God kväll

Hej lille bloggen,
 
Jag är så ofantligt trött på att vara gravid nu. Vill inte vara det en minut till! Känner mig otymplig, orkeslös och tålamodet tryter. Vill göra saker men nästa tanke är alltid; fast det orkar jag inte. 29 år gammal och orken har gett med sig. Say whaaaat! Känner mig som min gamle farmor (som jag älskar, iofs). 
 
Nej. Nu är jag färdig med det här bakandet i magen. Har fått sådan fruktansvärd klåda också, fick åka in och lämna blodprov imorse för att kolla upp så att det är ofarligt. Kliar på händer och fötter så jag blir helt galen, kan ha med levern och gallan att göra när man är gravid men förhoppningsvis inga förhöjda värden. Fast vad hade väl det gjort, tänker jag? Kanske de hade satt igång mig då? Aaaaah, vilken härlig tanke. Få bebis redan nu och slippa vänta till 21 mars. Folk säger att det är nära nu. När jag hör just de orden får jag en vansinnig lust att typ klippa till dem och skrika ATT DET ÄR DET INTE ALLS DET, kom tillbaka om du inte har något vettigt att säga. Typ. Jag gör inte det, ler och säger att jag känner mig färdig, man är ju trots allt inget gravid-psycho (ännu). 😇 
 
Åh min lille bebis, kom nu ut nu bara. Ligg inte där inne och dra, det är trevligare här på utsidan! Lovar. 
 
Isabelle och jag hängde på Svante med familj ner till Varberg idag för lek på leklandet där. Det var superkul! Förutom den lilla detaljen att Isabelle sprang efter Sandra och ropade mamma (sa åt henne flera gånger att jag är din mamma, men hon lyssnade inte på det örat) och kallade Ebbe och Svantes farmor för mommo. Känns som att hon håller på att överge mig?! Här hemma är det bara pappa som gäller (och då har Isabelle varit en mammagris av rang!) och tydligen gäller jag knappt längre när det bara är vi två heller. Känner hon på sig att nåt är på gång tro? Att lillebror kommer och att hon är besviken över det faktuom att hon ska dela mig med någon annan?! Åh. Håller tummarna för inte. Håller tummarna att det är mitt dåliga tålamod och trötta jag som är lite tråkigt för tillfället bara. Så måste det vara. Bara måste. 🙈
 
Kan ju ta detta med att Isabelle på allvar verkar leta efter ny familj förresten, för i fredags åkte Jacob och jag på Arken Spa i Göteborg tillsammans med Totte & Madde och familjen Chettat var underbara och ställde upp och hade Isabelle över natten. När vi på lördagen kom och skulle hämta unga fröken kallade hon Jenny för mamma och Lamine för pappa, och Bella deklararerade där hon satt med Isabelle tätt intill sig i soffan att: "Isabelle vill inte följa med er hem, hon ska stanna här." 
 
Halllllllåååååååå! Konspirerar Isabelle mot oss?! VAD GÖR VI FÖR FEL?! Vi får göra om göra rätt med bebisen i magen. Knyta honom hårt som fan till oss, Isabelle har inte ens hyfsen att snyfta till när vi lämnar henne hos någon, tycker bara det är kul och spännande. Payback is a bitch, Isabelle. Det är allt jag har att säga 😅 Moahahahaha! 
 
Bild från spa. Man kan tro att vi kom hem utvilade efter en natt på hotell men icke! Vi satt uppe till efter 02 och gick upp 08 för att hinna spaa lite till. Var tröttare när jag kom hem än när jag åkte :)
Häromveckan testade jag att göra en igelkott av maten till Isabelle. Om hon slevade i sig? Nej. Hon är tamigtusan omöjlig att pleasa den unga damen
Men när det kommer till popcorn i soffan framför Mello, då passar man fin-fint! 
Söndagspromenad upp på Bråckan. Fika på Naturum. Tror den rundan är 6-7 km och jag kände när jag kom hem att det var nog sista gången jag gick den som höggravid nu alltså 😬
 

Kom nu lillebror!

Jag ser ljuset i tunneln! 🙌🏼  En vecka sedan den här jäkla influensan körde över mig, och imorse var första gången jag vaknade med lite energi. Den känslan kompisar!
 
Isabelle är snuvig och sur. Vi klättrar båda på väggarna här hemma och Isabelle bryter ihop för precis allting. Hon bryter ihop om hon inte når Koka från där hon sitter, hon bryter ihop när det är matdags, ja hon bryter till och med ihop för att hon vaknar på morgonen. Ett mycket glädjefyllt barn att hänga med just nu som du hör! Men får ge henne detta, hon är hängig som tusan och inte alls sig själv. Håller tummarna att hon med är på bättringsvägen. 
 
Jag gick tillbaka i arkivet till februari 2016. Fick lite lätt dåligt samvete, varenda inlägg handlade om bebisen i magen, a.k.a. Isabelle-pelle. Kul att läsa hur jag uppfattade allt då mot hur det är idag (hinner inte reflektera för att jag springer hals över huvud efter en två-åring typ). Idag går vi in i vecka 37 (sjukt!) och varje dag våndas jag över att vi inte fixat någonting. Inga kläder tvättade. Ingen väska packad. Ingen säng bäddad och inget som man kan tänkas behövas är inhandlat. Men hey! Tror bebis skulle överleva utan allt ovan om den skulle behaga dyka upp nu, den har ju ändå sin mamma och pappa och syster (grattis till dig, bebis 😅 ).
 
Allt flyter i alla fall på smärtfritt. Jag tror lille bebisen är väldigt trött på min hosta dock, har flera gånger tänkt att nu väljer han nog att komma ut för här kan man tusan inte va. Hostar och hostar och hostar. Han är verkligen som livligast om kvällarna, eller precis när jag lägger mig ner. Skulle nog vilja säga att han är ganska lugn, han väcker mig absolut inte med några sparkar om natten utan det är mest kvällstid han gör sig påmind. 
 
Vi är så himla nyfikna på hur han ser ut nu. Han är så nära, och ändå har man ingen aning! Jag ser INTE fram emot förlossningen längre, här har jag gått omkring och tänkt lyckliga tankar om att de lägger upp honom på bröstet tills mörka tankar om värkarbete och ring of fire gjorde sig påminda och jag bara, nähärå, den här ungen ska INTE ut. Shysst av mitt minne att ta upp detta nu kan jag tycka (not), får försöka tänka förbi det till att vi får åka hem med vår bebis, första mötet med Isabelle och att jag sedan inte är gravid mer. Längtar <3
Några bilder på en nykläckt liten fågelunge förra gången vi befann oss på BB
 
Den som längtar mest näst efter oss på Sivers väg är Oliver. Han har sedan han fick reda på att det väntar en liten pojke i magen kallat bebisen för sin bebis. Varje gång jag kommer ska han klappa på magen och otåligt fråga "när kommer min bebis egentligen?!". Senast tyckte han att Bella klappade liiiiite för hårt på magen varpå han sliter bort hennes hand och bara "försiktigt med min bebis!". Han är redo för en pojkkusin kan man säga, efter att på sina sidor i familjen ha 6 tjejkusiner och två systrar. Jag förstår honom!! :)
Kom också på att jag ju häromdagen tvingade Jacob bära ner påsen med alla 50-62 kläder från Isabelle plus de kläder vi fått efter Oliver. Satt mellan hostattacker och sorterade det som ska användas nu och som skall tvättas och kunde konstatera att om vi skulle fått en flicka hade jag inte behövt köpa nåt. Så mycket fint från Isabelle!! Lyckades sortera ut nån vit body som -kors i taket!- saknade både volang eller annat flickigt plus ett par mörkblå byxor som hade en väldigt diskret volang till lillebror. Alltså, hur lyckades jag köpa så dunderflickliga kläder?! Till och med de vita bodysarna hade liksom små söta mönster som gjorde att de inte var nåt för lillebror. Där och då önskade jag att jag köpte tänket med att det inte spelar någon roll vad en flicka och en pojke har på sig- men det funkar helt enkelt inte för mig. Vill att lillebror ska vara cool i sin egen stil, inte full med spets och blommor :) 
 
Jaja. Inte värre än att jag ännu en gång blir ruinerad av att köpa barnkläder. Synd att det ska vara så förbannat kul att shoppa till de små bara... 😇

Uppdatering på hjärtfronten

Isabelle skötte sig helt exemplariskt på Östra i förra veckan. Först lyssnade doktorn på hjärtat, och mycket riktigt hörde han tydligt blåsljudet. Så det fick bli ultraljud, fast denna gång utan alla elektroder som hon tidigare har fått på sin lilla bröstkorg. Denna gången fick jag sätta mig tillrätta (hrm, hade varit enklare utan en mage i vecka 35 😅) i läkarstolen, och ha Isabelle i knät medan läkaren kollade på hjärtat ur fler vinklar än vad man trodde var möjligt. Han satte på TV:n så Isabelle satt som ett litet ljus och sa inte ett knyst om apparaten doktorn höll på med i en halvtimme runt hennes hjärta. Jag satt som på nålar och väntade på domen. Ville ju inte tänka negativa tankar innan, men de var svårare att slå ifrån sig i tystnaden där på rummet medan jag väntade på att undersökningen skulle vara klar. 
 
Till slut målade doktorn upp en bild av ett hjärta och förklarade läget. Isabelle har kvar sitt hål mellan kamrarna, vad som är viktigt att kolla då är hur blodflödet ser ut genom hålet. Det får inte vara för stort så att mycket blod passerar där genom, och på Isabelle var det så litet att flödet av blod såg bra ut. Toppen! 
 
Sen var det en grej till som jag inte visste sedan tidigare, och det är att en artär finns kvar mellan kroppspulsådern och hjärtat, som vanligtvis brukar försvinna några dagar efter födseln, men på Isabelle finns den artären kvar. Även där mättes blodflödet och även där såg det bra ut. Så återkontroll först om två år! 
 
Highfiveade med Isabelle när vi gick därifrån. Bra jobbat lilltjejen, och halleulja att det inte var några konstigheter med hjärtat <3