Nu är jag officiellt vuxen

Jahopp. Då befinner jag mig på den andra sidan. Har lämnat 20-talet bakom mig och benämner mig numera som vuxen. Ser fram emot detta måste jag säga! Känner på mig att jag nu under min tid på 30-talet kommer landa i mig själv, inte vara så jäkla konflikträdd, inte ifrågasätta mig själv och min person och vara lite mer jäkla självsäker. Det är nu det händer, det har jag bestämt!
 
Boom på den.
 
Min 30årsdag blev en himla bra födelsedag. Jag trodde att allt firande var över efter grymmehelgen som mina tjejkompisar fixade, men icke! På onsdagen när jag skulle beställa all mat från Maxi skickar Jacob ett sms.
"Du behöver inte beställa mat till fredag eller lördag"
"Ska du dra igång det där igen?!" blev mitt svar och DIREKT började jag fundera på vad tusan som ska hända nu. Men jag är inte den som är den, så efter min lilla miss inför det senaste firandet så ändrade jag min strategi till att leva efter mottot go with the flow. Så jag spekulerade NOLL trots att jag en dag åt lunch med min pappa som fullkomligt hoppade upp och ner på sin stol i sin vilja att VILJA berätta något. Jag noterade att det är honom jag ska gå på nästa gång något hemligt bakas ihop, men drog inte ur honom någonting. Tänkte att sån är inte jag.
 
Längre. 😂
 
Vi skulle åka iväg tidigt på fredagmorgon sa Jacob så vi packade och fixade på torsdagen (Jacobs födelsedag) (som föll lite i skuggan av min dag kan man väl säga) men trots att vi skulle sitta i bilen 07.15 så kom Jacob och kidsen in och sjöng för mig. Jacob gav mig ett kuvert med ett kort med massor av fina ord, och meningen "i april/maj ska vi resa dit hon sjunger i låten" också drog han på en låt som dundrade ur vårt högtalarsystem. Det var den akustiska versionen av låten så jag visste inte direkt, men när jag hörde "If I can make it here, I can make it anywhere" så började jag gråta och vrålade NEW YORK och höll på att svimma. Vi ska åka till New York!!!! Fatta vilken dröm!!! Herregud, om jag älskade Jacob helt galet mycket innan så älskade jag honom ännu lite mer där och då. 
 
Klockan 07.20 satt vi i bilen (bra jobbat ändå) och åkte mot Göteborg. Jag hade redan mina aningar (läs var helt hundra bergsäker typ) och när vi svängde in på Stena Line terminalen i Göteborg utropade jag ett JAG VISSTE DET och airfiveade mig själv, vi skulle åka till The reef. När vi gick in i avgångshallen bröt det ut ett JA MÅ HON LEVA och där stod hela min familj med mamma, pappa, alla systrar och barn och sjöng. Sedan var det fullt ös. Barnen hade livets tur över till Danmark på båten, och The Reef var så mycket över förväntan! Superfint badland och perfekt för vår familj med barn i så många åldrar. Vi käkade middag på kvällen och tusan vad tacksam jag är över min familj.  Tusen miljoner tack för att ni fixade en toppenfödelsedag för mig, tack till Jacob som lyckades smussla med ännu en överraskning och välkommen till 30+ till mig själv.
Det kommer bli bra, det känner jag på mig.

Ett 30-års firande

Alright. Nu när jag närmar mig trettio och allt sånt där så har jag lärt mig något nytt om mig själv. Jag är tydligen en kontrollmänniska, och inte vilken kontrollmänniska som helst utan en av allra högsta rang. Alltså helt ärligt- jag har aldrig tidigare sett mig som en kontrollmänniska men så kom det till att jag fick vittring om att överraskning kanske var på G och jag fick total kortslutning i hjärnan av alla potentiella utföranden som detta skulle kunna hända. I samma veva visade det sig att jag inte kan lita på någon i min närhet. Ett större gäng lögnare har jag aldrig varit med om, här försökte jag grilla flertalet av de som sedan lurade skjortan av mig men ingen av dem röjde en min. Det började med Lina när jag frågade henne vad hon skulle göra på lördagen. "Inget, vill du ses?" blev svaret och jag började genast svettas. Hade Jacob glömt att bjuda Lina?
 
Låt mig förresten backa lite. Backa till samtalet som fick mig att börja ana oråd. Jacob ringde nämligen förra måndagen och hade plötsligt varit tokspontan och bokat spa + övernattning för oss på lördagen. "70% för min egen del då jag är helt slut", bedyrade han men jag anade att det kan väl inte stämma så här nära min födelsedag? Men ju fler jag försökte få att prata, försäga sig om så det minsta, desto mindre började jag tro att något skulle hända. Lina drog även in tanken att Jacob kanske skulle fria. Ja, kanske det ändå. Jenny tog fäste på detta när jag hälsade på Oliver i Halmstad körde hon linan fullt ut att det är klart han ska fria. Linda stackarn ställde jag riktigt mot väggen och ringde upp på FaceTime FÖR ATT HON INTE SKULLE KOMMA UNDAN och så frågade jag vad hon hade för planer på lördag. Helt obrydd såg hon så himla fundersam ut och bara "vi ska till stallet, vadå då?"
Sandra näst på tur. Vi var uppe och gymmade och jag drog alla mina tankar för henne. "Snälla bara berätta, jag håller på att bli galen", bad jag. "Jag kan säga så här- jag förstår inte riktigt Jacobs drag nu i helgen." 
 
NÄHÄ! 
 
Mamma & pappa skulle passa Sam & Isabelle. Hade sådan ångest över detta, inte över att lämna barnen utan för att Sam ju inte sover som han ska. Skulle liksom min mamma med världens ryggont vakna till hans skrik flera gånger i natten, ta sig upp och ge honom nappen och natta om? Gud, inget man vill utsätta någon annan för. Speciellt inte om det bara var ett spontant infall av Jacob, om det inte hände något speciellt liksom. Så när de kom hit på lördagsmorgonen kom tårarna mitt i stressen i att berätta hur mycket välling var barn skulle ha och allt sånt där. Kändes så himla fel att lämna, dessutom hade ju Isabelle fått svinkoppor. 
 
Grät en skvätt till i bilen men bestämde mig sen för att ok, nu är vi iväg. Hade några tokhärliga timmar på Stenugnsbadens spa, fick massage, drack bubbel och badade i havet. Slogs av att jag lyckats fånga världens mest omtänksamma man.
Efter några timmar blev jag rastlös och röstade för att vi skulle dra vidare. Jag fick med Jacob till en mataffär för att handla lite gott till flaskan bubbel vi hade med oss. Sedan åkte vi mot Göteborg och hotellet Jacob sagt att han bokat. Trodde inte att vi skulle bo där, hade nog lagt högst odds på att det väntade fest hemma då Jacob köpt nya högtalare och fixat värstingljud lagom till den här helgen, men icke. Vi checkade in, gick upp på rummet och korkade upp bubblet lagom tills dörren öppnades och alla mina fina tjejkompisar stegade in. 
 
Jacob drog hemåt, tanken var inte alls att mamma och pappa skulle ha Terroristen utan att Jacob skulle ha barnen och jag få en kväll ute med mina tjejer. Sandra hade bokat hotellrummet och där skulle vi bo, men först väntade Shuffle board (som världens i särklass sämsta vinnare råkade vinna... Sanna) och sedan god mat på Mr Lac. Efter detta gick vi och tog några drinkar på tredje lång och sedan avrundade vi kvällen i hotellbaren med varsitt glas vatten, Sandra, Fia och jag. Hehe. Är man småbarnsförälder och snart 30 så är man. Ett under dock att jag inte blev kanonfull då jag säkert drack mer än en flaska bubbel och shottade tequila som en äkta ungdom. :)
 
Nejmen alltså Sandra, Lina, Tina, Jenny, Linda, Madde, Sanna, Madde, Fia, Terese, Elin, Carro. Jag kan liksom inte tacka er nog! Blir helt varm i hela hjärtat när jag tänker på att alla ni är mina vänner, och att alla ni kom för min skull. På söndagen kändes det som att allt sjönk in och jag fattade vad som hänt, och allt jag kände då var lycka. Tusen tack för att ni fixade detta, jag är så himla glad att jag har er i mitt liv.
 
 
-- Bilder saknas! Om någon läser detta och råkar ha någon bild från kvällen, snääääälla skicka till mig! --

Halloween på Liseberg omgång 2

Förra fredagen lämnade vi båda barnen för första gången! 
 
Vi drog till Liseberg med Totte & Madde och skrämde livet ur oss. Alltså, de gör Halloween så förbannat bra på Liseberg, och redan efter att ha gått ett varv bland alla zombies och clowner kände jag att nej Jacob, du får köra hem. Jag behöver bubbel. Svepte två glas när vi käkade middag, sedan gick vi i alla fyra skräckhusen. MY GAAAAAD vad rädda vi var. Tur att Jacob inte var lika lättskrämd som oss andra och kunde gå först i alla husen, det var inget nice väder nämligen så det var inte så mycket folk där = vi fick gå ensamma i alla husen = någon av oss fyra var tvungen att gå först OCH sist. Jag såg det som självklart att jag skulle gå bakom Jacob (😇) så Totte och Madde fick bråka om sistaplatsen :) I zombiehuset behövde man inte gå på led, så där gick Jacob först och vi andra tre höll ALLIHOPA i honom medan jag ropade på mamma ett oklart antal gånger 😅 Vi passade även på att åka Valkyria två gånger, det är den nya bergochdalbanan som har en vansinnigt lång backe rakt ner i ett hål i marken. Vi satte oss längst fram och... det kändes i magen vill jag lova. 
 
Här hemma fick Isabelle och Sam hänga med mormor och morfar! Som Isabelle såg fram emot detta alltså... hela veckan pratade vi om att mommo&dakka skulle passa henne och Sam, och det största var helt klart att de skulle äta "dooooodis!". Isabelle kunde inte bärga sig innan vi skulle åka, hon skulle ju vara "alldeles hälv" med mormor och morfar. De båda skötte sig bra, Sam somnade gott och Isabelle kollade en stund på Idol och var speedad till tusen. Hon somnade vid 21 och strax därefter vaknade Sam... så när vi kom hem 23,30 låg både mormor och morfar på golvet med Sam och busade... så typiskt! Han har inte varit en vaken en kväll sedan jag minns inte ens när, så när mamma och pappa är här ska han såklart vakna. Men han hade varit glad så det hade varit lugnt ändå. 
Äh satan vad läskigt det var. Man kände att man levde, om man säger så.