner två appar på iPaden som hon testat, Bolibompa och Tittut för barn. Hon älskar att leka kurragömma med Bolibompadraken så det har hon fått testa några gånger. Men hon sitter inte med skärmar varje dag. Jag tror att hennes fantasti utvecklas bättre när hon får leka med leksaker. När hon utforskar saker och ting. När hon själv måste hitta på något för att hon har tråkigt. För det tror jag verkligen är en sak vi föräldrar av idag går bet på- att vi inte låter barnen ha tråkigt. Det måste inte hela tiden hända saker. Måste inte hela tiden hittas på saker för dem. Nu är Isabelle för liten för att hitta på egna lekar, men det vill jag verkligen att hon ska kunna sen! Vara påhittig när hon har tråkigt istället för att kolla på meningslösa klipp på Youtube (vilket hon kommer få också, men långt ifrån den största delen av tiden).
 
Sen ser jag fram emot regniga dagar när vi kan slänga oss framför en tecknad film (LÄNGTAR är rätta ordet, älskar tecknade filmer och att få dela det med henne). Och jag tror inte heller på att inte låta dem sitta med iPads till exempel, tekniken går framåt och våra ungar är födda in i denna digitala värld som vi lever i. MEN jag tror de kommer få nog av det oavsett, vi måste inte sticka till henne underhållning så fort hon tröttnar på situationen. Jag leker med henne när vi har åkt kollektivt och hon blivit gnällig istället för att ge henne telefonen. Ger henne en bok i bilen när hon tröttnar på att åka. Ger henne sina legoklossar när hon inte vill sitta och äta mer, då kan jag alltid sleva in några skedar till. Tar inte till iPaden för att det är den lätta lösningen. Låter henne ta av min tid istället, även om det låter helt sjukt men det är nog där min största rädsla för allt vad iPads och iPhones och sociala media heter. Att det tar tid från barnen. Att man blir ingripen i Facebook och meningslösa statusuppdateringar och gulliga djurfilmer istället för att vara där Isabelle är. Ge henne av den tiden. Mitt mål är att Isabelle aldrig ska behöva fightas om min uppmärksamhet med en iPhone. Sen är jag inte perfekt. Jag fastnar också på Instagram när hon är vaken fastän jag lovat mig själv att inte göra det. Men man behöver pauser ibland. Det är inte bara happy happy joy joy med barn. Ibland blir man skitless på allt och man orkar bara inte mer. Men ta fem minuter då. Ladda och kör igen. Instagram och Facebook finns kvar när ungarna somnat också. 
Att hon är med när vi äter är en av de viktigaste sakerna för oss. Hon äter med oss, är med vid matbordet hemma och om vi är bortbjudna och ser hur vi gör. Det har resulterat i att hon tycker det är jättespännande att vara ute och fika eller på restaurang, hon sitter och kollar in varenda människa i lokalen och lär sig samtidigt hur man skall bete sig i såna sammanhang genom att hon verkligen är MED oss och inte sitter med iPad eller iPhone. Tror mycket på det, att låta henne vara med. Undanleda gnäll med leksaker, ge henne majskrokar när hon inte vill sitta mer för det ger oss tio minuter extra vid bordet.