En gång för alla?

Kors i taket - jag skriver bok.
 
Isabelle vaknade klockan 08 imorse. Tokgrinig. Inte det minsta glad över att det var morgon och hon blev absolut inte gladare av mitt leende nylle som dök upp vid spjälsängen medan jag sjöng "God morgon, god moooooorgon, hör fåglar sjunga glatt!" 
 
Nej, enligt Isabelle var det ingen god morgon. Så efter ny blöja, lite mjölk och i pappas famn så somnade hon om efter en halvtimme. Och då satte jag mig här vid datorn med en kopp thé och öppnade boken. Inte Den förbannade boken. Nej nej. Jag ska skriva om lille boken nu. 
 
Så här resonerar jag kring detta: Den förbannade boken har jag skrivit över flera års tid. Jag har skrivit om och lagt till under dessa år. Så när jag kom till slutet i november förra året höll inte historien ihop. Jag var även tvungen att ändra texten rent visuellt och det arbetet tar tid. Speciellt då jag varje gång jag öppnar bok-helv...t enbart överumplas av glada tankar såsom att jag hatar den. 
 
Mm. Skitsvårt att försöka göra något bra när man känner så. Helt klart. 
 
Så nu tänker jag att jag har ju exakt hela boken i huvudet. Vet exakt vad jag vill ha med och vad som kan slopas. Vet exakt vad jag ska trycka på för att få den mer intressant. Vet att jag kan skriva hur jag vill, inte hålla mig till någon mall kring hur böcker bör skrivas och med vilket språk. De böcker jag själv läst det senaste året som jag fastnat för har varit böcker där författaren använder en helt egen röst. Så där är jag nu. Nu skriver jag helt och hållet som jag vill, inte efter vad som är rätt och fel.
 
Jag ser det helt enkelt som att de 166 sidorna jag redan skrivit på lille boken är en svinlång synopsis. Perfekt ju! Borde inte ta mig mer än ett par månader att färdigställa en ny bok med så mycket bakgrundsinfo i huvudet tänker jag. Ska bara hitta den där disciplinen som gömt sig någonstans inom mig så att jag kan bli fri från den här historien någon himla gång.
 
Okej. Boken 2.0 är igång. Nu jäklar. 

Blev inte som jag tänkt med den Förbannade Boken

Hejsan,
 
Klockan är 10.52 och jag har gjort allt som är jobbrelaterat. Babaaam! Effektiv tjej. Klockan 13 drar jag söderut för skridskoåkning med Agnes & Ida, ska bli spännande! Ida blev så galet glad för sina skridskor hon fick i julklapp så hon är nog minst sagt taggad hemma just nu.
 
För övrigt har jag en klump i magen. En så himla korkad klump i magen! Så här känner jag: Det är just i detta nu två personer på jobbet som läser min bok. Jag vet att dem läser just precis nu för de kommenterar i sina dokument vilket jag får mail om. Varför klumpen i magen då? För att jag tycker synd om dem för att de känner att de MÅSTE läsa bokhelvetet. Tycker synd om dem för att de kanske känner sig tvingade att läsa. Och för att boken är så förbannat kass.
 
?
 
Jag har inte tvingat dem. Ändå sitter jag här och tänker så. Varför? Är det typiskt tjejigt? Hatar att vara tjejig. Tycker mig vara grabbig i många andra avseenden, men när det kommer till något som jag själv har gjort så blir jag en sån liten mes. 
 
Konstigt det där med boken förresten. Nu har den varit färdig över en månad, men har jag skickat till förlag? Nope. Trodde verkligen att det var det första jag skulle göra, bara spara ner och skicka ut. Men där sätter en annan känsla in, känslan av att aldrig vara klar. Känslan av att aldrig vara nöjd. Har helt ärligt gått i tankarna att skriva om hela boken för att "den skulle bli så mycket bättre då". Oklart vem jag försöker lura. 
 
Nej, nu ska jag röja lite här hemma innan jag ska dra. Lagade pannkakor till frukost, kommer åtminstone bli en sjukt bra hemmafru. Älskar att fixa och dona hemma och känner mest hela tiden just nu att KAN INTE BARA BEBIS KOMMA NU DÅ?!? Vill veta hur hon* ser ut. Vill veta hur det känns att föda barn (känner mig peppad på extrem smärta igen Sandra). Vill bara få hålla henne i min famn och fullständigt... pussa sönder henne. Tills dess myser jag med sparkarna i magen. Vi har börjat med något nytt, baby och jag. Hon sparkar, jag klappar på magen. Hon sparkar igen, jag klappar. Hon verkar gillart. :)
 
En tjejmage? 
 
*Ja, ultraljudet skvallrade om att det ligger en liten tjej i magen. Vågar inte tro på det helt och fullt, men hey! Har redan köpt tjejkläder med ursäkten "de kan jag ge bort om det kommer en pojke...". Mycket man kan intala sig själv för att tillåta sig att shoppa. Och kring just det området är jag något utav en expert!

Sist kvar på jobbet

Sitter kvar på jobbet och redigerar bok. Har låtit en till kollega börja läsa nu, behöver input till den förbannade boken. Utanför smattrar regnet mot rutan och jag har släckt ner på mitt rum. Det är mysigt, tänker jag ena stunden. I andra stunden inser jag att jag inte befinner mig hemma = jag måste ta mig ut i skiten. 
 
Men okej, nu njuter jag av det. Känns som perfekt bokskrivarväder. 
 
Vilken grymmehelg jag haft. Fredagen spenderades på Arken spa med Sandra. Det var toppenbra på Arken! Dit vill jag lätt åka igen. Sandra och jag tränade cross-fit, badade och bastade tills klockan blev 19 då vi svidade om till klackar och grejer för att käka middag. Vi stängde Arken kan man säga, Sandra och jag. Sist från restaurangen och sist från baren :)
 
På lördagskvällen åkte vi till Sanna & Felix som släppte en bomb som var sjukt nära på att få mig att börja gråta. Men höll mig preciiiiiiis och är en väldigt lycklig tjej nu :) Där hängde vi tills klockan blev 01,30 och spelade Settlers. Allas vårt favoritspel. Söndagen gick åt till att fira världens bästa far, han som råkar vara just min far. Alla syskonbarnen var där med och vi gick ut och lekte i det fina vädret, viktigt att sluka den lilla sol man kan få nu tänker jag. Sen åkte jag hem till Jacob och lägenheten och... somnade. Hårt liv!
 
Nej. Redigera bok var ju det jag skulle göra, just det... :)