När musten går ur en

Sam. TamTerror. När blir det paus? 8,5 månad är ingen kul fas. Inte kul alls. Det är en inte så nöjd bebis vi har hemma nuförtiden. Han kan inte sättas ner på golvet och att man då tar ett steg ifrån honom, då bryter han ihop. Man kan inte lite snabbt lämna rummet för att till exempel kissa på en liten millisekund, då bryter han ihop. Man kan inte lämna honom i hans matstol för att hämta hans vattensflaska som står NÅGRA METER BORT PÅ DISKBÄNKEN- då bryter han ihop. Han är lite lätt mammig om man säger så. Googlar man ett barn som är 8,5 månad så stämmer precis allt man läser in på Sam. Plötslig ändring av sömnen, glad bebis till ängslig bebis och JAG FATTAR. Han har lärt sig ta sig framåt, han har lärt sig ställa sig upp, förut vid middagsbordet lärde han sig klappa händerna vilket han själv blev så exalterad över att han först började gråta och sedan gapflabba (ni hör, han är inte helt stabil) och som han sedan har väckt sig själv med genom att göra även i sängen.
Alltså precis, precis när jag fått mitt hjärta krossat i och med dusch av liten Isabelle som har svinkoppor över hela nedre delen av magen och benen och som har så fruktansvärt ont när jag måste tvätta de små asen med tvål och vatten, och som sedan absolut inte vill att jag ska fortsätta pilla när jag måste sätta förband på skiten också. Precis när allt det var klart, Isabelle som snyftade mot min axel, mitt hjärta som värkte i bröstet över hur ont hon har, penicillinet var taget och hon var redo för natten i pyjamasen. Då, när Jacob tog henne för att natta och läsa bok och jag skulle för första gången denna dag lägga mig en liten, liten stund på soffan. Då kände Terroristen på sig att mamma skulle andas ut och vaknar just genom att klappa sina händer. AÖOIRGJAÖOIRJGIAJRGAJGRÖOIAJRGIÖJARIGJÖAGH!!! Så då fick jag sitta och försöka natta honom. Han, som med sina dryga miljonen myror i blöjan ska sno runt, klappa händer, öva på att stå på alla fyra och allt annat som man bara inte gör när man ska sova. Giv. Mig. Styrka. Klockan är nu 20.40 och Jacob tog över Sam när Isabelle somnat då jag var i upplösningstillstånd ungefär.
 
Men nu. Nu snart ska jag scrolla Instagram och inte göra något mer alls denna dag. Har burit omkring på min fina lilla dotter som har haft så ont att hon inte kunnat gå på grund av svinkoppor i knävecken, men idag har hon varit hur glad och go som helst ändå. Det fick bli en tripp till doktorn för antibiotika då originalkoppan nu når den härliga längden av 5 cm och är 3 cm bred. Helt vidrigt är det med svinkoppor! Kan nästintill se de här köttätande bakterierna äta upp hennes hud, de växer i storlek på bara några timmar. Men nu har hon fått två doser av penicillinet så jag hoppas innerligt att det biter snabbt som attan. När hon haft svinkoppor innan har hon fått en någonstans i ansiktet, nu har hon säkert 20 stycken. Och tänk er öppna sår som man måste tvätta med tvål och vatten, sedan klappa torrt för att smörja in med Alsolsprit och antibakteriell salva... hon är verkligen min kämpe.
 
Liten rolig grej bland allt gnäll och elände: Jag fick henne att ta sina 4 ml penicillin genom att muta med att hon direkt efteråt skulle få choklad. Hon dricker upp, ryser till och käkar glatt upp chokladbiten. En liten stund senare ska hon dra sin stol till micron där chokladen ligger, jag säger: "Du får inte ta mer choklad, Isabelle", varpå hon tittar på mig och jag suckar och bereder mig på fight. "Inte?" säger hon och stannar med stolen mitt på golvet. "Inte", svarar jag och hon säger: "Åtej mamma", tar min hand och följer med till tvättstugan där vi lade in den nya tvätten i torktumlaren som hon även fick sätta igång. Plötsligt händer det. Plötsligt jävlarimig händer det :D

Han har en energinivå utan dess like

Låt oss ta en minut och prata om Sams energinivå. 
 
Alltså, jag blir svettig varje gång jag ska ta på Sam kläder. Eller byta blöja. Eller hålla honom i famnen. Han kan inte vara stilla. Absolut MÅSTE rulla över på mage och hugga tag i något olämpligt (ALLTID blöjkorgen eller lampkontakten när vi byter blöja, ALLTID försöka krypa iväg när vi tar på kläder). Tror inte du förstår vilken liten vessla han är, det måste bo ett ganska stort gäng med myror i hans lilla kropp för hej kom och hjälp mig vad han inte kan ligga stilla. Som att det riktigt kryper i hela honom så fort man lägger honom på rygg. Måste. Snurra. Runt. Till. Mage tycks han helt maniskt tänka och så ålar han sig iväg. 
 
Busig är han med. Så fort han är något på kornet som han inte får ålar han fort så in i bänken när man kommer efter honom. Vad jag kan minnas av Isabelle i samma ålder var att hon knappt rörde sig alls? Hon kom bakåt, det minns jag, för lilla fröken ville inte åla sig fram så som galningen här hemma gör.
 
Men! Vilket litet lyckopiller han är ändå. Det där leendet med två små gaddar, hans DA DA DA DA DAAAAAA hela vägen upp i babyfalsett gör att mitt hjärta slår volter. Hans bök och stök i spjälsängen för att plötsligt lägga sig platt på mage och tokdäcka, hans varma armar runt min hals när han precis har vaknat, hans andedräkt, åh herregud denna bebisandedräkt, hans gosiga kinder, hans skratt när han jagar Isabelle i gåstolen... kan fortsätta i en oändlighet.
 
Oh, annan grej som fick mitt hjärta att verkligen smälta var när Isabelle, Sam och jag satt och åt frukost igårmorse. Isabelle är alltid väldigt noga med att Sam måste sitta kloss an henne i barnstolen, likaså igår. Sam sitter med en bok i handen, som Isabelle tar och ska läsa för Sam när följande konversation (eller, monolog, hehe) utspelar sig:
I: "Okej Tam, jag läser en gång till sen släcka lampan, okej? Tummis?
Varpå hon sträckte fram sitt lilla pekfinger (varför använder barn pekfingret när de ska göra något med tummen?!) mot Sam för att tumma på att hon bara skulle läsa boken en gång till. Meningen ovan är som ni förstår exakt tagen från när Jacob nattar Isabelle. Han får henne alltid att tumma på att nu läser de boken en sista gång, sedan får hon släcka lampan <3 Dog lite vad gulligt det var. 
 
Älskar också att Isabelle är sjukt noga med att varje kväll ge en kram och en puss till sin lillebror när det är godnatt. Denna kärleken. Kan inte hantera all denna kärleken!

Ord vid läggning

Isabelle & Jacob läste Ingrid och pappa vid läggningen ikväll.
 
Jacob läser: "Pappa älskar Ingrid. Ingrid älskar pappa."
Isabelle: "Jag älskar pappa också."
 
😭♥️
 
SLUTA vilken fantastiskt härlig unge vi har här hemma nu. "Okej, mamma", är hennes standardsvar för tillfället. Blir lika förvånad varje gång hon faktiskt gör vad jag ber henne om 😅 Hon är så himla tokig och glad, busig som bara den fast hela tiden med glimten i ögat. Hon har börjat fråga om saker med. "Mamma får jag ta den?" frågar hon innan hon tar något som står på bordet till exempel, eller "mamma, får Sam äta den?" när hon fått ett smörgåsrån och vill dela med Sam. Så vansinnigt förståndig och modig liten tjej vi har här hemma, är så kär i henne att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 
 
Det är mycket frågor och tankar som bubblar inom henne. "Pappa åka hobbet?" frågar hon varje morgon när Jacob har lämnat oss. "Pappa åka utan mig?" kan hon också fråga. I förra veckan var hon sur när Jacob skulle gå och skulle absolut inte krama honom hejdå. "Du kommer ångra dig", sa jag, men nej, hon hade vaknat på fel sida och skulle inte kramas. När Jacob stängde dörren ångrade hon sig mycket riktigt och rusade efter honom, slet upp dörren men Jacob missade henne och körde sin väg. Hon blev helt förstörd. Jag ringde Jacob så hon skulle få säga hejdå, varpå Jacob vänder om och kommer hem igen. Tror han fick minst femtio kramar och pussar <3 
Vilken jäkla resa man får hänga med på alltså. Nu är hon en mini-människa och det är så förbannat häftigt att få ta del av en större del av henne i och med talet.
 
Alltså, dra mig baklänges vad vi älskar dig, Isabelle.