Hej fredag!

Imorse. Sam vaknade klockan 07.20, kvar låg Isabelle i sängen och sov. Hon kom in till oss vid 03, då sov Sam redan jämte mig (och han sov förbannat bra, mot föregående nätter när jag envisats med att han ska sova i sin säng) så jag lade Isabelle vid sidan av honom och sedan sov vi alla vidare. När Sam vaknade gick jag ner med honom till Jacob (hey! han skulle ju ändå upp och jobba) och drog mig lite till jämte Isabelle som inte verkade redo att vakna. Strax efter 8.30 tänkte jag att nu får jag väcka henne, så Sam och jag gick upp och då vaknade lilla prinsessan. Och det första hon gjorde var att spricka upp i värsta leendet, ta ut nappen och fullkomligt omfamna Sam. Hon verkligen höll om honom, och han bara låg där och njöt. Mina ögon tårades och när hon sedan omfamnade mig och viskade "äkkar dig, mamma" (det här är helt SANT!) så fick jag torka en tår. HERREGUD, vem är hon?!?! Världens gosigaste unge. 
 
Nytt för Sam är att han har börjat använda rösten till annat än att bara vråla. Han har ett sömnläte nu, och pratar och tjuter mest hela dagarna. Otroligt gulligt. Isabelle har gått vidare från TamTam till att kalla Sam för Tammen. Så nu kallar jag honom Sammen och hon Tammen. Kärt barn har många namn, gissar på att Sam kommer få en hel drös andra än just hans namn 😇
 
Fredag igen. Sista veckan som jag var mammaledig med min bästis då hon börjar jobba på måndag. Helt sjukt! Har så himla mycket vant mig vid att hon är hemma och kommer antagligen fortsätta ringa henne i tid och otid även när hon börjat jobba för att min hjärna vägrar ta in det faktum att hon lämnar denna eran för en annan. 
Vi åkte till Varberg i onsdags med våra 4 barn och gick på leklandet där. Vi var själva bland rutschkanor och klätteranordningar och kidsen lekte på. När vi skulle åka hem bytte vi barn, så Isabelle åkte med Ebbe och Sandra (HERREGUD vad hon har tjatat om att åka Ebbes bil sedan vi gjorde det när vi var inne på bio) och Svante med mig och Sam. Svante drog nitlotten tyvärr, men som tur var hade han hunnit somna innan mistluren även kallad TAMTAM drog igång med sitt öronbedövande missnöje över att sitta i babyskyddet. Han ogillar det verkligen just nu, längtar tills vi kan byta stol och förhoppningsvis klara oss ur den här fasen med hörseln i behåll.
 
Annat som har grejats med i denna veckan är att jag ringde hit förstärkning i form av OrganisationsGurun (min mamma) för att ta ett grepp om garderoberna i lekrummet här hemma. Mamma kläckte som vanligt grymmaste idén och vi tog bort den ena garderobsdörren och gjorde en koja längst ner i den. Blev så fint! Och Isabelle älskar det. 
Isabelle var på förskolan tisdag och torsdag och det känns väldigt gott i hjärtat att hon är överlycklig när hon kommer dit, och överlycklig när vi kommer och hämtar henne. "MammaTaaaaaaaam" skriker hon och rusar och kramar oss för att sedan leva rövare och busa som den värste. På morgonen när vi lämnar är det noga att Sam först får två pussar och sedan jag, sedan en kram till Sam och en till mig. Det ryms orimligt mycket kärlek i den där lilla kroppen alltså. 
 
Naj, nu är det dags att lägga sig på soffan. Gött med helg!

Isabelle säger

Jag skulle säga att inom loppet av en månad känner jag alla känslor som finns att känna. Vid varje tidpunkt varje månad är livet skit och jag vill ta första bästa flyg någonstans och bara lämna allt bakom mig. Sen kommer tiden som infann sig i förra veckan, när livet är helt jäkla underbart. Älskar den känslan! Gick runt med ett pirr i magen och var lycklig över allt. Över att vi bor i det här fina huset, att jag har världens bästa umgänge när jag går hemma mammaledig i form av fina vänner och syster, att vi kan ha Willebus utan problem nu och att jag tamigtusan fick de två finaste ungarna som finns på denna jord. Livet!! 
 
Allt snurrar väldigt fort med Isabelle nu. Hon härmar precis allt man säger och fyller på sitt ordförråd med många ord varje dag. Så himla häftigt! I torsdags när jag hämtade henne tidigare från förskolan hade jag med hennes sparkcykel som hon glatt sparkade iväg på- hur stor har hon blivit egentligen?! På morgonen när vi gick till förskolan var Isabelle på strålande humör och satt och sjöng "Slå dig loss, slå dig friiiiiiiii" så högt att alla grannar omöjligt kunde missa att vi var ute och gick. Sedan tystnade hon plötsligt och satt tyst i säkert 100 meter. 
"Vad tänker du på?" frågade jag.
"Du är min mamma", sa hon surt. 
"Ja, jag är din mamma och det kommer jag alltid vara."
"Inte Tams mamma."
"Jo men jag är Sams mamma också", försökte jag.
"Tam får pappa."
 
Det roliga (eller tragiska😅) i detta är att Isabelle är inne i en fas då det bara är jag som gäller. Jag ska med och kissa, Inte Pappa, jag ska köra vagnen, Inte Pappa. Du fattar. Så att Sam får pappa var spiken i kistan liksom. 
 
Häromdagen i bilen, när vi åkte hem från simhallen (åkte dit med bara Isabelle- så sjukt kul att hitta på något bara hon och jag!) så satt hon där bak:
"Mamma. Mamma, mamma, mamma, mamma. Mamma!" (notera att jag hade svarat henne tidigare men hon fortsatte att ropa på mig tills jag inte svarade mer.
"Mamma! Jag pratar med dig!!"
 
Höll på att gå under av skratt! Jag pratar med dig, jo tjena! Kan inte tänka mig att det är en fras jag använder jätteofta, så undrar vart hon snappat upp det ifrån 😅
 
Härom morgonen låg vi alla 3 i sängen och mös. Isabelle skiner alltid upp som en sol när hon ser att Sam är vaken och ska så nära hon bara kan komma, bara det att Sam älskar att gripa tag i håret och dra utav bara tusan. Vilket så klart hände imorse, Isabelle blev svinsur och tittade med mordisk blick på Sam och förkunnade:
"Tam, jag arg dig!" 
 
Otroligt rolig ålder den här vid 2,5. Till och med maten har lossnat för lilla fröken! "Jag ska äta oopppaa", säger hon och hugger i (sen att hon inte äter upp riktigt allt, men HEY! väldigt stort framsteg att vi inte behöver mata henne och truga varenda jäkla sked). Dessa barn, dessa barn... ni ska förresten se TamTam i gåstolen, hej vad det går! Runt, runt, runt och fram till grejer och dra. Snart kommer detta hus behöva barnsäkras... :)

Sam har fyllt fem månader

Hej Tam!
 
I torsdags fyllde du fem månader, och det firade vi med två sprutor in i varje ben. Du jollrade och var så glad mot Sanna, vår sköterska, och när det kom in ytterligare en sköterska i rummet visste din glädje knappt några gränser (du älskar människor) och mitt hjärta höll på att gå sönder av vetskapen vad som komma skulle. Ett, två, tre räknade de och satte sedan varsin spruta i vardera lår, och din reaktion lät sig inte väntas på. ROOOOOOOAAAAAAAR! lät det genom rummet, och de som hört dig skrika, de vet. Det var ett vrål utan dess like som ekade mellan väggarna där på BVC i Fjärås. Jag kramade dig hårt, hårt och inom två minuter var du lugn igen, fast du kikade bara fram på Sanna från min famn, henne kunde man ju uppenbarligen inte lita på.
Denna gången kunde vi både mäta och väga dig utan blöja UTAN att du kissade på oss. Tack för det! (För övrigt vägde du in på 7 110 gram och var 68 cm lång)
 
Åh Sam, dra mig baklänges vad vi älskar dig.
Du har helt totalt ändrat i utseende från när du kom, ditt mörka hår har ersatts och blivit tokblont. Din smilgrop i höger kind, dina tokblå ögon och hela din gosiga 68-centimeters-baby-kropp gör mig helt galen. Pussar dig orimligt mycket på en dag, Isabelle likaså. Tänk vilken tur det var att det var just du som låg i magen! Att det var just du som skulle komma till oss och göra vår familj så himla komplett.
 
Du har en (väldigt) utmärkande kvalitet som jag helt klart föredrar mot när din syster var i samma ålder: 
- Isabelle har vi vaggat i oändlighet. Alltså verkligen i oändlighet. Du kan aldrig ana hur mycket vi har vaggat och vaggat och vaggat din syster för att hon ska somna, du är precis tvärtom. På dagarna när du blir trött (det märks genom att du blir grinig) och du spänner dig i min famn, då vill du helt sonika bli nedlagd i din säng så att du kan sträcka ut dig, lägga dig på sidan med en arm runt Apis och helt enkelt... somna (det har ännu idag ALDRIG hänt med Isabelle). På kvällen somnar du gärna när vi ammar, men ikväll gav jag dig en flaska ersättning och det gick minst lika bra. Du låg i min famn i tre minuter efter att flaskan var slut, sedan sov du. Varje kväll tackar jag någon oklar högre makt för detta, trodde inte det var MÖJLIGT att få ett barn som faktiskt somnar lätt efter våra erfarenheter med din syster... 😇
 
Och så har du några kvaliteter som går oss liiiiiiite på nerverna:
- När du blir arg och skriker, ja då är du arg och skriker tills du får din vilja igenom. Du ger dig liksom aldrig. Har du bestämt dig för att nej, jag vill inte sitta i vagnen, då skriker du tills jag bär dig istället. Har du bestämt dig att nej, jag tänker inte vara snäll och beskedlig tills vi går utanför dörren (vår största konflikt, att du alltid ska bryta ihop i det kritiska läget när ALLT ska packas inför att vi ska lämna hemmet) så skriker du tills bilen börjar rulla. Och tro mig, jag har testat att inte ta upp dig ur vagnen. Det spelar liksom ingen roll, du lugnar dig inte förrän vi tar upp dig.
 
- Du äter fortfarande med två timmars mellanrum. Why, oh why, Sam? Inatt ska jag testa att ge dig vatten istället för att amma, min förhandgissning på detta förfarandet är att du kommer bli så vansinnigt arg att du kommer vråla som att någon håller på att mörda dig (ungefär så det låter när du vrålar i ett annars helt knäpptyst hus) tills du enligt föregående punkt får din vilja igenom (skitunge). 
 
Andra grejer:
- Igår upptäckte du din tunga och den räcker du ut i tid och otid nu (sjukt gulligt)
- Du har fått smaka lite olika grejer och du grimaserar fan till allt du får på tungan. Morotspuré, potatismos, gröt, äpplemos, smaka på våra såser på ett finger- inget går än så länge hem. Jag håller tummarna att det ändrar sig. Det bara måste ändra sig.
- Du kan rulla ett helt varv (sen en tid tillbaka...)
- Du kan vara det sötaste jag någonsin sett
Nästsista bilden kallar jag kort och gott för; VrålSam
 
En sista grej! Du älskar din syrra. Förut när jag skulle byta din blöja kom hon som vanligt rusandes efter och ville vara med, så hon lade sig jämte dig på skötbädden och det räckte med att hon sa ett ord så skrattade du. Både jag och din pappa får ta till alla skills vi har för att få dig att skratta, men med Isabelle är det annorlunda. 
 
Så du Sam... vi älskar dig verkligen till stjärnorna och tillbaka. Och kanske du läser det här en dag när du närmar dig trettio och väntar ditt egna barn, kanske kommer du först då förstå hur mycket vi faktiskt älskar dig (fastän jag kommer säga det till dig varje dag för resten av mitt liv). Kanske du läser det här när du är tonåring och ifrågasätter allt i livet och var då säker på att vi står bakom dig i precis allt. Inget du gör kan få oss att flytta oss från din sida, bara så du vet. 
 
Så grattis i efterskott på din fem-månadersdag min pojke, du äger mitt hjärta.
Sam