En lägenhet

Igår var en stor dag! En dag som innehöll en hel massa känslor; nervositet, glädje, ilska, jag-vill-bryta-ihop-nu, jag-ångrar-mig och sedan lättnad. 
 
Vår lägenhet är såld! Vägen dit blev inte riktigt så spikrak som vi hade hoppats på, med bud som dragits tillbaka och trots att intresset varit enooooormt för lägenheten och att det på visningarna har varit massor med folk så har de flesta sagt samma sak: Läget. Vi gillar inte läget. 
 
Say whaaaaat?!? Jag älskar läget. Några minuter till Slottskogen, några minuter till Stigbergstorget. 8 minuter ner till stan med vagnen. Kyrkogården på andra sidan vägen? Äh, titta ut genom ett annat fönster för fan. 😇
Balkongen var tråkig, tyckte de. Say whaaaaaaaat?!?! Lägenhetsjäkeln HAR ju balkong, och dessutom en balkong i söderläge med sol hela dagen. Att spårvagnen går utanför var 6:e minut hela dagen och sen typ varje 20:e minut hela natten? DET ÄR VÄL SÅ DET ÄR I STAN FÖR FAN! Och du kommer ju ner till stan exakt när du vill. Förutom när det regnar, Göteborg är mot förmodan svårfungerande när det regnar. Kräsna små as, kan jag ha tänkt en eller två gånger samtidigt som jag fattar. Man ska ösa ut nästan 4 miljoner kronor och vill att stället ska vara 100%. 
 
Nåväl. I måndags hade vi ytterligare en visning för ett par och de lade bud direkt på morgonen i tisdags. Klockan 14 skulle Isabelle och jag skriva papper (Jacob var i Motala och fick maila ner en fullmakt) och här börjar nervositeten. Ska de dra sig ur? Men nej, de drog sig inte ur. MEN JAG VILLE TYP DET! Det kändes så fel när vi satt där på Bjurfors kontor och det gick upp för mig att vi faktiskt ska flytta. Att vi ska sälja. Vi ska lämna över nycklarna till den här lägenheten där vi renoverat precis ALLT och där hela vårt liv har hänt de senaste 5 åren. Någon annan ska flytta in här, bo i sovrummet, mysa i vardagsrummet, laga middag i köket? Hell no, kände jag och ville på riktigt riva upp kontraktet och gå därifrån.
 
Men jag gjorde inte det. Jag skrev snällt under alla miljarders papper medan Isabelle ännu snällare lekte med allt kontorsmaterial (plocka i och ur gem ur en sån där magnetisk box överväger jag starkt att köpa hem, hon var sysselsatt i säkert tio minuter bara med den) och sedan ville jag i princip bryta ihop. 
 
Men jag gjorde inte det. Jag bet mig i läppen och ringde Jacob och när jag kom hem från min HLR-kurs på kvällen så firade vi med champagne och ost och satan vilken lättnad vi kände då. Nej, vi fick inte fyra miljoner för lägenheten men väldigt nära ändå. Och nu slipper vi tänka på den över sommaren. Så vi satt här i vårt lille kök och planerade på allvar inför vad vi vill köpa till huset och hur vi ska göra med allt som stavas vårt hus på Sivers väg. Om längtan var stor innan så lovar jag att den är ännu större nu. Det närmar sig onekligen <3
 
Mäklarbilderna från lägenheten!
Andra (positiva) kommentarer vi fick: Att många blev förvånade över hur stor och rymlig den var även i verkligheten. Att bilderna gav den rättvisa. Att vi gjort väldigt fina val. Att de fullkomligt älskade köket och lägenheten. 
 
Nä, jag kommer sakna lägenheten det kommer jag. Men tror inte det kommer ta många dagar (timmar?) i huset innan jag inser att det är det livet vi vill ha och inte ägna en tanke mer åt vår lille lägenhet här på Ekedalsgatan. Vi får se! :)

Tänk om det kunde se ut så här varje dag

Hej!
 
Årets kalas är avklarade. Nästa år får vi ha kalas fler gånger än i december för familjen Johansson/Ahlström. Hurra! Tur att Isabelle kom in i våra liv och bröt denna ganska tråkiga trend att både jag och Jacob fyller i december... Jacob fyller på tisdag och jag på onsdag, så igår invaderades lägenheten av mina föräldrar, hans föräldrar, alla våra syskon och Isabelles alla sex kusiner. Fullt ös medvetslös! Men det gick hur bra som helst. Vi bjöd på Afternoon tea med bubbel och allt. Scones, sandwiches och en galet god nutella-snurra som Jacob gjorde. 
 
Det är härligt med kalas, inte minst för att man får se lägenheten från sin allra bästa sida. Här var så städat och fint igår att jag ännu en gång* lovade mig själv att nu ska jag hålla det så här. Ska klara det! Och blir det stökigt ska jag skylla på övriga i familjen.
 
Ikväll har jag varit på bio. Magiska vidunder och var man hittar dem. Jag gillade den inte så mycket, kan inte riktigt sätta fingret på vad det var jag inte gillade men den var nog lite för barnslig men väldigt fint gjord. Tyckte inte storyn var toppen heller. Men sällskapet var fem av fem! Så himla härligt för dessa mammorna att bara få sitta ner och ha det gött: 
 
 
Tidigare idag var Isabelle och jag på Frölunda torg. Vi shoppade julklappar och sedan åt vi mat på Zocalo. Hon är bäst, min lilla. Så himla glad nu för tiden! Skrattar åt allt och alla och satt nöjd och glad i sin vagn exakt hela tiden. På Zocalo satt hon och underhöll övriga gäster med att le stort med dem. Höll på att dö sötdöden, som vanligt.
 
Nu: Sova kanske? Är lite sugen på att öppna den förbannade boken. Vill så gärna gilla den, vill så himla gärna bli helt färdig. Okej, så får det bli. Jag öppnar den. Tjarå!
 
 
 
*Vad kan det vara, femhundraeflte gången?! 
 
 

Det är bara Isabelle och jag hemma

Isabelle sover. Jacob är iväg på 30-årsfest. Jag sitter vid iMacen i köket. Det är väldigt mysigt i köket nu. Jag har tänt ljus och härifrån ser jag det bästa vi har- diskmaskinen. När vi käkade tacos häromdagen sade jag nöjt till Jacob:
 
"Titta! Jag har använt en skål till varje grönsak!"
 
Sådant man inte gjorde i livet innan diskmaskin. Då knödde man ihop alla grönsakerna på samma tallrik. 
 
Det blev lite kaos förut när jag skulle äta. Var såklart vrålhungrig, och när Isabelle somnade vid 19.30 gjorde jag highfive med mig själv. Hade redan hackat alla grönsaker med Isabelle i babybjörnen så det var bara till att steka färsen till tacosen. Steker, lägger upp i tortillasen och BAAAAAM! Bebis vaknar. 
 
Rusar dit, försöker få att somna om men icke. Bebis vill upp. Fine, sätter henne i barnstolen jämte mig och häller upp min öl. Skålar mot bebisen, och precis då, BAAAAAAAM! En blöja som behöver bytas. Icke en kissblöja. 
 
Ok. Andas ut, lägger ner tacosen. Byter blöja på glad bebis, sätter oss ner igen. Viker ihop tortillasen och ska ta min första (väldigt efterlängtade) tugga när BAAAAAAAAAM! En till blöja som behövs bytas. Icke en kissblöja. 
 
Jag skojar inte! Började fundera på om någon på riktigt skojade med mig. Bytte blöja ännu en gång och gick tillbaka. Tacosen var kall sedan en halvtimme tillbaka men smakade förbannat gott ändå, och precis när jag ätit upp en tortilla ville lilla fröken inte sitta i stolen längre. Hon var ju vråltrött så jag vaggade i famnen och tittade längtansfullt på bordet och min öl och tacon. 
 
Hon somnade tillslut. Vräkte i mig en taco till och satte mig på balkongen en stund. Jag fick ett ryck där tidigare idag nämligen, satt där i morse en liten stund och kände att alla krukorna med stendöda växter från FÖRRA sommaren var på tiden att bytas ut (glöm nu inte att vi bara bott hemma i två veckor, så du inte tror jag skulle försumma min balkong på detta vis annars). Sagt och gjort, en sväng till Plantagen för levande växter samt solcellsbollar så blev det väldigt mysigt där ute. Så jag lovade mig själv att jag skulle sitta där ikväll, om det så vore det sista jag skulle göra, så var liksom tvungen. 
 
Nu ska jag rensa i telefonjäveln som inte haft något lagringsutrymme på ett litet tag. Panik när man varje gång när man ska ta en bild möts av "du har inte utrymme". MEN! Man kan gå in i Snapchat, ta bilden man vill ta och spara ner den. Man får inte vara dum (när man är lat). :)