En helg

I fredags var vi på begravning. En väldigt fin stund blev det för Jacobs mormor som blev 97 år gammal. Isabelle fick följa med och hon skötte det hela galant. I kyrkan satt hon och knaprade på sina majskrokar och när hon tröttnade på det charmade hon brallorna av alla som satt i raderna bakom. Mycket tack vare de som satt där som det gick bra i kyrkan! De lekte tittut och vinkade och Isabelle log sitt allra största leende tillbaka. Bara en gång fick jag resa mig upp och gå ut i kapprummet med henne och det var när prästen stod framme vid altaret och sade någon bön, då sträckte Isabelle armarna rakt upp i luften som för att ropa HALLEULJA åt prästen och bönen och då höll jag på att bryta ihop. Så himla opassande, men så himla gulligt. Under sista låten, Amazing Grace, satt Isabelle och pratade och nynnade medan hon pussade på bilden av sin gamlamormor i begravningshäftet. Det var fint. 
 
Efteråt samlades vi på Esters och även där var hon glad och nöjd. Satt i sin stol och skulle äta från min tallrik om hon blev matad med min gaffel. Skulle inte äta med sin sked eller av sin egen mat, nej nej. Tror vi fått världens lättaste bebis. Hon skämmer bort oss, för tänk om tvåan blir en helgalning som inte kan sitta still ens en sekund? Isabelle kan liksom sitta där i sin stol i flera timmar och titta på folk och äta sin mat och vara nöjd med det. Världens bästa unge. Hon överöstes även med komplimanger från de andra gästerna kring hur duktig hon var i kyrkan och under mottagningen. Och zöt. Det måste hon ärvt av sin far.
 
På lördagen fortsatte solen att skina så vi gick till Villa Belparc och satte oss på uteserveringen med varsitt glas bubbel och öl. Så härligt va! Där satt vi hela familjen (inklusive Wille så klart) och njöt av vårsolen. Det är inte långt kvar nu kompisar, tills allt är grönt och härligt igen :) På kvällen kom Sanna, Felix och Aria hit. Melodifestivalfinal stod på schemat och vi hade en förträffligt trevlig kväll. 
 
Idag vaknade Isabelle som vanligt klockan 07, men efter en skål gröt och ny blöja somnade hon om i sin pappas famn. Jag sprang ut med Wille och kröp sedan ner jämte de där två som jag älskar mest av precis allt på denna jord och vi sov till 10.30 (igen: hon är förbannat bra den där ungen). Vi käkade frukost och åkte till Stora Amundön för promenad. Wille levde livet och hoppade självklart i havet så fort han fick möjlighet... galen hund, det var svinkallt i vattnet. 
 
Nu: Pussa på Wille som åker hem imorgon.