No more food på natten (önska oss lycka till)

Jag fick ett infall inatt. Plötsligt, med en vrålande Sam jämte mig, tog jag beslutet att näej, nu är det slut med mat på natten för lille herrn. Om Sam köpte in på läget sa okej mamma och somnade om? Nej. Nej, åh nej. Han skrek i 30 i minuter. Tog riktigt i från tårna för att visa sitt missnöje över att inte få mat. Tillslut låg han på mitt bröst, jag buffade honom i rumpan och han låg och snyftade och tyckte vansinnigt synd om sig själv. Sedan rullade han av mig och somnade. Han vaknade en gång till och vi gick genom samma procedur igen, men denna mamma var stenhård och behöll lugnet! Ingen food till lillgrabben, och han sov vidare till 7.15 då jag kände mig överkörd av ett tåg ungefär (Isabelle vaknade någon gång på natten också så låg och slumrade jämte henne en stund innan jag återgick till vår säng där Sam sov). Bar ner bebisen till Jacob, lämpade över Sam i hans sovande famn och sa att jag behövde sova en liten, liten stund till bara. 
 
Så nu är vi igång med denna fight tydligen. Var inte så överlagt av mig, men får man ett infall så är det bara att köra tänker jag. 
 
Annan grej jag tänkte på! Lina förgyllde vår fredag och lördag, och jesus vad tacksam jag är att ha en vän som engagerar sig så mycket i mina barns liv! Isabelle skulle utan att tveka en sekund flytta hem till Lina och lämna oss alla bakom sig, bara säga "hejdå mammaTam!" och dra. För med Lina fick man: äta sin mat under bordet (hon åt upp allt!), spela MarioCart (rosa bil och rosa drake, så klart), bygga koja och inte låta MammaTam komma in för att ligga mot Lina och kolla på en brasa på youtube (så gulligt så jag dog lite), gå ut och gå med Wille i bara pyjamas (med overall över såklart, vi förfryser inte vårt barn nej). Lina läste även bok för Isabelle när jag la Sam, sedan somnade hon efter fem minuter när jag gick in och tog över. Lina lärde även Isabelle att när man tvättar händerna måste man även tvätta tummarna, vilket Isabelle förklarar varje gång hon tvättar sig nu (också tummen, och andra tummen...). Så tack Lina! Tack för att du älskar våra små som dina egna, det värmer så vansinnigt mycket i hjärtat <3