En farsdag

Idag har jag tänkt, antagligen alldeles för många gånger, att fi sjutton vad livet är bra. Där gick jag på en promenad i solen med han som jag älskar så förbannat mycket och som är en så förträffligt fin pappa till vår lilla tjej och kände mig lycklig. Över så många saker. Som att vi nu kunde rulla ut med vagnen från vårt hus och gå min favoritrunda runt Bräckan. Att solen sken och det kändes som vår ute. Att Isabelle är vår dotter, att hon är välskapt och helt och hållet perfekt. 
 
Vi köpte med oss kaffe från Naturum och drack i solen medan Isabelle sov. Delade på en morotskaka och pratade om livet, om tillfälligheterna som ledde oss fram till att vi faktiskt fick huset i Fjärås. Drömde oss bort till våren då vi blir fyra, blev helt pirriga av att tänka på att vi ska få en liten bebis i mars. På vägen hem träffade vi på Linda och tjejerna som promenerade sista biten till vårt hus tillsammans med oss, där vi stötte på mamma och pappa som kommit för att lämna av några grejer. Tittade på min pappa och tänkte att fi sjutton vilken tur jag hade som fick växa upp med honom vid min sida. Så många tokiga minnen jag har från min barndom, som när vi cyklade nerför Bräckan (det är sjukt brant), alltid sladdade in på gatan med Vitis (vår Volvo) när det var snö, alla turer i lastbilen där jag fick äta oändligt med Ballerina och Fanta... min pappa. En pappa i världsklass! Och det värmer mitt hjärta så mycket att se Jacob vara pappa till Isabelle, för där ser jag det igen. Kärleken, buset och att finnas där, alltid. Jag kunde omöjligt ha valt en bättre människa att bilda familj med, och det känns väldans bra. Dra mig baklänges vad jag älskar den mannen. 
 
Han fick förstås sovmorgon och frukost imorse. Presenter från Isabelle och ord om hur mycket vi älskar honom. För han har det inte alltid lätt. Jag kan pendla i humör en minut till en annan och Isabelle har sedan starten där den 4 april 2016 gjort klart i att jag är nummer 1. Och jag vet att det gjort Jacob ledsen många gånger! Så det gör mig så förbannat rörd att se bandet de två har nu, när de ligger på köksgolvet och busar så att Isabelle kiknar av skratt. När han går omkring med sin lilla prinsessa i sin famn och hon kramar honom hårt och länge. Det är inte bara jag som gäller längre, och jag anar hårt att hon kommer bli pappas tjej. Herregud, det hade jag också blivit med en pappa som Jacob <3 
 
Alright, nog med kärleksdravel. 
 
Isabelle är krasslig, har spytt två gånger sedan i torsdags och varit tröttare än vanligt men ändå väldigt glad. Ätit väldigt dåligt, vilket varit helt förståeligt men ändå tufft att hantera när man ser att hon är trött för att energin är låg. Nu i eftermiddag var vi i Onsala hos Jacobs föräldrar och då var hon helt sig själv, äntligen (kanske för att hon till middag fick välja vad hon ville ha- smörgåsrån med smör och digestivekex med några nachos till efterrätt... när man är sjuk får man, intalade vi oss). Hon lekte så fint med Cornelia och Freja, eller rättar sagt- Cornelia och Freja var väldigt fina med Isabelle. De lät henne sitta med och sköta sitt när de lekte med dockhuset, visade henne alla leksaker att önska sig i julklapp ur leksakskatalogen och var allmänt goa kusiner mot Isabelle. Vår fina, stora Isabelle. Är så galet stolt över den där ungen, fastän hon retar oss till vansinne nuförtiden genom att ha bytt ut sitt ständiga "Ja!" till ett väldigt bestämt "Nä.". Med betoning på väldigt bestämt, hon vet vad hon vill, den lilla. 
 
Nu ska jag väcka Jacob som verkar ha somnat när han nattade Isabelle så att vi kan kolla ett avsnitt Stranger Things. Lillebebis sparkar som allra mest om kvällarna och det är så mysigt att bara ligga med handen på magen och känna de där små fötterna sparka. Fortfarande alienvarning dock, ett barn i min mage?! Galet :)
Gamla bilder, men ack så fina ändå

5 år tillsammans

Vi har fem år tillsammans nu, Jacob och jag. Galet! På de åren har vi hunnit med att köpa loss en lägenhet, totalrenovera samma lägenhet, få världens finaste unge MEDAN vi höll på med totalrenoveringen (rekommenderas inte någon), köpa hus, Jacob har byggt upp och sålt sitt företag och ja, jag är fortfarande väldigt glad att det är honom jag vaknar jämte vareviga dag.
 
När jag såg Jacob för första gången tänkte jag (på allvar!) att om jag får honom tänker jag aldrig tvivla på mig själv igen. Han är så vansinnigt snygg med sina smilgropar och sina grönblå ögon att han fortfarande gör mig knäsvag. Han tar hand om mig som att jag vore en prinsessa, och jag vet att han skulle göra allt som krävs för mig och Isabelle. Och det betyder allt! Vi har byggt en jäkligt bra grund att stå på, och vi tummade tidigt i vår relation att köra med öppna kort. Inte gå och störa sig på saker. Hellre säga det rakt ut, direkt. 
 
Och om jag ska vara ärlig är det Jacob som får jobba med mig... my gad, jag pendlar värre än den värste i humöret och har snäst av den stackars mannen på tok för många gånger utan någon som helst anledning mer än att tja, jag var sur. 
 
Det bästa med oss är att vi är livsnjutare. Satan vad mycket pengar vi lagt på att sitta i solen vid Röda sten, eller käka burgare på Red Lion. Varje tillfälle vi får firar vi, och vi tänker helt lika när det kommer till kids och barnuppfostran. Bara en sån sak. 
 
Sedan, en liten sak som ehrm, jag absolut inte vill erkänna meeeeen... Jacob har typ alltid rätt. I know, det låter helt sjukt, HUR KAN EN MAN ALLTID HA RÄTT?!?!? Men säger han nåt om något, då är det oftast så. Jag sätter mig ofta på tvären BARA FÖR ATT för att sen få ångra att jag inte gjorde som Jacob föreslog. Tusan, lämnar jag honom någongång i framtiden så är det bara för det där. Han är för bra, helt enkelt. 
 
Skämt åsido. Jag älskar dig boo. Mer än det finns ord eller plats på denna jord. Men vad fan. När ska vi gifta oss egentligen?!
Sist men absolut STÖRST; han är en underbar pappa till Isabelle. Tokig, rolig, busig och hänger med på alla galna upptåg vi vill hitta på. Lyckos mig att ha hittat dig, älskling.

Inlägg två dagar i rad. Inte klokt!

Denna helgen kan sammanfattas med ett ord: WordFeud. Vill icke veta hur många timmar som lagts ner på detta spel, men ett är säkert: Satan vad bra jag är på wordfeud. Har slagit Jacob så hårt och så många gånger att han är i tårar för tillfället. Och mamma också. De kan bara inte vinna över mig. Moahahaha*!
 
Imorse (nåja, klockan var 11,30) traskade Jakie och jag över till Linné och Kafferosten. Käkade frukost, älskar det stället. För inte nog med att det är mysigt, de har fattat grejen med frukost och har det hela dagen. Hur skulle man inte kunna älska ett ställe som kör frukost hela dagen? Älska frukost. 
 
Vaknade förresten helt utsvulten vid 9. Käkade två snabba rostmackor och kröp ner hos Jacob igen. Är så kär i den mannen! Nyper mig i armen ibland över att jag hade sån tur att träffa någon som honom. Vi skrattar, vi bråkar, vi tjafsar men tusan vad vi älskar varandra. Står fortfarande fast vid det jag sa till Jenny när hon hämtade mig hos honom efter en utekväll när vi precis träffats; "Där inne ligger mannen i mitt liv". Jepp jepp, stämde väldigt bra :)
 
Han har ett hjärta av guld också, sa jag det? Och Wille älskar honom mer än vad han älskar mig (hårt slag, men så äre!).
 
 
 
*Jag är en så härlig vinnare, visst?