Det är okej om du stannar, solen

Men hallå! Det är högsommar i maj! Så. Jäkla. Underbart. Fast man är sjukt tagen på sängen. Igår grillade vi hos Jacobs föräldrar i Onsala och jag hade på mig långbyxor och höll på att smälta bort. För hjärnan har trots många dagar av galen värme svårt att ta in att det är sommar, den är inställd på vår liksom. Vår och halvkalla vindar, inte vindstilla och tropik värme (typ). Men jag klagar inte! Absolut inte. Njuter av varje dag med sol :)
 
Idag hade vi himla tur. Vi hade noll planer, jag och barnen, och som att hon kände det på sig ringde Lina och frågade om vi ville joina henne på hennes lediga dag vid hennes mammas pool. Inte svårt att svara på den! Så vi käkade snabbt lunchen (ha! Vem försöker jag lura? Inget går tusan fort med barn) jag höll på att laga när Lina ringde, packade in oss i bilen och körde mot Onsala. Tog oss bara två timmar att komma dit från att Lina ringde 😳 Jesus, det här med att saker tar orimligt lång tid nu när man har barn tar livet av mig. 
 
Men! Vi hade en helt underbar dag. Isabelle var som en fisk i poolen och simmade i badring och hoppade från kanten. Hon och Lina blev såna BFFs att Isabelle med lätthet hade stannat kvar med Lina om hon hade fått välja. De vattnade blommor med vattenpistol, kissade på gräsmattan (kan ha varit Isabelle som stod för just den punkten), bäddade en säng utomhus med en jättenalle och badade som tokar. Så fint att se! Tack för en magisk dag kompis 😘
 
Imorse, när vi fortfarande var här hemma, cyklade Isabelle omkring på sin trehjuling på altanen. Sam och jag gick ut för att kolla till henne varpå Isabelle hojtade:
 
"Titta Tam! Titta!" 
 
Åh. Älskar det faktum att hon älskar sin lillebror så vansinnigt mycket. Må aldrig fighterna börja 😇 TamTam älskar sin syster med. Nu ikväll när vi satt i soffan innan läggdags log han som en liten solstråle bara han fick syn på sin syster. Denna kärleken... denna kärleken.
 
Nu blir det bädden, godnatt vänner!

Men hallå sommaren!

Aaaaaaaah, det är sommar ute. Fatta chocken när vi snart går tillbaka till original-vår-vädret och lämnar den här veckan av +25 och strålande sol bakom oss... vi kommer tro vi fått vinter igen. Men! Nu ska vi inte ta ut något i förskott. Att vi överlevde den svinkalla vintern vi hade borde belönas med en fin sommar tycker jag. Ska väl inte vara för mycket begärt?!
 
Vi har utnyttjat vädret till max. Hängt ute på altanen, grejat i trädgården (mina tomatplantor växer som odjur! tar således hand om dem som mina bebisar... älskar växthuset) och haft folk över på fikor och middagar. Älska, älska, ÄLSKA villalivet! Vi njuter som aldrig förr här hemma och strosar runt på vår tomt och funderar på att aldrig lämna den igen. Tur man i dagens samhälle inte skulle behöva bli självförsörjande för en sån sak, vatten får vi i kranen och maten kan beställas hem från nätet. Inte svårt att bli en hemmavarg ändå. 
 
:)
 
Isabelle fick en stor uppblåsbar pool i form av en enhörning från mamma och pappa när de kom hem från deras resa i Spanien, så den har invigts på altanen:
OBS! Poolen på bilden är den Bella fick och står således på familjen Chettats altan. Hade ingen bild på vår pool på vår altan, men de är ju likadana så du fattar grejen. Hoppas jag. 😇
 
Först ut att joina Isabelle i sin pool var Aria, och den här bilden prickar EXAKT in hur det var de första minutrarna i poolen:
Aria ville plaska och Isabelle... not so much. Isabelle blev svinsur på att Aria plaskade medan Aria hade the time of her life. I övrigt leker de här två brudarna sjukt bra tillsammans. Det tog ungefär 3 minuter innan de började leka, och då ses vi ändå inte allt för ofta. Sen är de väldigt lika till sättet- ingen av damerna gillar när motparten är för på och klängig, så de respekterar varandras avstånd och leker därefter. Så häftigt att se hur deras lek utvecklas, från att ha jagat varandra i varsin gåstol till att springa och leka jage på gräsmattan och hålla på att kikna av skratt. Kommer bli kul att få följa dessa två i livet!
 
Sanna (Arias mamma) började som dagbarn hos oss när vi båda var 1,5 år, så man kan ju med lätthet säga att hon är min äldsta vän. Himla kul att vi båda nu har två barn, och att båda uppsättningarna av barn är med 3 månaders mellanrum. Isabelle är 3 månader äldre än Aria och Loa är 3 månader äldre än Sam.
 
Satan vad grönt allt blivit över en natt också! Älskart. Vår trädgård har gått från fin till magisk och jag ÄLSKAR det faktum att tidigare ägarna hade hit trädgårdsarkitekt för trädgården är verkligen perfekt. Bara för oss att underhålla och njuta av, sjukt tacksamt.
 
Nä... livet är himla härligt ändå.

Syskonkärlek

Leken som gäller här hemma nu är Spöke. Isabelle säger nog spöke ungeför trehundraåttioniotusen gånger här hemma på en dag. Imorse sa hon "Tam spöke" och la en handduk över Sam. 😇 (Tam är hennes benämning av Sam, mycket gulligt) Sedan la hon en handduk över sig själv också och leken var igång. På morgonen faller ljuset in i hallen så att det blir skuggor på väggen, och dessa är spöken. När de dyker upp blir Isabelle alltid eld och lågor och vi ska springa förbi dem och gömma oss i sängen. Allt detta kommer såklart från att hon var på bio och såg lilla spöket Laban, som även är den serie som går varm här hemma för tillfället. 
Kul när grejer fastnar, och jag kan lova att hon är lagom gullig när hon håller upp sina små händer och ropar BUUUUUUUUH :)
 
Gud vad mycket kärlek hon har till sin lillebror också. Börjar noja för att det måste bli han som kommer vara en plåga till henne, för Isabelle är verkligen galen i sin lillebror. "Var är Tam?" frågar hon i varannan mening och är han ledsen är hon först framme medan hon på vägen fram skrikit "nappi Tam!" och sedan trycker hon (med betoning på TRYCKER!) in nappen i Sams mun. Hon vet vad som gäller när man är ledsen hon. 
 
Fortfarande inte ett enda "min mamma" när han är hos mig, tvärtom fick jag förut ett MIN TAM! när jag höll Sam. Hon har inte mycket kärlek övers till sin mamma för tillfället, men jag kan lätt ta att hon tar ut förändringen som skett här hemma på mig än på Sam. 
 
Tänk! Tänk att de där två är mina. Att de vuxit i min mage, att de är resultatet av mig och Jacob. Helt otroligt! Och jag sliter mitt hår varenda dag och undrar vad tusan jag gett mig in på, men däremellan... det finns liksom inget som slår detta. Älskade, älskade ungar.