Järngänget

Tänk vilken ofantlig tur ändå- att få vara mammaledig samtidigt som sin syster. 
 
Våra kids är som syskon. Alla våra kids, alltså, även systern som inte tajmade in att vara mammaledig med oss :) Denna veckan har vi hängt hittills varje dag, och barnen leker så förbannat bra ihop. Det kivas såklart, men för det mesta leker de väldigt fint med varandra. De behöver liksom ingen annan heller, i måndags var vi på kyrkans lekplats och de såg inte de andra ungarna utan lekte bara med varandra. Och jag är så tacksam över att mina barn får växa upp så nära sina kusiner! De är ett jäkla gäng, den där skaran. Håller tummarna att det håller i sig livet ut!
 
Igår tog Jempa och jag med alla 7 kidsen till ett regnigt Slottskogen. Men! Regn är ju okej när man är förberedd på det, så barnen hade regnställ och lekte som aldrig förr med vattenleken. Jenny hade fem av våra sju barn men var ändå den som lyckats fixa lunch till oss alla 😬 Jag lyckades till och med bli sen med mina två... fattar inte hur jag inte kan lära mig beräkna tiden som det tar att ta sig utanför dörren. Kanske för att den är helt orimligt lång? F A T T A R inte hur det kan vara så förbannat svårt att ta sig utanför dörren. Ska inför hösten ha som mål att göra färdigt grejer kvällen innan, borde vara en smart grej. 
 
Jag har klippt Sam! Och kan inte riktigt hantera hur söt han blev. Han är så blond va! Och så vansinnigt go. Favoritplatsen är fortfarande att vara i famnen, jesus vad det barnet vill ha närhet. Skapar en del frustration men satan vad jag kan pussa på honom på en dag. Älskade, älskade plutt <3

Heja TamTam!

Sam rullar! 🙌🏼 Idag tog han sig från rygg till mage så nu jäklar räknar jag att han kan rulla. Han blev även av med sina tofsar vid öronen. Det var på tiden, ändå.
 
Sista bilden på tofsarna
 
Isabelle har ungefär sin största crush ever på MammaTam. Hon var själv med sin kära far idag medan MammaTam (även kallat mig och Sam) var iväg på Frölunda Torg en sväng. Hon frågade efter oss ungefär var femte minut. Var är MammaTam? Jag äkkar MammaTam. Jacob kände sig onekligen som längst ner på rangstegen, men hey! Vad kan man göra när man är så himla underbar som vi, MammaTam?! 
 
Finns vissa nackdelar med att vara den som ska göra allt. Som när Isabelle hojtar att hon ska kissa och håller upp sitt lille pekfinger mot Jacob och mellan sammanbitna tänder väser "Mamma". Mamma ska göra allt. Stackars Jacob. Stackars mig. Inatt dög det inte att det var pappa som kom in och skulle stoppa om då hon skulle ner till "MammaTaaaaaaaaam". Så Jacob bar ner henne till oss, det enda var att TamTam låg vaken och jag låg jämte och laddade (läs hoppades att blöjjäveln skulle byta sig själv) för att byta hans blöja. Så gick upp, fick Isabelle i släptåg som förkunnade att hon ville sova. När blöjan var bytt gick både jag och Isabelle och kissade och sedan somnade vi alla tre. På morgonen när Sam vaknade 07.45 kände jag att det inte var mer än rätt att gå raka vägen upp till Jacob och lämpa över litet barn på honom. Ställde klockan på 09 och somnade om som en stock. Vaknade till nybakta scones (jag valde verkligen helt rätt man att dela livet med) och en Isabelles om fortfarande låg och snarkade. 09.45 var jag utom kontroll hungrig samt ivrig på att få visa Isabelle en överraskning som stod i hennes lekrum (ett Pippi-hus!) så jag väckte lilla fröken. Mysig morgon! 
 
Ikväll lade vi båda barnen i vagnen och gick runt Måberget. Isabelle somnade i första uppförsbacken och Sam somnade utanför Jempas hus. Sjukt! Han är inte den som är den som somnar i vagnar bara sådär, så vi high-fiveade varandra och Jacob gick hem med sovande barn medan jag promenerade vidare med podd i öronen. Fatta känslan att gå helt själv, utan barnvagn eller barn, bara vara... Sarah. Sjuk känsla, knappt så man vet vem man är längre utan sina kids 😅 Linda, Agnes & Ida gick med, och i Slingans uppförsbackar puttade vi tjejerna upp på deras cyklar = extra träning 💪🏼
 
Nu: fixa med bilder. Håller fortfarande på att välja vilka bilder vi ska ha på vår vägg i vardagsrummet... gad, kommer aldrig kunna välja.

Jag giver er: ett inlägg från i torsdags

Klapp på axeln sarahjoh, du åkte själv till stranden med två små och kom hem med lika många barn som du åkte dit med. 👏🏼
 
Från en mysig morgon till fullständigt kaos. Sam sov 6 timmar i streck inatt (!!!!!!) vilket är ett rekord för unge herrn. Klockan 09 låg han jollrandes jämte mig och Isabelle låg fortfarande och sov i sitt rum. Så jag tog med mig Sam och så lade vi oss i Isabelles säng. När hon vaknade och fick se att Sam låg jämte henne sken hon upp och fattade hans lilla ansikte mellan sina händer och bara "heeeeej Tam". Kan inte hantera hur gulligt.
 
Efter en sådan rosenskimrande morgon kan man ju tro att allt ska fortsätta i samma anda. Nej. Nej, nej, nej. Jag stekte bananpannkakor till frukost, höll på att avlida av hunger och SÅ KLART precis när vi ska sätta oss och äta bryter Sam a.k.a. TamTerror ihop. Vrålar och skriker och håller på, och accepterar endast att få sitta i mitt knä. Fine. 
Sedan kommer vi till Isabelle-jag-vägrar-äta-mat-om-inte-stjärnorna-och-solen-står-i-rätt-position. Herregud! Den flickan tuggar helt seriöst varje tugga 50 gånger! Så jag sitter där och TRUGAR i ungen bananpannkakor tills det brister. Gå. Härifrån. Om du inte tänker äta, västes fram mellan sammanbitna tänder. Hon blev ledsen, så klart. Jag höll på att koka över av vrede blandat med hopplöshet.
 
Sen skulle vi borsta tänderna och Isabelle skulle bestämt borsta själv. Jag borstar först, säger jag.
Nej, säger hon. SAY WHAT?! Mogen mamma lägger tandborsten ovanpå badrumsskåpet så att väldigt arg bebis omöjligt kan nå den. Kokar inombords. Bestämmer att lämnar jag inte huset (lägg här till att Sam fortfarande vrålar) inom kort så kommer jag bli tokig. Så jag packar ihop oss och åker till Tjolöholm. 11.30 parkerade vi bilen, Sam hade somnat på vägen och sov tokgott vidare i vagnen till 13.30 (tack, Sam!*) så Isabelle och jag hann både leka på skeppet och bada i havet. Isabelle är ett sånt vattendjur nu va! Hon har fattat galoppen med att flyta med puffarna och jag är så sjukt impad av henne och hur hon slänger sig fram i vattnet. Helt jäkla orädd! 
 
Så dagen tog en helvändning när vi kom till slottet. Det är himla kul att vara iväg med bara barnen, utan sällskap (även om vi älskar sällskap också :)), det blir annat liksom. Man gör verkligen vad som faller en in. Så vi låg där på en filt i skuggan av träden och läste Bamse och käkade majskakor. Drack kaffe och hade det gött. När Sam vaknade låg han på filten med oss och jag kände mig sådär vansinnigt tacksam över faktumet att de här två fina barnen är mina.
Hehe. Som ni hör var alla minnen av morgonens timmar som bortblåsta och kidsen var mina små favoriter igen 😇 Det svänger fort i småbarnslivet kan jag lova!
---
 
 
*Varje gång jag säger tack Sam fnissar jag lite för mig själv och tänker på faktumet att det blir tacksam. Oavsett bättre än om han hetat Hall i efternamn!