Alfons huset

Igår åkte vi till Alfons Åberghuset! Ett himla trevligt hus, om du frågar mig och Isabelle. Våra kära vapendragare, familjen Chettat, var så klart med och dagen till ära demonstrerade ännu en gång hur olika jag och min kära syster är. Så här:
 
Vi skulle åka 9.30 hade vi bestämt. Okej, nu jävlar ska jag planera! tänkte jag och packade skötväskan och lade fram kläder till båda barnen kvällen innan. Bra Sarah, bra start. På morgonen gav jag Sam frukost för han vaknade först, tog på honom hans kläder och var i fas när Isabelle vaknade vid 8. Vi käkade frukost tillsammans, hade det mysigt och hejsan hoppsan, nu är klockan plötsligt nästan 9? Pulsen börjar stiga. Sminka mig, ta på kläder, HITTA MINA KLÄDER SOM SÅ KLART FÖRSVUNNIT, borsta tänderna på Isabelle, tvätta av Isabelle, på med kläder, kamma håret. Pust, stön och herrejävlar nu är klockan 9.30 och vi är inte klara. Svetten lackar, jag får in båda barnen i bilen och vi drar iväg prick klockan 9.45, med hjärtat hamrandes i 180 och minst två ledsna barn i baksätet.
Jenny, som haft hövligheten (och vetskapen om att hon har en syster som absolut under inga omständigheter kan komma iväg i tid) nog ringer 9.50. Vi snackar lite och här kommer sanningen framkrypande. Här kommer skillnaden mellan oss systrar. För medan jag sprang runt som en yr jävla höna här hemma och lyckades PRECIS få med mig Sams mat men tamigtusan INGET ANNAT ÄTBART så har min syster, förutom roddat sina 3 (TRE!) barn kommit iväg prick och exakt 9.30 TILLSAMMANS med en tacopaj som hon slängt ihop lite snabbt på morgonen, packat dricka till alla våra barn SAMT kakor och bullar till efterrätt och där sitter jag och bara HUUUUUUUUUR LYCKAS DU?!?! Vem är du? En tacopaj?!?!? Som dessutom var svingod?!!?! Sluta. Bara sluta. Det är inte mänskligt att hinna så många saker på en morgon. 
 
Hon glömde åtminstone jackan till Kenza. HAHA! DU ÄR MÄNSKLIG! Ville jag skrika och peka med ett jättelångt finger mot henne men jag höll mig i skinnet och var helt galet stolt över att jag hade en extra vindfleece i bilen. 
 
Johoråja, man ska inte komma här och komma här och säga att jag inte har koll på livet, nej nej...
Så bra dag! Tre föreställningar hann vi se, och min lilla modiga tjej skulle så klart kramas med skådespelaren efter showen. Hon älskar det, ska alltid gå fram och vara ursöt när hon står lite försynt tills personen får syn på henne och sträcker ut armarna, då ruuuusar hon in i personens famn. Min fina lilla unge.  
 
Det visade sig dock att man inte fick ha med sig medhavd mat i huset (och damn vad Jempis hade fixat med mat till oss), så vi gick ut och satte oss på en bänk i Trädgårdsföreningen. Blev ju bra det med. Sam fick hänga i selen men lyckades inte somna, han är för nyfiken den pajken. Skötte sig gjorde han hela dagen i alla fall, han älskar precis som sin storasyster (och hrm, sin mamma) att vara på tur. 
 
Så var det med det! 

Kusiner ute på Tjolöholm

Det var den 12 oktober. Mellan dagar av regn kom en dag med strålande sol. Linda och tjejerna och jag med mina små åkte ut till Tjolöholm, soliga dagar måste tas tillvara på för tusan! Har inte fått redigerat bilderna förrän ikväll för att de har varit så förbannat svårredigerade. Har inte hittat hur jag vill ha dem, det var lurigare än vad jag trodde att fota i skogen när det var solsken. Veckan efter denna fotograferingen fotade jag min kusins barn, då var det molnligt och de bilderna var mycket mer lättarbetade. Då har jag lärt mig det! :)
 
Varnig för fotobombning deluxe...
...jomensåatte... det var ett gäng bilder det ja 😇 Himla härlig dag och tusan vad glad jag är att jag har mina syrror <3

Ett gäng foton från Tjolöholm

Den 18 september åkte vi ut till Tjolöholm för att ta lite bilder, Jenny och jag. Det blåste halv storm och barnen var överallt och ingenstans och jag kände att nä, den här gången kommer jag hem utan en enda bra bild. Men där hade jag fel! Kom hem med ett jäkla gäng bilder och de fick verkligen liv när de blev redigerade. Så, här kommer ett smärre gäng bilder: