Funderar på att också bryta ihop

Isabelle somnade i vagnen ikväll. Lätt något vi kommer göra fler kvällar, käka middag här hemma först (fiskpasta idag (smarrigaste jag vet) som även Isabelle åt av, så kul när hon äter samma som vi!) för att sedan bädda ner Isabelle i vagnen med sin välling för att ta rundan runt Röda sten. 1,5 timme senare kom vi hem, kände mig riktigt smart att vi käkade hemma innan för annars vet jag bestämt att vi hade fastnat i kvällssolen på Röda stens uteservering... mastermind. Isabelle somnade gott i vagnen och sov som en stock när vi bar upp henne till sin säng. Win!
 
Idag har vi haft en hemmadag. Hon har förändrats, lilla plutten. Hela hennes värld rasar fullkomligt samman om hon inte får som hon vill. Tidigare har hon inte brytt sig nämnvärt om man tagit bort henne från något eller lurat iväg henne från det hon egentligen vill göra, som hon inte får. Men nu. Herreminlillagud, får hon inte leka i tvättmaskinen så BLIR DET SKRIK OCH PANIK! Får hon inte ställa sig upp i matstolen så jävlarimig BLIR DET SKRIK OCH PANIK! Får hon inte slamra med leksaken hon har i handen stenhårt i golvet så kan jag ge mig fan på att det BLIR SKRIK OCH PANIK! Du fattar, hon är inte samma lugna bebis som vi har lärt känna hittills.
 
Om jag tycker att det är en spännande och utmanande förändring? Nej. Det är helt ologiskt att bryta ihop för att man inte vill ta på sig sina byxor eller när man inte får gå in i det rummet som man vill. Hon liksom står och bankar och gråter mot dörren in till kontoret här hemma för att HON SKA KOLLA PÅ DATORN! (gudars vad jag ångrar när jag lite smidigt kom på att ha Babblarna på halva datorn och jobbmailen på andra halvan när jag var sugen på att jobba lite... vi har skapat ett Babbelmonster, minst sagt)
 
Snälla, snälla låt detta vara över snart. Anar dock att det aldrig kommer gå över? Att detta är livet med barn? Åh, vi har varit bortskämda med för snäll bebis känner jag. Som idag när vi fikade i Slottskogen, Isabelle och jag. Jag fick svepa mitt kaffe för att Isabelle SKULLE VÄL FÖR GUDS SKULL INTE SITTA I BARNSTOLEN?!?! My gad. 
 
Aa, just det. Hennes största JAG SKA FÖR HELVETE INTE GÖRA SOM NI SÄGER är mössjäveln. Hon drar av sig mössan exakt och precis hela tiden. DU HAR ÖRONINFLAMMATION vill jag skrika när jag trycker på mössan på det där yviga håret för hundrade gången på tio meter men sansar mig (oftast). Det är en prövning med barn.
 
Det är sannerligen en prövning med barn.
En prövning jao. Hur tror du hon reagerade när vi sa att hon inte fick äta sten? En ledtråd: SKRIK OCH PANIK! 
 
Nu ska jag kolla ny serie! Big little lies på HBO är ju för tusan den boken som jag älskade som jag skrev om för några inlägg sedan. Tjarå!