Grattis Sandra! I lagom mycket efterskott

2018 är året då vi 88or fyller 30. Trettio! Helt ärligt känner jag mig som 23. Känns fortfarande skumt när någon kompis kommer hit och jag visar runt i huset, jag får känslan att jag visar någon annans hem för inte kan väl jag bo i hus? Och de där två barnen, är de mina? Eller, det fattar jag. Men att jag är deras mamma? Den som ska ta alla vettiga beslut? Jag är ju bara en ungdom för guds skull! Kan ej ta ansvar för vad som händer och sker, men så är det exakt det jag gör varenda dag. Tar ansvar 😬 vad hände där? 
 
Tillbaka till att detta är året då vi alla fyller 30! Sandra fyllde 30 den 15 april och Samme föddes den 23 mars = jag var ej fit for fight för storslaget firande med bubbel och annat som hör födelsedagar till, så i present fick hon av mig att vi skulle hitta på något hemligt den 13 oktober. Såååååå himla långt bort, men hejsan hoppsan, plötsligt var det veckan innan den 13:e och följande brev gick ut till fröken Hall:
Jag ville få henne att tro att vi skulle på spa, för det var nämligen inte planen 😏
 
Lite lagom peppad (läs: övertaggad) åkte jag och hämtade henne på avtalad tid. 
 
Jag var så pepp! Överraskningar är så sjukt kul, och eftersom jag i grunden är en ond människa älskar jag att se folk våndas och inte veta nåt när jag vet ALLT. Så vi parkerade min bil vid stationen i Kungsbacka (hon trodde att vi skulle till Varberg så redan här hade jag fintat na') och hoppade på tåget till Göteborg. Traskade in på Post hotellet där jag ställde Sandra i ett hörn medan jag gick och checkade in. När vi öppnade dörren till vårt rum utbrast hon; "ska vi bo här? Är du seriös?!" Jag frågade vad hon hade trott när vi gick in på Post HOTELLET och hon sa att hon fortfarande var inställd på att vi skulle spaa och att de kanske hade ett spa som hon missat här :)
 
Här avtog nervositeten över allt och vi gick ut på stan, drack champagnedrinkar på Dorsia och hade det gött i det fina vädret.
 
Tillbaka till rummet för att svida om inför kvällen, jag berättade att jag bokat bord på Tranquila 19.45 så vi begav oss ditåt. Och när vi gick in på restaurangen väntade...
...åtta tjejer och en riktigt stor flaska bubbel. Sandra blev så glad! Hon hade verkligen inte väntat sig att fler överraskningar skulle komma, ändå väntade det som skulle visa sig bli det bästa av allt...
SINGSING! Alltså satan i gatan vad kul det var! Det är ett karaokeställe i Majorna där man bokar ett eget rum som man sedan fuldansar och sjunger järnet i. 1,5 timme FLÖG bokstavligen iväg och det bjöds på makalösa shower av Popular och Independent women bland annat. Har inte skrattat så mycket på år och dar tror jag :)
 
Kvällen avslutades i baren på Posthotellet med varsin drink till mig och födelsedagsbarnet. På söndagen kunde vi käka frukost i lugn och ro, för ännu en helt fantastisk vän till mig tog med Isabelle till dansen klockan 10,50 så vi inte behövde stressa hem. Tack igen Lina! Isabelle var taggad hela veckan på att det var Lina som skulle gå med henne och sa varje gång jag påminde henne om detta att: "mammaTam stannar hemma". Hon har även skinit upp varje gång vi pratat om att det var Lina som gick med henne nu i veckan :) 
 
Sandras överraskningshelg blev så himla bra! Är så glad att alla tjejer slöt upp, att Sandra är min bästa vän (tack för att du stått vid min sida genom alla dessa år ♥️) och det var verkligen så himla kul att få planera och genomföra denna helgen. Älskar dig vännen! 

Ett dygn med alla kusinerna

Vi har varit på Astrid Lindgrens Värld! När man har två systrar och en mamma där vi alla fyra är precis lika spontana och har ett inbyggt MÅSTE av att hitta på kul saker ständigt och jämt blir det så när skolbarnen har höstlov. Så i tisdags packade vi in 6 ungar och fyra vuxna i två bilar och åkte mot Vimmerby. Isabelle var taggad och tyckte det var vansinnigt kul att sitta med ömsom Ida ömsom Agnes i baksätet de 3,5 timmarna det tog att köra. 
 
Väl framme checkade vi in i deras lilla by som de håller på att bygga upp. Så fint hus! Tio bäddar och byggt i äkta Astrid Lindgren stuk. Jag, som fortfarande men i dagsläget under sträng tystnad, kämpar mot viljan att i princip vilja dö vid tanken på att bädda sängar (var vandrarhem, fast oerhört fint) och traska omkring på golv som är oklart hur de har blivit städade bet ihop och tyckte nog att jag skötte det hela snyggt. Kanske var lite sammanbiten MEN tvångstvättade inte Isabelle i vare sig klorin eller andra starka medel så här i efterhand eller för den delen, under tiden. Det kommer bli bra det här. Det måste fan bli bra det här. Vill kunna njuta fullt ut av att befinna mig på sådana däringa ställen men lyckas inte riktigt. MEN! Ljusår bättre nu mot vad det har varit. Heja mig.
 
Vi spenderade hela onsdagen på ALV. Barnen sprang omkring i de små stugorna, och lagom efter att vi grillat korv till lunch (HUR kan det vara så gott att grilla när det blir kallt?!) så flydde alla andra barn som just då befann sig i det lille huset där Isabelle befann sig i som om pesten utbrutit där inne.
 
Och det hade det nästan gjort, om du förstår vad jag menar. 
 
Ut rusade barn hals över huvud och kvar stod Isabelle och hade jättekul med en liten kassamaskin. Det luktade inte gott i stugan, och den var på tok för liten för mig att ta mig in i då jag inte kan böja mig helt problemfritt längre på grund av stor mage i vägen. 
 
Så jag fick skicka in stackars Bella. 
"Gå in nu Bella", lirkade jag medan Bella med stora ögon skakade på sina mörka lockar. "Ta henne bara i handen och få ut henne!" väste jag för paniken började växa i och med tanken att Isabelle skulle sätta sig på sin blöja. "Gå in och hämta din kusin, NU, Bella!" kan jag ha gastat och föst in det stackars 2,5 åriga barnet i stugan för att hämta Isabelle. Hon gjorde som sin halvt hispiga moster sa och fick ut min lilla dotter som måste ha fått i sig något olämpligt. Jag, som inte har bytt en nummer två blöja på flera månader, skulle plötsligt prestera mitt på Astrid Lindgrens Värld med Ida hängande över axeln (tack gode gud för det, hon fick ta Isabelle så snart allt var klart så att jag kunde sanera stället).
 
Nåväl. Lovat mig själv att aldrig berätta om helt ovidkommande detaljer som bajsblöjor och annat men blev ju onekligen en komisk situation där inne i Lotta på Bråkmakargatans lille hus.
 
Dagen fortlöpte, och då Isabelle vaknade klockan 06 (NOLL SEX!!) (fick henne dock att ligga still jämte mig i 20 minuter tills hon råkade möta Olivers blick och jag riktigt såg hur hon sken upp och bara EN KOMPIS ÄR OCKSÅ VAKEN!! Då var det kört, kan man väl säga) somnade hon som en stock på 5 minuter efter lunchen. Hon sov tills jag väckte henne för att kolla på en Emil-företställning (himla mysigt det där med alla småföreställningar de hade) men hon missade tyvärr ringdansen med Pippi, Madicken, alla från Katthult med flera. Så himla bra uppstyrt allting! Alla skådespelarna gick omkring och lekte och dansade med barnen mellan föreställningarna, till barnens enormt stora förtjusning. 
 
Sedan blev klockan 17, det blev mörkt och parken stängde. Vi käkade pizza, tog på alla barn under 5 sina pyjamaser och styrde hemåt igen. Mamma och jag lyssnade på P3-dokumentär och drack kaffe. Ida och Isabelle sov och Agnes diskuterade döden och kompisar i skolan. Det blev ett himla mysigt dygn!

En lägenhet och ett liv

Det har börjat slå mig att vi flyttar snart. Att allt det jag tar för givet idag- och har tagit för givet i nära fem år, snart är över. Enkla småsaker som att handla på vår Hemköp som jag gillar så mycket. Som att ha så nära till Slottskogen och att promenera där. Leka med Isabelle där. Traska upp och ner för alla trapporna här som jag gjort både efter sena utekvällar med vänner till att ha en liten tjej på armen. Minnas saker som när vi kom hem hit första gången med Isabelle, hur vi parkerade nere på parkeringen med vår alldeles nya skatt för att äntligen få ta in allt som var hon, hon som vi väntat så länge på. Minnas tiden innan Isabelle, när vi hade Wille och tvingade upp den stackars hunden i sängen för att sova mellan oss medan vi pussade så mycket vi bara kunde och hann för vi visste att så fort vi somnade skulle han snabbt som attan hoppa ner igen. 
 
Vi har renoverat hela lägenheten. Alla val vi gjort, allt jobb vi och framförallt Jacob lagt ner. Thai-jäkeln här nedanför som gjort att det luktat thai i hela lägenheten (det gör det inte längre) men som numer make it up med att låta oss i huset köpa thai för 50 spänn. 
 
Det var här vi träffades den där torsdagen i februari och jag lämnade helt knäsvag för han som bodde här. Hur vi sågs på Hemköp den där eftermiddagen och handlade mat, fortsatte hit och släppte aldrig riktigt varandra igen. Det var här jag satt på diskbänken några veckor senare och sa att jag hade saknat dig när jag var i Båstad vilket jag ångrade exakt i samma sekund som jag sa det. Ville inte vara för på, ville inte vilja för mycket. Det var här du pussade mig framför dina kompisar och höll min hand och jag insåg att du ville väldigt mycket med.
 
Äh tusan lille lägenheten, det har hänt mycket här ändå. Jag har blivit fem år äldre här. Om möjligt lite visare, förhoppningsvis ett lite bättre jag. Men nu är vi verkligen redo för flytt till hus. 17 dagar kvar till tillträde. Tiden får gärna gå fort nu.