Han ler!

Nu jäklar händer det grejer med bebis! Imorse log han mot mig när han vaknat. Han gjorde det! Flera gånger dessutom, och sedan log han även mot Jacob och Isabelle (med andra ord inte bara partisk mamma som sett leendet) så den 28/4 går till historien som dagen då Sam började le. Stort ändå! Och kul, han har vuxit så mycket det senaste (hallå, strl 56 passar inte ens längre! Stackarn fick böja sitt lille ben i otroligt konstig vinkel inatt när jag knödde ner honom i pyjamas storlek 56) och är väldigt mycket mer med nu. Och söt, helt vansinnigt söt. Är så förälskad i detta lille barn så jag knappt vet vart jag ska ta vägen (såg knappt hans leenden imorse genom tårarna som fyllde mina ögon... HERREGUD vad jag är för vek för det här jobbet).
 
Vår stora unge är väldigt rolig just nu. Hon sjunger i ett. Lille katt och Lilla snigel akta dig går varma här hemma. Hon dansar och diggar och pratar. Och pratar, och pratar och pratar. Vi förstår några ord här och var, men hon verkar inte ta någon notis om att vi inte fattar nåt. Hon pratar på och köper det vi svarar tillbaka och tycker antagligen att vi är lite dumma som pratar om något helt annat än henne 😅 Hade varit så kul att veta om hon i hennes huvud förstår vad det är hon pratar om... för hon berättar verkligen saker om dagarna. Det nya är helt klart spöken, sedan hon var på bio och kollade på Lilla spöket Laban. Vi spenderade morgonen med att gömma oss för spöken på övervåningen, växelvis med att spöka för Jacob som låg och sov. Vansinnigt gulligt när hon håller upp sina små händer som klor framför sig och låter Buuuuuuuuuh! Dessa barn alltså. :)
 
Annars då? Har gett mig själv en klapp på axeln för i onsdagskväll spacklade Jacob Isabelles lekrum, på torsdagen målade jag hela rummet vitt och igår hjälpte mamma mig med finliret (vi har målat berg och bård upptill, tack mamma för all hjälp!), och det blir så fint! Har tänkt på hur jag vill göra i lekrummet (och skickat pins fram och tillbaka med mitt inredningspro- mamma) hur länge som helst, och hela tiden tänkt att det är väl klart om en månad eller två när jag väl sätter igång... till att mamma bara; men va, det är väl klart i slutet på veckan om vi kör igång?! Älskar det. Älskar att mamma har lite mer go i sig än mig. Så sagt och gjort, när man väl sätter igång vill man ju bara komma till det roliga- inreda. Så denna lördagskväll klockan 21,30 fanns äntligen tillfälle för mig att gå in och måla det sista, och det gjorde jag gladeligen. Så kul att ha något annat att göra än att sitta i soffan med mobilen, älskar ju att greja. Bilder kommer när allt är klart!
 
Nu är det dags att nana kudden. Imorgon är det äntligen dags för årliga invigningen av Liseberg (Jacob är leverantör dit och får fribiljetter för inträde + åkband 🙌🏼) så vi ska komma iväg tidigt hemifrån. Sov så gott vänner!
Pippi, ständiga favoriten

Vi spenderade helgen i trädgården

Vuxenpoängen haglar in på Sivers väg!
Livsnjutarna är bortbytta mot hemmafixarna och cafékaffen är utbytt mot kaffe på altanen (här spills ingen tid icke!) ((bara en sån sak känns sjukt vuxet, att sitta i sin trädgård och dricka kaffe?!?)). Vi har grejat i trädgården prick hela helgen, och vi konstaterade på söndagskvällen att vi gillart. Känns gött att göra något, få saker gjorda. Och med hus och trädgård kommer helt klart en del pill att fixa med.
 
I lördags fick mina små kärlekar a.k.a mina tomatplantor flytta ut i växthuset. Tänkte att det jag vill göra i växthuset fixar jag lite snabbt och lätt, men note to self; inget går snabbt och lätt i livet längre. Isabelle tycker saker och ting är roliga i ungefär trehundratrettiotre sekunder, vilket kan tyckas är en väldigt mycket för kort tid för att få något vettigt gjort på.
 
Så vi fick turas om. Jacob kämpade med robotgräsklipparen och jag med växthuset medan vi däremellan hoppade studsmatta med Isabelle eller hängde på lekplatsen med densamma. En av oss fick även mata Sam med jämna mellanrum... (hint hint, Jacob har ej ännu lyckats producera mjölk i brösten)
Nåväl! Växthuset blev klart till slut och jag gick och kikade in där mest hela tiden. Älskar växthuset.
Söndagen fortsatte i samma anda. Lunch ute, fix i trädgården (klippte buskar! väldigt roligt när man kommit igång) och Jacob klippte häcken. Hur gamla vi är nu igen? Tydligen så gamla att vi innehar ett hus med tomt. Herregud, vad hände där? Är jag inte fortfarande 23??

Jag gillar inte barn

...eller, hrm, jag gillar inte barn som gör uttalanden som dessa:
 
"Har du ett barn till i magen?"
 
VEM SÄGER SÅ?! En sjuåring tydligen. Noll känsla. Jag säger då det; noll känsla. My gad. Hur jag hanterade detta uttalande? På det enda rätta sättet; skrek "FUCK YOU UNGJÄVEL!" och sprang stortjutande min väg. 
 
Nä. Men jag tycker liksom att jag har noll mage kvar? Blir tydligen förvillad av att för fyra veckor sedan ha sett ut så här:
 
 
Jag menar, den magen är ju inte liksom kvar. Jämför jag med den är dagens mage pytteytteliten. Borde ha visat ungen den bilden och vrålat: "SÅDÄR SER MAN UT MED ETT BARN I MAGEN!" 
 
Hälsningar,
Bittertjej88