Sista dagarna

Vi förlängde bilhyran till tisdagen. I Bahia Feliz blåste det järnet så vi ville ha friheten att kunna dra därifrån. På måndagen åkte vi till stranden i Meloneras, måndagen var även den dagen då solen inte riktigt orkade kämpa sig igenom molnen. Den var framme av och till, det var först framåt eftermiddagen som molnen skingrade sig och det blev helt soligt. Då körde vi till Puerto Rico för att käka middag, satt på en restaurang med utsikt över hamnen och åt nog den enda middagen som vi kände inte var nåt vidare. Puerto Rico kändes inte så lockande heller, som San Augustin typ, med stora hotellkomplex, massvis med restauranger och strandshoppar ungefär. 
 
Så på tisdagen, vår sista dag innan hemfärd på onsdagen, drog vi till vårt säkra kort- Puerto de Mogán. Låg på stranden, käkade lunch på det lilla Italienska stället och framåt kvällen tog vi bilen hem igen, Isabelle var inte på topp och vi kände att det inte var någon idé för oss att sätta oss på en restaurang denna kväll, risken var stor att det skulle bli kaos då Isabelle ätit dåligt hela dagen, var överhungrig och vägrade äta. Dålig kombo- det vet ju jag! Känner skrämmande väl igen det där beteendet nämligen... :) 
 
Så vi körde tillbaka till hotellet och köpte med en pizza till vår lägenhet. Gick och kollade Bamseshow, Isabelle älskade det och försökte dansa så som de som stod på scenen gjorde. Herregud vad hysteriskt det är btw. De på scenen skrek, barnen skrek och jag och Jacob tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat. 
 
Onsdagen innebar att packa, leka en stund på lekplatsen för att sedan åka till flygplatsen. Klockan 14.10 lyfte vårt plan och även denna gången gick det super att flyga. Isabelle och jag kollade på Babybossen, vi käkade mat och sedan HÖR OCH HÄPNA somnade det lilla flickebarnet. Hon sov i en och en halvtimme, då satt jag och storgrät till en film som hette Gifted. Alltså, jag grät verkligen. Ni vet sådär förbannat fult när hela ansiktet skrynklar ihop sig och man anstränger sig för att inte snyfta MEN DET GÅR INTE för det känns som att hela världen har rasat tillsammans med karaktärerna på filmen? Jacob, som inte fattat grejen ännu trots att jag förklarat läget för honom flera gånger, såg att jag grät och bara "men grååååååter du älskling, åh", också satt han och tittade på mig. TITTADE PÅ MIG! Vem gör så? Skällde på honom när jag hämtat mig, och han förklarade sig med att han tycker det är så gulligt. Det ordvalet gjorde inte situationen bättre om jag säger så. 
 
Nåväl. Vi landade vid halv nio och körde hemåt Fjärås. Så skönt att komma hem! Fast denna gången kände jag att hemma är bra men i solen bäst, satan vad skönt det var att slippa kyla och femton lager med kläder. Så skönt att bara ta på en tröja när man blev kall. Men nu är vi tillbaka i limbovädret här. Grått, snö och regn omvartannat. Heja!
gran canaria