Ord vid läggning

Isabelle & Jacob läste Ingrid och pappa vid läggningen ikväll.
 
Jacob läser: "Pappa älskar Ingrid. Ingrid älskar pappa."
Isabelle: "Jag älskar pappa också."
 
😭♥️
 
SLUTA vilken fantastiskt härlig unge vi har här hemma nu. "Okej, mamma", är hennes standardsvar för tillfället. Blir lika förvånad varje gång hon faktiskt gör vad jag ber henne om 😅 Hon är så himla tokig och glad, busig som bara den fast hela tiden med glimten i ögat. Hon har börjat fråga om saker med. "Mamma får jag ta den?" frågar hon innan hon tar något som står på bordet till exempel, eller "mamma, får Sam äta den?" när hon fått ett smörgåsrån och vill dela med Sam. Så vansinnigt förståndig och modig liten tjej vi har här hemma, är så kär i henne att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 
 
Det är mycket frågor och tankar som bubblar inom henne. "Pappa åka hobbet?" frågar hon varje morgon när Jacob har lämnat oss. "Pappa åka utan mig?" kan hon också fråga. I förra veckan var hon sur när Jacob skulle gå och skulle absolut inte krama honom hejdå. "Du kommer ångra dig", sa jag, men nej, hon hade vaknat på fel sida och skulle inte kramas. När Jacob stängde dörren ångrade hon sig mycket riktigt och rusade efter honom, slet upp dörren men Jacob missade henne och körde sin väg. Hon blev helt förstörd. Jag ringde Jacob så hon skulle få säga hejdå, varpå Jacob vänder om och kommer hem igen. Tror han fick minst femtio kramar och pussar <3 
Vilken jäkla resa man får hänga med på alltså. Nu är hon en mini-människa och det är så förbannat häftigt att få ta del av en större del av henne i och med talet.
 
Alltså, dra mig baklänges vad vi älskar dig, Isabelle.

Isabelle säger

Jag har köpt en hatt. Lägg där till att jag är en helt otroligt mesig person, och du förstår att steget för att faktiskt ha på mig denna hatten bland folk är väldigt stort. Alla andra är så fina i sina hattar, men inte jag förstår du. Nej nej. Mig skrattar alla åt. Den känslan jag har i alla fall, så fort jag sticker ut om än så lite. 
 
Men hatten är köpt och den ligger här hemma, så i lördags när vi skulle åka iväg till en lekplats hela lilla familjen, tittade jag på hatten och tänkte för mig själv att om jag inte tar den på mig nu kommer jag aldrig att göra det. Så jag gjorde det. Jacob tyckte jag blev superfin, och Isabelle som satt i bilen tittade länge på mig.
 
"Tycker du mamma är fin?" frågade jag. Isabelle tittade en stund till och sa sedan:
"Är du Emil, mamma?"*
 
 
*Ja, tanken att slänga ut hatten genom bilfönstret slog mig men jag sansade mig och hatten lever än.
 
 
Idag åkte vi till IKEA. Det blev bara jag och barnen då Jenny fick förhinder, och jag slog ännu en gång av hur mysigt det är att göra grejer bara vi. Jag gillar att träffa folk, och oftast när jag gör något är det med någon annan. Men när man gör saker själv med barnen blir fokuset helt annat, och idag skötte sig både Sam och Isabelle exemplariskt (förutom en incident när Isabelle bestämde sig för att stå och sura och inte röra sig ur fläcken, H A T A R när hon gör så och det börjar koka inom mig DIREKT när hon slänger armarna i kors och jag vet att oavsett hur långt jag går eller hur länge jag väntar så kommer ungjä flickebarnet inte ge sig).  Vi käkade lunch, Isabelle åt kycklingbullar med sås och pommes. Plötsligt säger hon: "Kan jag få ketschup?" Javisst, svarade jag, något förvånat eftersom ketchup inte varit något hon riktigt gillat tidigare. Jag gick och hämtade en klick på hennes tallrik, och hon fortsätter äta. En liten stund senare pekar hon på brunsåsen: "Är det ketchup?"
"Nej, där är ketchupen gumman", säger jag och pekar. "Vad är det då?" frågar hon och pekar på såsen. "Soppa?" Jag frustade till medan Isabelle tittade på mig med sina stora, frågande ögon och jag kunde inte annat än att le och tänka att nu är en förbannat rolig tid. Så många ord det kommer hela tiden :) 

Isabelle säger

Jag skulle säga att inom loppet av en månad känner jag alla känslor som finns att känna. Vid varje tidpunkt varje månad är livet skit och jag vill ta första bästa flyg någonstans och bara lämna allt bakom mig. Sen kommer tiden som infann sig i förra veckan, när livet är helt jäkla underbart. Älskar den känslan! Gick runt med ett pirr i magen och var lycklig över allt. Över att vi bor i det här fina huset, att jag har världens bästa umgänge när jag går hemma mammaledig i form av fina vänner och syster, att vi kan ha Willebus utan problem nu och att jag tamigtusan fick de två finaste ungarna som finns på denna jord. Livet!! 
 
Allt snurrar väldigt fort med Isabelle nu. Hon härmar precis allt man säger och fyller på sitt ordförråd med många ord varje dag. Så himla häftigt! I torsdags när jag hämtade henne tidigare från förskolan hade jag med hennes sparkcykel som hon glatt sparkade iväg på- hur stor har hon blivit egentligen?! På morgonen när vi gick till förskolan var Isabelle på strålande humör och satt och sjöng "Slå dig loss, slå dig friiiiiiiii" så högt att alla grannar omöjligt kunde missa att vi var ute och gick. Sedan tystnade hon plötsligt och satt tyst i säkert 100 meter. 
"Vad tänker du på?" frågade jag.
"Du är min mamma", sa hon surt. 
"Ja, jag är din mamma och det kommer jag alltid vara."
"Inte Tams mamma."
"Jo men jag är Sams mamma också", försökte jag.
"Tam får pappa."
 
Det roliga (eller tragiska😅) i detta är att Isabelle är inne i en fas då det bara är jag som gäller. Jag ska med och kissa, Inte Pappa, jag ska köra vagnen, Inte Pappa. Du fattar. Så att Sam får pappa var spiken i kistan liksom. 
 
Häromdagen i bilen, när vi åkte hem från simhallen (åkte dit med bara Isabelle- så sjukt kul att hitta på något bara hon och jag!) så satt hon där bak:
"Mamma. Mamma, mamma, mamma, mamma. Mamma!" (notera att jag hade svarat henne tidigare men hon fortsatte att ropa på mig tills jag inte svarade mer.
"Mamma! Jag pratar med dig!!"
 
Höll på att gå under av skratt! Jag pratar med dig, jo tjena! Kan inte tänka mig att det är en fras jag använder jätteofta, så undrar vart hon snappat upp det ifrån 😅
 
Härom morgonen låg vi alla 3 i sängen och mös. Isabelle skiner alltid upp som en sol när hon ser att Sam är vaken och ska så nära hon bara kan komma, bara det att Sam älskar att gripa tag i håret och dra utav bara tusan. Vilket så klart hände imorse, Isabelle blev svinsur och tittade med mordisk blick på Sam och förkunnade:
"Tam, jag arg dig!" 
 
Otroligt rolig ålder den här vid 2,5. Till och med maten har lossnat för lilla fröken! "Jag ska äta oopppaa", säger hon och hugger i (sen att hon inte äter upp riktigt allt, men HEY! väldigt stort framsteg att vi inte behöver mata henne och truga varenda jäkla sked). Dessa barn, dessa barn... ni ska förresten se TamTam i gåstolen, hej vad det går! Runt, runt, runt och fram till grejer och dra. Snart kommer detta hus behöva barnsäkras... :)