Det går... okej. Fast igår gick det riktigt jäkla dåligt

Alright, kväll numero 5 i eget rum. Nej, det har inte gått smärtfritt, igår höll jag på att tappa det när läggningstiden nosade på 1,5 timme och hon ännu inte sov.
 
Men! Hon gråter inte efter vårt rum längre, det gjorde hon bara första och andra kvällen. Nu går hon glatt in till sitt rum och lägger sig gött tillrätta i sin säng medan vi läser bok, men sedan börjar det. Hon liksom håller sig själv vaken när hon håller på att somna. Leker lite med nappen. Slänger upp armarna och dunkar handen i väggen. Ska ligga i sin säng. Ska ligga i spjälsängen. Hunjjjiiiiiiig! försöker hon också med men den gubben går vi inte på! 
 
Ikväll läste Jacob bok och sedan tog jag vid. Wille kom hit nu på eftermiddagen, han ska stanna i 3,5 vecka! Så härligt. Så Jacob läste bok och sedan löstes vi av så gick Jacob ut på kvällsrundan med Wille. Jag gick upp till Isabelle, släckte lampan och sjöng lite. Sedan ville hon lägga sig i spjälsängen så jag lyfte över henne dit och försökte hålla hennes hand osv, och när hon satte sig upp och skulle över till sin säng igen sa jag helt enkelt till henne att nu har hon valt att sova i spjälsängen, alla andra barn sover och för att orka leka imorgon måste hon också sova nu. "Mmmm", svarade hon och lade sig ner på sin kudde och sedan sov hon inom tio minuter. Say whaaaaat?!? Var allt som krävdes att man förklarade läget för henne, och sedan lät henne vara? Här har jag legat och klappat, buffat, pussat och hållt handen, men jag tror helt ärligt att när hon ska sova vill hon bli lämnad ifred tillsammans med sin älskade Koka. 
 
Nåväl. Hon somnade och Jacob och jag highfiveade. Vi ska även testa att få till lite kvällsrutiner här hemma, och sedan hålla fast stenhårt vid dessa. Så vet hon exakt vad som gäller. Jacob föreslog varva ner - kvällsmat - borsta tänder & byta blöja medan vi pratar om att gå och sova - välling + bok - sov. Tycker det låter rimligt! Han läste även att det tar två veckor innan man vet om något funkar eller ej, låter också rimligt. Så nu kortar vi ner hennes sovtid till en timme på dagen och försöker få till lite mer rutiner. Känns bra! Heja oss. 

Steget är gjort (och det känns nog värst för mamman)

Jahopp, igår hände det! Vi grejade i Isabelles sovrum under dagen, Isabelle var med och lekte runt med lampskärmarna på huvudet och bestämde vart tavlorna skulle sitta (not) (tror hon hade gjort ett värdelöst jobb med den uppgiften). 
 
Vi pratade mycket om detta, att hon skulle sova på sitt egna rum. Som en stor tjej! Kvällen innan hade vi försökt med samma, men varje gång vi sa nåt om att hon skulle sova i sitt eget rum sa hon bara "näej!". Och så var det med det. Hon gallskrek och pekade på dörren ut och bara "DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ". Hon var inte lite bestämd med att hon skulle sova i vårt sovrum, om man säger så. Så tillslut gav vi upp, efter att ha gått igenom de vanliga föräldrakvalen:
 
1) Nej, nu kan vi inte gå över med henne för då sätter hon detta i system och vet att vi ger med oss om hon gråter tillräckligt länge
2) Hur länge kan ett barn gallskrika egentligen? Nu ger hon sig snart
3) Snart, snart, snart
4) UNGJÄVEL ge dig bara!
5) Ok, du får sova hos oss inatt
6) För att inte rummet ska bli negativ association och allt sånt där (kan även kallas ursäkter när tålamodet är nere på 0,00001 för man veeeeet ju att man går rakt emot punkt 1)
 
Så hon fick lägga sig i sin spjälis jämte vår säng och somnade som en liten prinsessa. Skitunge. 
 
På lördagen grejade vi dock i rummet nästan hela dagen och hon var med. På kvällen ville hon direkt gå till vårt sovrum för att läsa bok och dricka välling, men nej nej sa jag, vi ska ligga i din mysiga säng! Hon gick med på det, och vi läste bok. Sedan ville hon dra. Vi hade burit in spjälsängen och ställt den jämte hennes nya säng till lunchvilan (som hon aaaaaabsolut inte skulle sova på sitt rum så vi provade att ställa in hennes gamla säng, och efter fem minuter gråt la hon sig ner i spjälsängen, tog min hand och somnade på fem minuter?! Barn är sannerligen små mysterium) så där gick hon med på att lägga sig. När jag trodde att hon somnat hör jag ett "däää" och jag tänkte tyst för mig själv att okej, nu kör vi igen. Men icke. Det var hennes säng där jag låg som hon pekade på. Så jag tog över henne, sjöng några sånger och kliade på ryggen OCH HON SOMNADE! Bäddade runt henne så inte den nya sängen skulle kännas så stor och smög ut. Jacob sov på soffan i vardagsrummet här uppe för att VERKLIGEN höra om hon vaknade, vi tänkte att nu är det viktigt att hon känner sig trygg och att vi infinner oss direkt om hon blir ledsen. Han fick gå in tre gånger, men hon gnydde bara i sömnen varje gång. Vid 7.45 kom hon uppgående och ställde sig vid grinden vid trappen och skulle gå ner och äta frukost.
 
JAHOPP?! 
 
Barn alltså. Mysterium som sagt. Nu ligger hon där inne och snarkar och sover igen. Hon somnade i bilen hem från farmor och farfar, men snart får jag väcka henne så hon går att lägga ikväll också. 
 
Das was das, ha det bra!

Sista dagarna

Vi förlängde bilhyran till tisdagen. I Bahia Feliz blåste det järnet så vi ville ha friheten att kunna dra därifrån. På måndagen åkte vi till stranden i Meloneras, måndagen var även den dagen då solen inte riktigt orkade kämpa sig igenom molnen. Den var framme av och till, det var först framåt eftermiddagen som molnen skingrade sig och det blev helt soligt. Då körde vi till Puerto Rico för att käka middag, satt på en restaurang med utsikt över hamnen och åt nog den enda middagen som vi kände inte var nåt vidare. Puerto Rico kändes inte så lockande heller, som San Augustin typ, med stora hotellkomplex, massvis med restauranger och strandshoppar ungefär. 
 
Så på tisdagen, vår sista dag innan hemfärd på onsdagen, drog vi till vårt säkra kort- Puerto de Mogán. Låg på stranden, käkade lunch på det lilla Italienska stället och framåt kvällen tog vi bilen hem igen, Isabelle var inte på topp och vi kände att det inte var någon idé för oss att sätta oss på en restaurang denna kväll, risken var stor att det skulle bli kaos då Isabelle ätit dåligt hela dagen, var överhungrig och vägrade äta. Dålig kombo- det vet ju jag! Känner skrämmande väl igen det där beteendet nämligen... :) 
 
Så vi körde tillbaka till hotellet och köpte med en pizza till vår lägenhet. Gick och kollade Bamseshow, Isabelle älskade det och försökte dansa så som de som stod på scenen gjorde. Herregud vad hysteriskt det är btw. De på scenen skrek, barnen skrek och jag och Jacob tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat. 
 
Onsdagen innebar att packa, leka en stund på lekplatsen för att sedan åka till flygplatsen. Klockan 14.10 lyfte vårt plan och även denna gången gick det super att flyga. Isabelle och jag kollade på Babybossen, vi käkade mat och sedan HÖR OCH HÄPNA somnade det lilla flickebarnet. Hon sov i en och en halvtimme, då satt jag och storgrät till en film som hette Gifted. Alltså, jag grät verkligen. Ni vet sådär förbannat fult när hela ansiktet skrynklar ihop sig och man anstränger sig för att inte snyfta MEN DET GÅR INTE för det känns som att hela världen har rasat tillsammans med karaktärerna på filmen? Jacob, som inte fattat grejen ännu trots att jag förklarat läget för honom flera gånger, såg att jag grät och bara "men grååååååter du älskling, åh", också satt han och tittade på mig. TITTADE PÅ MIG! Vem gör så? Skällde på honom när jag hämtat mig, och han förklarade sig med att han tycker det är så gulligt. Det ordvalet gjorde inte situationen bättre om jag säger så. 
 
Nåväl. Vi landade vid halv nio och körde hemåt Fjärås. Så skönt att komma hem! Fast denna gången kände jag att hemma är bra men i solen bäst, satan vad skönt det var att slippa kyla och femton lager med kläder. Så skönt att bara ta på en tröja när man blev kall. Men nu är vi tillbaka i limbovädret här. Grått, snö och regn omvartannat. Heja!
gran canaria