En kväll i Noosa.

Fick ett SMS från Jenny precis där hon berättade att hon skulle gå till stranden nu. Tack för informationen syster! Jätteroligt att veta när man själv inte vet om det ska börja regna eller inte =)
Men hon fick mig i alla fall att tänka tillbaka lite på Australien. Under våran roadtrip såg vi en hel del, och i Noosa tog vi ett kort jag verkligen gillar, och vad kul vi hade när vi tog dem, visst Jempa? Det är på campingen där vi blev jagade av polisen för att vi hade lånat deras dushar utan att bo på själva campingen (inget fel med det väl?!)  Detta var första natten vi var där, senare kom vi tillbaka för en natt till och det var då campingägaren ringde polisen och jag och Jenny fick hoppa ner för murar och genom hotell för att komma ut från området utan att polisen tog oss =)

Men här är bilden iaf!


Jag tycker den känns så enslig.


Kanske vackrare i mer ljus?

Men nu till varför vi hade så roligt här;


Vi ställde in kameran på lång slutartid och så blev resultatet!  3 x Sarah.


Och massa gånger Jenny och Lamine =)

Tänker på dig här hemma Jenny.
Saknar dig!

Crescent Heads.

När vi var på vår roadtrip i Australien hamnade vi i en liten håla vid namn Crescent Heads. Vi körde av motorvägen till detta stället som vi inte visste något om, på kartan låg det vid havet och det var vid havet vi ville vara. Vi kör och kör på en väldigt enslig väg där jag föreställer mig varje skräckfilm om öde städer och dess invånare som jag någonsin sett, och till slut kommer vi fram till Crescent Heads. Och vilket ställe sen! Vi kör ner för stadens huvudgata innehållande pub, resaturang, matbutik, bageri och videouthyrning. Allt man behöver. Vi letar efter campingen och hittar den snart. Den ligger precis vid havet! Så när vi fått vår plats står vi med havsutsikt. Där var så otroligt vackert, och vi stannade där längre än vad som var tänkt. På morgonen ställde jag och Jenny klockan på 05,50 och gick upp för en kulle för att titta på soluppgången. Minnen!








Monstret och Jenny. Och havsutsikt.


Åh vad man saknar det när man ser bilderna! Hur härligt som helst att sitta där och äta frukost.


Man ser det inte riktigt för att bilden är så liten men det ligger surfare i vattnet, vågorna är bäst på morgonen!


Kärlek.

Gråt inte Sarah. Varför ska du gråta? För i helvete, gråt inte. Gråt inte, gråt inte, gråt inte! Så gick jag och tänkte hela vägen ut från flygplanet när vi landat i Landvetter i onsdags. Jag visste då att jag och Rasmus stod på samma flygplats, i samma land. Vi var inte längre tusentals mil borta ifrån varandra, jag var hemma. Vi satt kvar till sist på planet som vanligt. Jag hatar folk som rusar upp, tar sina väskor och sen står i gången och väntar. Why? Då är det bättre att sitta och lata sig istället för att stå och vänta då man ändå inte kommer av tidigare. Jag stressade inte för jag visste att jag ändå skulle få vänta på väskorna. Jag fortsatte predika mitt "gråt inte" hela vägen till bagage-utlämningen. Jenny sprang på toa och våra väskor kom förstås bland dom första för en gångs skull. Och jag kunde inte ta mig framåt tack vare att en vagn var full med vårt handbagage och att försöka köra en vagn och dra två astunga väskor bakom sig inte är så lätt, fick jag stå och vänta på Jenny. Jag stod och stirrade på väggen där jag visste att Rallan stod på andra sidan. Herregud, så nära. Efter så lång tid. Jag började skaka. Jenny kom och hjälpte mig dra. Jag går före henne. Hon säger någonting, och precis när vi ska gå ut frågar hon någonting och när jag vänder mig mot henne kommer tårarna. Hon säger att jag ska vara lycklig, och jag säger att jag är så lycklig som någon kan bli! Tårarna rinner nu snabbare och jag stannar för att försöka lugna mig, men kan inte vänta en sekund längre tills jag får kyssa honom!!! Jag går ut och vågar inte kolla någonstans, Jenny säger att där är dom ju! Jag vågar inte kolla, följer efter henne och när jag tittar upp står han där. Rasmus, min älskade kille. Människan jag saknat så det känts som att mitt hjärta gått sönder tusen gånger i Australien. Där står han. Jag springer fram till honom och kastar mig i hans armar och gråter. Gråter av fullkomlig jäkla lycka.
Jag får pussa honom, krama honom, känna hans armar runt mig och kan inte tro det är sant.
Så många gånger jag kännt på mig att jag ALDRIG kommer komma hem igen. Men nu är jag hemma. Och jag kunde inte hålla mig från tårar. Men vad jag älskar honom!