Han har en energinivå utan dess like

Låt oss ta en minut och prata om Sams energinivå. 
 
Alltså, jag blir svettig varje gång jag ska ta på Sam kläder. Eller byta blöja. Eller hålla honom i famnen. Han kan inte vara stilla. Absolut MÅSTE rulla över på mage och hugga tag i något olämpligt (ALLTID blöjkorgen eller lampkontakten när vi byter blöja, ALLTID försöka krypa iväg när vi tar på kläder). Tror inte du förstår vilken liten vessla han är, det måste bo ett ganska stort gäng med myror i hans lilla kropp för hej kom och hjälp mig vad han inte kan ligga stilla. Som att det riktigt kryper i hela honom så fort man lägger honom på rygg. Måste. Snurra. Runt. Till. Mage tycks han helt maniskt tänka och så ålar han sig iväg. 
 
Busig är han med. Så fort han är något på kornet som han inte får ålar han fort så in i bänken när man kommer efter honom. Vad jag kan minnas av Isabelle i samma ålder var att hon knappt rörde sig alls? Hon kom bakåt, det minns jag, för lilla fröken ville inte åla sig fram så som galningen här hemma gör.
 
Men! Vilket litet lyckopiller han är ändå. Det där leendet med två små gaddar, hans DA DA DA DA DAAAAAA hela vägen upp i babyfalsett gör att mitt hjärta slår volter. Hans bök och stök i spjälsängen för att plötsligt lägga sig platt på mage och tokdäcka, hans varma armar runt min hals när han precis har vaknat, hans andedräkt, åh herregud denna bebisandedräkt, hans gosiga kinder, hans skratt när han jagar Isabelle i gåstolen... kan fortsätta i en oändlighet.
 
Oh, annan grej som fick mitt hjärta att verkligen smälta var när Isabelle, Sam och jag satt och åt frukost igårmorse. Isabelle är alltid väldigt noga med att Sam måste sitta kloss an henne i barnstolen, likaså igår. Sam sitter med en bok i handen, som Isabelle tar och ska läsa för Sam när följande konversation (eller, monolog, hehe) utspelar sig:
I: "Okej Tam, jag läser en gång till sen släcka lampan, okej? Tummis?
Varpå hon sträckte fram sitt lilla pekfinger (varför använder barn pekfingret när de ska göra något med tummen?!) mot Sam för att tumma på att hon bara skulle läsa boken en gång till. Meningen ovan är som ni förstår exakt tagen från när Jacob nattar Isabelle. Han får henne alltid att tumma på att nu läser de boken en sista gång, sedan får hon släcka lampan <3 Dog lite vad gulligt det var. 
 
Älskar också att Isabelle är sjukt noga med att varje kväll ge en kram och en puss till sin lillebror när det är godnatt. Denna kärleken. Kan inte hantera all denna kärleken!