Mina småtokar

Isabelle älskar kaffe. Kan alltså dricka mer än en klunk, ja, brukar klunka i sig så mycket hon får, helt enkelt. Det slog mig häromdagen också. Att även om Isabelle är liten i maten och vi har fått tjata och truga under hela lilla damens livstid så är hon i alla fall inte kräsen. Hon äter allt som ställs framför henne och jag har aldrig inte lagt i något i maten för att hon inte gillar det. Och då lagar vi inte så värst traditionell mat här hemma, om jag säger så. Mycket wok, stark mat, vegetariska grytor med massor av grönsaker, med mera med mera med mera.
 
Ikväll åt vi hennes nummer ett favvo i alla fall; laxpasta. Sen är hon vansinnigt rolig att leka med just nu (även om att delta i leken inte alltid är min topp ett...) för hon byter nämligen roller på oss.
"Jag är mamma och du är Isabelle", säger hon och sätter mig på en stol medan hon går till sitt leksakskök och ska laga mat till oss. "Jag vill ha tårta!" säger jag och hon vänder sig om och spänner ögonen i mig. "Nej Isabelle! Du måste äta upp din mat först!"
"Ameeeen jag vill ha tårta mamma!"
"Nej. Mat först."
 
*förstår inte alls vart den konversationen är tagen från*
 
Sen får man från och med nu inte säga något som man inte tänkt fullfölja. Hur kan barn minnas allt? Som att mamma sa att hon skulle ta med Isabelle till frisören (hon menar att Isabelles kalufs är i oordning? Förstår inte alls vad hon menar💁‍♀️), det tog hon upp imorse vid frukosten och deklarerade:

”Jag åka alldeles hälv med mommo. Inga mammom, inga pappor och inga bebisar 

😂

Hon sa det dessutom och pekade på var och en av oss. När hon pekade på Sam och sa "inga bebisar" satte jag mitt kaffe i halsen. Hur kan man vara så liten och söt? Tänk att jag får hänga med dessa tokar varje dag, vilken jäkla tur för mig.

Sam är ett litet vilddjur kan man väl säga. Ärligt talat, den pojken kan bara inte vara stilla. Det nya nu är att sticka ut tungan och åla sig fram utav bara satan på magen. Han är snabb trots stilen, och målmedveten utav bara tusan. Ska han någonstans så är det dit han ska, punkt på den. Han har inte tid att sitta ner, sätter jag ner honom på golvet kastar han sig framåt så att han kan ta sig vidare. Samma om man ska ta på honom kläder eller byta blöja... herregud. Man får liksom hålla fast honom stenhårt för att han bestämt ska rulla över på mage och krypa iväg, försöker distrahera med leksaker men allt som oftast ska han ändå iväg. Giv mig styrka. 😅

Kalashatten på när pappa och Isabelle hade kalas ikväll, och finns det hjärterum finns det stjärterum...