Alfons huset

Igår åkte vi till Alfons Åberghuset! Ett himla trevligt hus, om du frågar mig och Isabelle. Våra kära vapendragare, familjen Chettat, var så klart med och dagen till ära demonstrerade ännu en gång hur olika jag och min kära syster är. Så här:
 
Vi skulle åka 9.30 hade vi bestämt. Okej, nu jävlar ska jag planera! tänkte jag och packade skötväskan och lade fram kläder till båda barnen kvällen innan. Bra Sarah, bra start. På morgonen gav jag Sam frukost för han vaknade först, tog på honom hans kläder och var i fas när Isabelle vaknade vid 8. Vi käkade frukost tillsammans, hade det mysigt och hejsan hoppsan, nu är klockan plötsligt nästan 9? Pulsen börjar stiga. Sminka mig, ta på kläder, HITTA MINA KLÄDER SOM SÅ KLART FÖRSVUNNIT, borsta tänderna på Isabelle, tvätta av Isabelle, på med kläder, kamma håret. Pust, stön och herrejävlar nu är klockan 9.30 och vi är inte klara. Svetten lackar, jag får in båda barnen i bilen och vi drar iväg prick klockan 9.45, med hjärtat hamrandes i 180 och minst två ledsna barn i baksätet.
Jenny, som haft hövligheten (och vetskapen om att hon har en syster som absolut under inga omständigheter kan komma iväg i tid) nog ringer 9.50. Vi snackar lite och här kommer sanningen framkrypande. Här kommer skillnaden mellan oss systrar. För medan jag sprang runt som en yr jävla höna här hemma och lyckades PRECIS få med mig Sams mat men tamigtusan INGET ANNAT ÄTBART så har min syster, förutom roddat sina 3 (TRE!) barn kommit iväg prick och exakt 9.30 TILLSAMMANS med en tacopaj som hon slängt ihop lite snabbt på morgonen, packat dricka till alla våra barn SAMT kakor och bullar till efterrätt och där sitter jag och bara HUUUUUUUUUR LYCKAS DU?!?! Vem är du? En tacopaj?!?!? Som dessutom var svingod?!!?! Sluta. Bara sluta. Det är inte mänskligt att hinna så många saker på en morgon. 
 
Hon glömde åtminstone jackan till Kenza. HAHA! DU ÄR MÄNSKLIG! Ville jag skrika och peka med ett jättelångt finger mot henne men jag höll mig i skinnet och var helt galet stolt över att jag hade en extra vindfleece i bilen. 
 
Johoråja, man ska inte komma här och komma här och säga att jag inte har koll på livet, nej nej...
Så bra dag! Tre föreställningar hann vi se, och min lilla modiga tjej skulle så klart kramas med skådespelaren efter showen. Hon älskar det, ska alltid gå fram och vara ursöt när hon står lite försynt tills personen får syn på henne och sträcker ut armarna, då ruuuusar hon in i personens famn. Min fina lilla unge.  
 
Det visade sig dock att man inte fick ha med sig medhavd mat i huset (och damn vad Jempis hade fixat med mat till oss), så vi gick ut och satte oss på en bänk i Trädgårdsföreningen. Blev ju bra det med. Sam fick hänga i selen men lyckades inte somna, han är för nyfiken den pajken. Skötte sig gjorde han hela dagen i alla fall, han älskar precis som sin storasyster (och hrm, sin mamma) att vara på tur. 
 
Så var det med det! 
Den mänskliga stora systern!

Tack för en jättemysig dag o tack för lånet av jacka till Kenza. 😘 Vad skulle jag gjort utan min lillasyster?!?! ☺️😉😘❤️

Svar: Jag vet. Det är liksom jag som håller ihop allt i den här familjen 😇
Sarah