En lägenhet

Igår var en stor dag! En dag som innehöll en hel massa känslor; nervositet, glädje, ilska, jag-vill-bryta-ihop-nu, jag-ångrar-mig och sedan lättnad. 
 
Vår lägenhet är såld! Vägen dit blev inte riktigt så spikrak som vi hade hoppats på, med bud som dragits tillbaka och trots att intresset varit enooooormt för lägenheten och att det på visningarna har varit massor med folk så har de flesta sagt samma sak: Läget. Vi gillar inte läget. 
 
Say whaaaaat?!? Jag älskar läget. Några minuter till Slottskogen, några minuter till Stigbergstorget. 8 minuter ner till stan med vagnen. Kyrkogården på andra sidan vägen? Äh, titta ut genom ett annat fönster för fan. 😇
Balkongen var tråkig, tyckte de. Say whaaaaaaaat?!?! Lägenhetsjäkeln HAR ju balkong, och dessutom en balkong i söderläge med sol hela dagen. Att spårvagnen går utanför var 6:e minut hela dagen och sen typ varje 20:e minut hela natten? DET ÄR VÄL SÅ DET ÄR I STAN FÖR FAN! Och du kommer ju ner till stan exakt när du vill. Förutom när det regnar, Göteborg är mot förmodan svårfungerande när det regnar. Kräsna små as, kan jag ha tänkt en eller två gånger samtidigt som jag fattar. Man ska ösa ut nästan 4 miljoner kronor och vill att stället ska vara 100%. 
 
Nåväl. I måndags hade vi ytterligare en visning för ett par och de lade bud direkt på morgonen i tisdags. Klockan 14 skulle Isabelle och jag skriva papper (Jacob var i Motala och fick maila ner en fullmakt) och här börjar nervositeten. Ska de dra sig ur? Men nej, de drog sig inte ur. MEN JAG VILLE TYP DET! Det kändes så fel när vi satt där på Bjurfors kontor och det gick upp för mig att vi faktiskt ska flytta. Att vi ska sälja. Vi ska lämna över nycklarna till den här lägenheten där vi renoverat precis ALLT och där hela vårt liv har hänt de senaste 5 åren. Någon annan ska flytta in här, bo i sovrummet, mysa i vardagsrummet, laga middag i köket? Hell no, kände jag och ville på riktigt riva upp kontraktet och gå därifrån.
 
Men jag gjorde inte det. Jag skrev snällt under alla miljarders papper medan Isabelle ännu snällare lekte med allt kontorsmaterial (plocka i och ur gem ur en sån där magnetisk box överväger jag starkt att köpa hem, hon var sysselsatt i säkert tio minuter bara med den) och sedan ville jag i princip bryta ihop. 
 
Men jag gjorde inte det. Jag bet mig i läppen och ringde Jacob och när jag kom hem från min HLR-kurs på kvällen så firade vi med champagne och ost och satan vilken lättnad vi kände då. Nej, vi fick inte fyra miljoner för lägenheten men väldigt nära ändå. Och nu slipper vi tänka på den över sommaren. Så vi satt här i vårt lille kök och planerade på allvar inför vad vi vill köpa till huset och hur vi ska göra med allt som stavas vårt hus på Sivers väg. Om längtan var stor innan så lovar jag att den är ännu större nu. Det närmar sig onekligen <3
 
Mäklarbilderna från lägenheten!
Andra (positiva) kommentarer vi fick: Att många blev förvånade över hur stor och rymlig den var även i verkligheten. Att bilderna gav den rättvisa. Att vi gjort väldigt fina val. Att de fullkomligt älskade köket och lägenheten. 
 
Nä, jag kommer sakna lägenheten det kommer jag. Men tror inte det kommer ta många dagar (timmar?) i huset innan jag inser att det är det livet vi vill ha och inte ägna en tanke mer åt vår lille lägenhet här på Ekedalsgatan. Vi får se! :)