Nä... ingen bebis ännu

Bebis, ho-ho!
 
Så skulle Isabelle säga, alltid när hon letar efter något går hon runt så. Ho-ho! Hittar hon inte det hon söker säger hon "botta!" och sträcker ut armarna i luften. Bebisen är enligt min enorma mage inte "botta!" utan han verkar ha det gött därinne. Men för guds skull bebis! Livet här ute är bättre, jag looooooooovar!
 
Så taggad på att det ska dra igång nu. Fick tre värkar vid 05 imorse som gjorde riktigt ont. Gick upp och kissade (därför jag vaknade, härligt att vara gravid!) och tassade snabbt tillbaka till sängen och väntade förväntansfullt på fler värkar... men icke. Så jag somnade om och vaknade av att Jacob tog in Isabelle till oss strax innan 07 (hon har börjat vakna okristligt tidigt?!) och när jag vände mig mot henne så fick jag så mycket löve! Hon la sin varma lilla hand på min kind och när jag öppnade ögonen log hon sitt största leende. Sedan lindade hon sina armar runt min hals och låg nära, nära, nära och jag tänkte att såhär skulle varje morgon gärna få starta. 
 
Tillbaka till bebis. Har haft dova värkar från och till under dagen, inga indikationer dock på att de vill dra igång och bli starkare. Suuuuuuck! Så i förmiddags åkte Isabelle och jag till Fyren med Jenny & Kenza, läste lite böcker och lekte. Jag har varit väldigt lättirriterad idag så Isabelle tyckte nog det var en himla tur att Jenny var med som som vanligt tog sig an Isabelle på ett helt underbart vis. Sittandes i Jennys knä kunde hon minsann äta bra till lunch, till exempel. Och jag fick absolut inte köra vagnen, det skulle Jempis göra. Tur jag fick ta hand om Kenza i alla fall :)
 
Isabelle somnade i bilen hem och jag somnade så snart vi kom hem. Vi sov i två timmar och nu har Jacob lagat middag till oss. Är så hungrig va. Ska vräka i mig mat som att det inte finns någon morgondag. 
 
Hejrå!

Är det nära nu?

Imorgon när jag vaknar är det beräknat datum. Veckan för bebis är här, veckan då vi ska bli fyra. Och även om det är svårt att greppa, svårt att fatta och svårt att ta in, känns det på ett annat sätt helt, helt fantastiskt. Vi ska bli fyra, snart är han här. Lillebror. 
 
Jag har klagat så mycket de senaste veckorna att jag inte njutit av den sista tiden. Det påminner mig om vad klagan egentligen gör med en, hur det tar över ens sinne när man hela tiden eldar på den genom att berätta för alla och envar om det man tycker är kässt. Bättre att inte säga det högt, för då förnekar man det på något sätt för sig själv. Bättre att tänka positivt, för när man väl påbörjar en negativ spiral går det snabbt neråt. Så de senaste dagarna har jag varit mer positiv. Inte tjatat om hur trött jag är på att vara gravid, utan köpt läget och tänkt att allt jag tar mig för kanske gör att förlossningen startar 😏 Så när Isabelle velat bli buren- javisst! Gå en extra gång upp för trapporna istället för att be Jacob- självklart! Hehe. Jag är verkligen redo för bebis nu. 
 
Har haft lite förvärkar. Igår när jag gick och la mig var jag riktigt optimistiskt och tänkte att inatt kan det ske! Snacka om besvikelsen när jag sov som en prinsessa hela natten och vaknade upp utan några ytterligare känningar på morgonen. Är så himla redo för nästa steg nu! Få lämna den här mellanperioden och börja det livet som vi går och väntar på nu. Livet som fyra.  Imorgon är det beräknat datum. Kom igen nu bebis, kom nu ♥️

Isabelle & dockan spanade på grannarna imorse, tills...
...jag föreslog att vi skulle åka och hälsa på Wille, då jäklar blev det liv i luckan för lilla fröken! "Wille, Wille, Wille!" sjöng hon minst tvåtusen gånger om. Gud, vad hon älskar den hunden :)
 

Jag när mini sov. Älskar vår altan. Älskar vårsolen som värmde. Älskar att magen var ett perfekt bord för några knäckisar. 

En vecka kvar

Nedräkning, woop woop! Jag är dock världens mest deprimerande människa just nu. Suckar och frustar och klagar, inte likt mig (hoppas jag😬). Är bara satans trött på att vara gravid. Vill kunna röra mig! Vill gå ut och gå med vagnen, harregud jag tog ju till och med bilen till pulkabacken senast. Ur led är tiden.
 
Nåväl, igår var Isabelle och jag på besök hos MVC där vi lyssnade på lillebrors hjärta. Allt lät fint och mitt mått var nu 35. Hon missade att säga vad hjärtljuden låg på, och gud nåde bebis om han ligger kvar till nästa bokade tid som är på skärtorsdagen den 29/3. Han skulle bara våga säger jag! Beräknad till den 21 ju, och kan tänka mig att gå över max 4 dagar som med Isabelle. Innebär då detta att jag kommer gå över 2 veckor?! Bara för att jag inte är inställd på det ÖVERHUVUDTAGET?! Säkert. Dra mig baklänges vad jag är trött på att vara gravid nu. 
 
Isabelle var en riktig liten buse på MVC. Oklart vad som flög i henne för hon brukar sköta sig fin-fint, men igår lyckades hon med konststycket att trycka på larmknappen så att tre sköterskor kom inrusande, hon skulle kolla på precis ALLT och hon drog Koka i golvet. Det var för mycket för den här mamman som mer än en gång på en natt får Koka upptryckt i ansiktet. Sen skötte hon sig exemplariskt när vi lyssnade på hjärtat, då låg hon på min arm och visade sin mage också. Efteråt sa hon "hjärta" minst hundra gånger och visade vart sitt hjärta var och vart Kokas hjärta var. Gosis! 
 
Idag är hon faktiskt på förskolan och tro det eller ej! Jag har fått gjort massor här hemma. Bäddat vagnen, gjort iordning skötbord i tvättstugan, städat i köket och ännu en gång lagt fram det vi ska ha med till BB. Ska bara lägga det i lämplig väska nu. Allt är så litet va!! Kan inte förstå att vi ska få en sån liten att ta hand om. Fasar lite, lite för förlossningen. Men det gick ju himla bra senast så bara till att härda ut några timmar sen är han här! 
 
Fick mail från förskolan med massor av bilder på en väldigt busig och glad liten tjej. De lekte balansgång och med duplo och Isabelle skrattade så hjärtligt med de andra barnen att jag började gråta. Japp! Mamma och gravid, riktigt blödig kombo :) Nu ska jag åka och hämta henne. Vi ska baka morotskaka. Och bada! Är fullkomligt allergisk mot förskoledoften hon drar hem... 😇
Bild från i måndags då vi levererade tårtor till jobbet eftersom jag jobbade min sista dag i fredags! Hon var gladare än hon ser ut, lovar. Eller, det typiska för alla kids. Förlägen till en början och sen, lagom tills man ska gå ungefär sprang hon omkring som en galning på kontoret och skrattade och busade med alla hon fick tag på. Impad av henne, plötsligt försvann hon- då hade hon gått iväg med Elin och satt och skrattade med henne. Så härligt att se!