En stor blöjfri tjej

Idag väckte Sam mig med en puss. En sån där hjärt- och lungräddningspuss ni vet, när hans mun är vidöppen och helt enkelt läggs över min mun. Trodde aldrig såna pussar kunde vara goda, men vad fel jag hade! Finns nog inget bättre sätt att starta dagen och jag tänker minnas denna morgon när han är finnig och jävlig och väcker mig med ett: "Öööööööh, morsan!". Då kanske jag till och med läser detta inlägget till honom och tvingar oss alla att minnas tillbaka till när han var liten och go och älskade sin mamma över allt annat 🤗
 
På fronten få-Isabelle-att-sluta-sova-med-blöja kan jag meddela att det ej gick att genomföra innan hon slutade med välling. Så nu har vi tagit nya tag då Isabelle säger "jag är en stor tjej, mamma" till precis allting man försöker hjälpa henne med, vilket även resulterade i att hon enkelt köpte att lelle är ju något som bara bebisar dricker, inte stora tjejer. Så nu har vi haft två blöjfria nätter utan några som helsta olyckor! Jag har ställt pottan utanför hennes rum och tagit upp henne en gång på kvällen/natten för att kissa (hon vaknar inte ens av det?) och imorse ropade hon "maaaamma!" med glad röst vilket fick mig att flyga upp för jag tänker att man måste vara snabb när hon vaknar och ta henne till pottan, men då visade hon prov på att vara just en stor tjej för där satt hon redan glad som en sol på pottan och kissade. Gud, nu flyttar hon snart hemifrån, jag känner det på mig 😬
 
Naj, nu ska vi starta den här söndagen. Ha en bra dag!

Wish us luck

Operation låta barnen sova tillsammans är inledd. 
 
Utvärdering första kvällen: Har vår son någon bokstavskombination som gör att han inte.kan.vara.stilla? Jesus. Om ni undrar hur många gånger en bebis kan ställa sig upp i sin spjälsäng så är det sjukt många gånger. Han höll på som en jäkla jojo! Upp och ner och upp och ner och upp och ner medan jag låg och bet ihop STENHÅRT och räknade till tio och Isabelle, den lite mer tålmodiga av oss båda, sa; "Tamme, det är läggdags, ligg still!"
 
Vi försökte allt, Isabelle och jag. Hon lade sig jämte honom i hans spjälsäng- inte godkänt. Jag lät honom hållas- han blev bara än mer speedad. Jag tog upp honom och höll honom fast i min famn medan jag försökte läsa klart boken- slutade med att vi båda blev helt svettiga. Jag sjöng och försökte hålla en hand på honom- båda låg och stirrade på mig.
Han har på tok för många myror i blöjan den pojken. Isabelle försökte sova, Sam blev sur och vägrade äta sin välling. Jag gav upp och ropade på Jacob som fick vagga Sam medan jag kliade Isabelle på ryggen. Vilken hjälte hon är ändå! Hon försökte klappa på Sam, försökte förklara att det var läggdags, lästa bok för Sam (helt otroligt att hon kan meningarna exakt så som de står i böckerna!) (notera i och för sig att om hon får bestämma så läser vi samma bok vareviga kväll i typ en månad).
 
Men okej. Jacob och jag har lovat varandra att ge detta en vecka den här gången. Måste ge det en ärlig chans, för vi båda vill att de ska ha den tryggheten som det ger av att sova tillsammans. Isabelle är även hon så taggad att Sam ska sova på hennes rum, dör en smula när jag ser hennes kärlek till Sam.
 
Nu när vi varit uppe och kollat till smälter hjärtat totalt där de ligger, vi har ställt Sams spjälsäng kloss an Isabelles säng. Allt känns frid och fröjd, läggningen är glömd så nu håller vi tummarna för natten. Håller tummarna sjukt hårt för natten 😬
Tur du är så go och glad på dagarna... :)

När liten blir sjuk

Sam är krasslig. Riktigt krasslig 😓
Det började i torsdagskväll med feber, och i fredagsmorse hörde jag att han var hes. Det har sedan eskalerat och inatt var hans andning riktigt ansträngd. Varje andetag lät som att det var ett krafttag att ta, och natten var orolig.
Idag när han sov ute i vagnen som han alltid gör vaknade han i ren panik och skrek och när jag kom dit tyckte jag att han såg blå ut. Fick upp honom ur vagnen och han såg så förvirrad ut, rusade in och satte mig i soffan med honom tryckt mot mig. När han lugnade sig kom färgen tillbaka på hans kinder och andningen slutade att vara hackig, men alltså, ni ska höra hur det låter när han andas. Det låter riktigt illa. Så vi bestämde att Jacob stannar hemma med Isabelle så åkte jag med Sam till akuten. 3 timmar senare, när han pendlat mellan hopp och förtvivlan och tillslut somnat snyftande i min famn efter två omgångar med att andas in adrenalin fick vi åka hemåt igen med diagnosen falsk krupp. Så nu sover han med fönstret öppet och högt huvudläge och mammahjärtat fullkomligt skriker av smärta. 
 
Isabelle däremot har det verkligen vänt för. Hon var så glad här hemma med Jacob, och klappade på Sam innan vi åkte och sa att allt skulle bli bra. Sedan hämtade hon sin doktorsväska och undersökte Wille 😅
Oklart vad han tyckte om det hela. Hon har också sagt hela dagen att hon inte har vattkoppor längre, för det gör inte ont :) SÅ skönt att det inte blev värre än så här, två jobbiga nätter för henne där hon hade ont, två dagar när hon var låg på energi men nu nästan återställd. Nu ska vi bara se till att Sam hinner återhämta sig innan han får vattkoppor 😬 Fy fasiken för när de små är sjuka. Fy fan, rent ut sagt. Han är ändå glad mellan varven, men när han gråter hör man att han är riktigt hes. 
Sjukstuga deluxe här hemma just nu. Välkommen februari!