Lille-Sam tar sig framåt!

Stoppa pressarna! Eller, stoppa tiden för guds skull. Samme (HUR kan det bli smeknamn på ett så kort namn som Sam? Eller är det därför det blir det? Både Isabelle och jag går runt här hemma och ropar på Samme dagarna i ända (Isabelle ropar Tamme)) låg på köksgolvet medan jag blandade hans välling. Han rör ju sig som en liten kobra nuförtiden, det är sedan gammalt att han snurrar runt, runt, runt på mage och på så sätt tar sig till lite olika ställen. Men plötsligt idag grabbade han tag i mitt ben, han kan ju liksom inte ta sig framåt så döm av min förvåning. Jag kastade mig ner på golvet en bit ifrån honom, och javisst! Han kravlade sig snabbt som en liten ål fram till mig, helt hasande på mage så inget krypläge ännu men ändå! Han har knäckt koden att ta sig framåt, och att det plötsligt hände förvånar mig inte alls, lille-Sam (ännu ett smeknamn som jag envisas med att säga) har ju en vansinnig oförmåga att ligga stilla så jag såg detta komma om man säger så. 
 
Hans läggningar är inte riktigt lika lätta längre på grund av denna oförmåga att ligga still med sin lille kropp. Att somna i vagnen när vi lämnar Isabelle på förskolan älskar han, för då är han där han är. Men hemma i sin egen säng... alltså han rör sig så snabbt va! Ser ut som att han dansar discodans på tjack till helt galen techno. Jag skojar inte ens! Det är armar hit och det är ben dit och det ska rullas runt och det ska ABSOLUT liggas på mage för att försöka se vad som händer. Jeeez. Försöker man hålla fast honom så att han ska lugna sig blir han vansinnig, försöker man klia honom på ryggen för att han ska lugna sig får han ännu mera speed i kroppen. Ikväll höll han på som ovan, fast jag märkte att han var trött för hans rörelser var inte riktigt lika snabba som de brukar, så jag tog upp honom och la honom på min arm i sängen. Då slappnade han av i hela den lilla kroppen och somnade andandes med sin näsa mot min. Sånt som får hjärtat att svälla, som du förstår. 
 
Annat otroligt som hände idag var att Isabelle som återigen tagit på sig rollen som matvägrande litet monster, och efter en dag som helt klart var gnälligare än vad dagarna brukar vara så var denna mammans ork slut. Isabelle vägrade pannkakorna till lunch (rättelse, hon åt en HALV pannkaka till lunch) (vilket barn matvägrar ens pannkakor?!) (hade för fasiken vispgrädde i till och med!!) och käkade sin sedvanliga knäckemacka till frukost, så jag ville verkligen att hon skulle få i sig ordentligt med mat till middagen, utan iPad eller annat. Nu är tiden att ge denna damen lite bordsskick, deklarerade jag för Jacob och vi var överens om att idag var dagen. När hon då vägrade äta provade jag något nytt och sa: äter du inte nu får du gå upp och lägga dig utan mat eller napp. Hon åt inte. Så jag gick upp och lade henne i sängen och förklarade att vid middagsbordet äter man, inte tramsar. Jag gick ner till Jacob igen och inget hördes från rummet. Det slog mig att Skogsfamiljehuset ju står på hennes rum och att hon antagligen var i full färd med att leka i det, så jag gick upp och kollade in, hon låg kvar i sängen. Frågade om hon skulle komma med och äta sin mat, hon svarade... Näj
 
Häpp, ungjä älskade barn tänkte jag och gick ner. Gick upp efter några minuter igen, då har Isabelle lagt på sig själv täcket upp till öronen och snarkar och sover. Vi talar alltså om Isabelle Ahlström som vi ägnat timmar, dagar kanske även ÅR* åt att vagga, vyssja, sjunga, läsa, och ligga jämte tills hon sover som nu helt enkelt... däckade i sin säng. Utan napp eller ens den minstaste förälder låtsassovande brevid. Trött tjej? 
 
Hon sover ju aldrig på dagen och fixar det galant, men nu kanske hon håller på att bli sjuk eller nåt... hade ju onekligen förklarat hennes lite lätt känslosamma humör denna dag. Dagen har för övrigt spenderats uppe vid Kyrkans lekplats där Öppna förskolan hänger varje onsdag (perfekt för oss), perfekt med morgonpromenad upp dit (backar from hell) lek och grill till lunch där uppe för att sedan bege sig hemåt igen. Har alltid med Isabelles spark (förbi är tiden när man tog på sig en jacka och drog... HAHAHAHAHAHAHA! skrattar åt minnen av detta. Nu tar det för fan en timme ens att packa allt som ska med och barnen ser inte något längst färden EFTERSOM ALL PACKNING tar upp varenda liten centimeter av den asstora dubbelvagnen man kör runt med) så hon sparkade hemåt och Sam var glad i vagnen efter att ha sovit 10-12.30. Ljuvligt väder framåt lunch också, väldigt varmt och skönt. Blev ett toklångt inlägg detta men vad tusan. Händer ju så sällan att jag sitter här och skriver så bare with me my friends. 
 
Ha de!
Typ så han tittar upp på mig när jag lessnar på hans discodans i spjälsängen... "amen mamma... ligga still kan man göra en annan gång"
 
 
*Nä, år kanske** var att ta i men efter allt vaggande känns det tamigtusan så
**Kanske

Skördefest på Tjolöholm

Men hallå, hur är det möjligt att vädret kan slå om så som det gjorde söndag till måndag? I söndags åkte vi till Skördefesten på Tjolöholm och det var en perfekt höstdag. Sol, blå himmel och ingen vind. I måndags när vi vaknade var det halv storm, regn och grått exakt hela dagen. Nåväl, sjukt nöjd över att vi fick så fint väder i söndags :)
 
Söndagen började som alla våra söndagar nu för tiden- med FunkyKidz. Isabelle älskar det! Dör lite varje gång hon sitter och sjunger med och gör rätt rörelser. Kul att se henne och Aria med, de träffas inte ofta men har verkligen funnit varandra. Isabelle älskar Felix & Sanna också, så vid en dans smet hon före Aria och haffade tag i Felix istället så hon dansade med honom och Aria med mig :)
 
Efter dansen åkte vi till skördefesten med Totte, Madde & tvillingarna. Härlig dag!

Ny förskola för Isabelle

Isabelle har bytt förskola! Förra veckan var det inskolning och det skulle det egentligen vara denna veckan med, men i fredags konstaterade pedagogerna och jag att det inte behövs någon mer inskolning. Isabelle älskar stället och lämnade sin kära mamma bakom sig redan andra dagen, och när vi lämnade för att gå på helg i fredags sa en av pedagogerna: Det känns som att hon alltid varit här. Woop woop!
 
Älskar känslan när man får bekräftat att man tagit rätt beslut. Det var rätt att sluta på Humlan och börja på Regnbågen, inte bara för att det innebar att gå från kommunal förskola till privat utan för hundra andra grejer också. Som en egen kock på förskolan, alla föräldrar som har kids där som är toknöjda, superbra pedagoger som pysslar och grejar till tusen med barnen, mysiga lokaler... förstår att Isabelle älskar stället. Igår var första dagen på ordinarie schema och när vi sa hejdå gick hon fram till sin kompis Ebbe och tog honom i handen och gick iväg till övriga kompisar. Så jäkla tuff liten tjej! Så vansinnigt imponerad av henne och den hon är att jag omöjligt skulle kunna sätta ord på det. 
 
Sam och jag gick hemåt igen och han somnade i vanlig ordning efter en flaska ersättning. Älskar rutinerna vi kommit in i, och älskar att Sam är så vansinnigt lätt att lägga. Nu förtiden älskar han att sova så när jag lagt ner honom i hans säng har han i princip bara vänt sig om och somnat. Vågar inte tro att det är sant efter alla timmar vi legat jämte klarvaken Isabelle (låt oss inte tala om alla timmar vi VAGGAT Isabelle) så varje kväll tänker jag att nu kommer det ta tid med läggningen... men varje kväll bevisar han motsatsen. Tar inget förgivet för guds skull, det är ju som att be om att det ska ändras. Så jag är tacksam för varje kväll med enkel läggning, tack Sam :)
 
Jacobzky har varit iväg över natten men barnen har varit snälla. Isabelle har sovit flera nätter i rad nu hela natten i sin egen säng och Sam har vaknat två gånger och velat ha lite käk. Amningen är long gone och igår fick jag lite sprittande känsla i kroppen av att vara fri på något vis... passar utmärkt till helgen vill jag lova då det händer hemligheter för en viss fröken Hall :)
 
Oh! Bildbevis på Sams tand förresten!
Sluta upp med att vara så söt, lillebror