En tisdag i maj

Vi åkte till havet i tisdags med mamma. Tjolahopp. Det blir en del packning när man ger sig iväg med två barn om man säger så, och det är en bit att gå från parkeringen till stranden vid Tjolöholm. Och lagom till att vi kom fram skulle Isabelle bestämt leka vid skeppet istället för att ens kolla på havet och Sam var väl sådär nöjd... jahopp, tänkte jag. Detta var tacken, vi skulle stannat hemma vid poolen. 
Men! Snart blev det bättre. Isabelle gick till havet med mormor och deklarerade att hon INTE uppskattade tång (?!) medan TamTam fick lite mat. Sen var läget under kontroll och vi fick några goa timmar där :)
 
När vi kom hem från stranden struntade jag i att passa på att plocka ut diskmaskinen eller städa undan här hemma medan Sam sov och lekte med Isabelle på hennes lekrum istället. Himla bra beslut! För när man verkligen ger sig hän är det himla lärorikt för oss båda att leka tillsammans. Så vi lekte affär, hade födelsedagskalas för dockan och byggde med duplot. Och det var under födelsedagsleken det hände. Fruktansvärt dåligt samvete fick jag, har nog aldrig känt mig mer värdelös.
Isabelle serverade nämligen dockan en hamburgare, varpå jag säger på skoj att ”nu får du allt äta upp den dockan”. Isabelle tittar på burgaren, tittar på dockan och drar sedan med vansinnigt argsint min upp dockan ur sin stol, och under obestämt babblande går Isabelle med väldigt bestämda steg ut ur rummet och in på toaletten där hon satte dockan i ett hörn och hötte med sitt lilla finger medan hon skällde ut dockan efter noter.
Varför denna lilla situation gav mig dåligt samvete?
För att det är exakt så jag gjort med Isabelle när tålamodet fullkomligt trutit när hon matvägrat. Har burit med henne till toaletten (tråkigaste rummet tänker jag) och sagt åt henne att stanna där inne tills hon tänker äta sin mat. Men att se henne sätta den där lille dockan där inne medan hon skällde... fick mig att lova mig själv att aldrig skälla igen. Vilket antagligen kommer hållas till nästa måltid som hon retar gallfeber på mig under när hon gör allt annat än att äta men ändå! Högg hårt i hjärtat.
 
I alla fall! Vi byggde en jätteglass med duplot vilket fick mig att knäcka den vansinnigt bra idén att åka till Åsa och glasscafét där. Isabelle var så klart inte svårövertalad (tror hon sa glass varannan sekund fram tills vi kom fram till Åsa) så så fort Jacob kom hem åkte vi. Glasscafét var dock stängt men vi köpte glass på ICA och satte oss vid havet och käkade den. Så mysigt, och så fin kväll. Helt stilla på havet och folk i badkläder fastän klockan var över 19. Så varmt ute! Så jäkla gött. Isabelle lekte på lekplats medan jag matade Sam, och vid varje grej avslutade hon med att säga: jätteroligt! vilket är ett nytt ord för nu. Jag älskar är också nytt, och hennes repertoar brukar vara; ”jag älskar pappa, jag älskar mamma, jag älskar Tam, jag älskar Wille”
 
Satan i gatan vad jag är förälskad i mina barn alltså... Sam är så söt att jag skulle kunna äta upp honom (helt seriöst!) och när han ler... det är det bästa jag vet. Och nu ler han mycket på en dag! Så kul. Isabelle får vara med i allt som rör Sam som hon vill vara med på (tänker att det måste vara receptet på att undvika konflikter), så imorse låg hon på skötbädden med honom:
 
Vad hände där liksom?! Känns som igår fast samtidigt hundra år bort från när hon bytte blöja på skötbord och var sådär liten... nåväl, en mysig tisdag helt klart!

Det är okej om du stannar, solen

Men hallå! Det är högsommar i maj! Så. Jäkla. Underbart. Fast man är sjukt tagen på sängen. Igår grillade vi hos Jacobs föräldrar i Onsala och jag hade på mig långbyxor och höll på att smälta bort. För hjärnan har trots många dagar av galen värme svårt att ta in att det är sommar, den är inställd på vår liksom. Vår och halvkalla vindar, inte vindstilla och tropik värme (typ). Men jag klagar inte! Absolut inte. Njuter av varje dag med sol :)
 
Idag hade vi himla tur. Vi hade noll planer, jag och barnen, och som att hon kände det på sig ringde Lina och frågade om vi ville joina henne på hennes lediga dag vid hennes mammas pool. Inte svårt att svara på den! Så vi käkade snabbt lunchen (ha! Vem försöker jag lura? Inget går tusan fort med barn) jag höll på att laga när Lina ringde, packade in oss i bilen och körde mot Onsala. Tog oss bara två timmar att komma dit från att Lina ringde 😳 Jesus, det här med att saker tar orimligt lång tid nu när man har barn tar livet av mig. 
 
Men! Vi hade en helt underbar dag. Isabelle var som en fisk i poolen och simmade i badring och hoppade från kanten. Hon och Lina blev såna BFFs att Isabelle med lätthet hade stannat kvar med Lina om hon hade fått välja. De vattnade blommor med vattenpistol, kissade på gräsmattan (kan ha varit Isabelle som stod för just den punkten), bäddade en säng utomhus med en jättenalle och badade som tokar. Så fint att se! Tack för en magisk dag kompis 😘
 
Imorse, när vi fortfarande var här hemma, cyklade Isabelle omkring på sin trehjuling på altanen. Sam och jag gick ut för att kolla till henne varpå Isabelle hojtade:
 
"Titta Tam! Titta!" 
 
Åh. Älskar det faktum att hon älskar sin lillebror så vansinnigt mycket. Må aldrig fighterna börja 😇 TamTam älskar sin syster med. Nu ikväll när vi satt i soffan innan läggdags log han som en liten solstråle bara han fick syn på sin syster. Denna kärleken... denna kärleken.
 
Nu blir det bädden, godnatt vänner!

Men hallå sommaren!

Aaaaaaaah, det är sommar ute. Fatta chocken när vi snart går tillbaka till original-vår-vädret och lämnar den här veckan av +25 och strålande sol bakom oss... vi kommer tro vi fått vinter igen. Men! Nu ska vi inte ta ut något i förskott. Att vi överlevde den svinkalla vintern vi hade borde belönas med en fin sommar tycker jag. Ska väl inte vara för mycket begärt?!
 
Vi har utnyttjat vädret till max. Hängt ute på altanen, grejat i trädgården (mina tomatplantor växer som odjur! tar således hand om dem som mina bebisar... älskar växthuset) och haft folk över på fikor och middagar. Älska, älska, ÄLSKA villalivet! Vi njuter som aldrig förr här hemma och strosar runt på vår tomt och funderar på att aldrig lämna den igen. Tur man i dagens samhälle inte skulle behöva bli självförsörjande för en sån sak, vatten får vi i kranen och maten kan beställas hem från nätet. Inte svårt att bli en hemmavarg ändå. 
 
:)
 
Isabelle fick en stor uppblåsbar pool i form av en enhörning från mamma och pappa när de kom hem från deras resa i Spanien, så den har invigts på altanen:
OBS! Poolen på bilden är den Bella fick och står således på familjen Chettats altan. Hade ingen bild på vår pool på vår altan, men de är ju likadana så du fattar grejen. Hoppas jag. 😇
 
Först ut att joina Isabelle i sin pool var Aria, och den här bilden prickar EXAKT in hur det var de första minutrarna i poolen:
Aria ville plaska och Isabelle... not so much. Isabelle blev svinsur på att Aria plaskade medan Aria hade the time of her life. I övrigt leker de här två brudarna sjukt bra tillsammans. Det tog ungefär 3 minuter innan de började leka, och då ses vi ändå inte allt för ofta. Sen är de väldigt lika till sättet- ingen av damerna gillar när motparten är för på och klängig, så de respekterar varandras avstånd och leker därefter. Så häftigt att se hur deras lek utvecklas, från att ha jagat varandra i varsin gåstol till att springa och leka jage på gräsmattan och hålla på att kikna av skratt. Kommer bli kul att få följa dessa två i livet!
 
Sanna (Arias mamma) började som dagbarn hos oss när vi båda var 1,5 år, så man kan ju med lätthet säga att hon är min äldsta vän. Himla kul att vi båda nu har två barn, och att båda uppsättningarna av barn är med 3 månaders mellanrum. Isabelle är 3 månader äldre än Aria och Loa är 3 månader äldre än Sam.
 
Satan vad grönt allt blivit över en natt också! Älskart. Vår trädgård har gått från fin till magisk och jag ÄLSKAR det faktum att tidigare ägarna hade hit trädgårdsarkitekt för trädgården är verkligen perfekt. Bara för oss att underhålla och njuta av, sjukt tacksamt.
 
Nä... livet är himla härligt ändå.