Sova, sova, sömn, sömn

Sam vaknar som en jäkla väckarklocka utan snoozefunktion antingen klockan 06.00 eller 07.00. Imorse valde han den första tiden och jag hade inget trevligt att säga om det. 
 
Mambojambo har jag alltid kallat det här med att man skulle sova sämre när det är fullmåne. Fattar det logiska i det, vatten påverkas på vår jord och vi har en del vatten i kroppen. Jag fattar det! Men köper ändå inte att man sover dåligt. För jag har aldrig varit påverkad. 
 
Men nu. Nu, jävlar i mig, verkar mina barn som förbytta nätter där det är fullmåne. Why, oh why, ville jag gråta imorse efter att ha känt mig överkörd av ett freakin godståg, och när Jacob erbjöd sig att ge frukost till Sam så att jag kunde lägga mig en stund till tackade jag nej. Ville liksom inte bli väckt en gång till, orkade inte mer. "Kaffe", mumlade jag för mig själv och gav Sam ännu en mordisk blick (som återgäldades med världens största leende. Skitomme, som Isabelle säger) där han satt och var glad i sin barnstol. Riktigt svängde med benen och busade och hade sig, som ett IN YOUR FACE och hån mot min nattsömn. 
 
Skyller by the way dessa MamboJambo gener på Jacob. För i hans familj pratas det ofta om fullmåne och att man då sover dåligt, så imorse var allt Jacobs fel. Fullt förståeligt som du hör. 😇
 
Nu sover lillen i vagnen. Igår sov han 3 timmar i vagnen men idag när jag ens andats en tanke om att det gör han nog idag igen, så kommer han väl vakna om fem minuter och bara "Hej mamma! Underhåll mig."
 

😳🔫