Sista dagarna

Vi förlängde bilhyran till tisdagen. I Bahia Feliz blåste det järnet så vi ville ha friheten att kunna dra därifrån. På måndagen åkte vi till stranden i Meloneras, måndagen var även den dagen då solen inte riktigt orkade kämpa sig igenom molnen. Den var framme av och till, det var först framåt eftermiddagen som molnen skingrade sig och det blev helt soligt. Då körde vi till Puerto Rico för att käka middag, satt på en restaurang med utsikt över hamnen och åt nog den enda middagen som vi kände inte var nåt vidare. Puerto Rico kändes inte så lockande heller, som San Augustin typ, med stora hotellkomplex, massvis med restauranger och strandshoppar ungefär. 
 
Så på tisdagen, vår sista dag innan hemfärd på onsdagen, drog vi till vårt säkra kort- Puerto de Mogán. Låg på stranden, käkade lunch på det lilla Italienska stället och framåt kvällen tog vi bilen hem igen, Isabelle var inte på topp och vi kände att det inte var någon idé för oss att sätta oss på en restaurang denna kväll, risken var stor att det skulle bli kaos då Isabelle ätit dåligt hela dagen, var överhungrig och vägrade äta. Dålig kombo- det vet ju jag! Känner skrämmande väl igen det där beteendet nämligen... :) 
 
Så vi körde tillbaka till hotellet och köpte med en pizza till vår lägenhet. Gick och kollade Bamseshow, Isabelle älskade det och försökte dansa så som de som stod på scenen gjorde. Herregud vad hysteriskt det är btw. De på scenen skrek, barnen skrek och jag och Jacob tittade på varandra och undrade vart vi hade hamnat. 
 
Onsdagen innebar att packa, leka en stund på lekplatsen för att sedan åka till flygplatsen. Klockan 14.10 lyfte vårt plan och även denna gången gick det super att flyga. Isabelle och jag kollade på Babybossen, vi käkade mat och sedan HÖR OCH HÄPNA somnade det lilla flickebarnet. Hon sov i en och en halvtimme, då satt jag och storgrät till en film som hette Gifted. Alltså, jag grät verkligen. Ni vet sådär förbannat fult när hela ansiktet skrynklar ihop sig och man anstränger sig för att inte snyfta MEN DET GÅR INTE för det känns som att hela världen har rasat tillsammans med karaktärerna på filmen? Jacob, som inte fattat grejen ännu trots att jag förklarat läget för honom flera gånger, såg att jag grät och bara "men grååååååter du älskling, åh", också satt han och tittade på mig. TITTADE PÅ MIG! Vem gör så? Skällde på honom när jag hämtat mig, och han förklarade sig med att han tycker det är så gulligt. Det ordvalet gjorde inte situationen bättre om jag säger så. 
 
Nåväl. Vi landade vid halv nio och körde hemåt Fjärås. Så skönt att komma hem! Fast denna gången kände jag att hemma är bra men i solen bäst, satan vad skönt det var att slippa kyla och femton lager med kläder. Så skönt att bara ta på en tröja när man blev kall. Men nu är vi tillbaka i limbovädret här. Grått, snö och regn omvartannat. Heja!
gran canaria

Måndag 15/1

Godmorgon på er!
 
Det är måndag idag och Jacob & Isabelle sover än. Klockan är kvart över åtta och jag sitter här och känner mig lycklig. Semester känns så viktigt! Vi alla är glada över att få spendera all tid tillsammans, Isabelle blommar upp och är helt galen av lycka verkligen över att få vara i värmen och hänga med sin mamma och pappa på heltid. Så härligt att se, och extra kul att åka på resa när hon uppskattar allt som sker så himla mycket!
 
Igår tog vi bilen och körde till dynorna i Maspalomas. Sahara-sand som blåst över havet och skapat dynor, ascoolt! Men här blåser så himla mycket så vi stod där med kisande ögon och ville så gärna gå ut på dem men det var omöjligt då sanden verkligen piskade oss. Isabelle gömde huvudet mot Jacobs axel och undrade vad tusan vi höll på med. Så vi får checka av på listan att vi sett och stoppat fötterna i saharasand, sedan körde vi vidare :) Åkte till Anfi de mar, ett jättehotellkomplex byggt av en norrman som importerat sand från Bahamas. Jättefin strand! Helt galet stort hotellkomplex. Vi köpte en smoothie, konstaterade att stället var superfint men väldigt konstlat, stoppade fötterna i Bahamassanden (och i havet!) och körde vidare :)
 
Vi drog vidare till puerto de Mogán igen och lade oss på stranden där några timmar. Isabelle och Jacob busade vid vattenbrynet medan jag satt med min gravidmage i vädret och bara njöt av att titta på dem medan bebisen sparkade i magen. Min familj ♥️ Svårt att greppa! Svårt att ta in att vi snart är fyra, men som vi längtar. Lillebror sparkar hejvilt här nere och jag har sjukt mycket sammandragningar, precis som hemma. Men han ligger bra i magen, jag kan fortfarande ligga på rygg och har inga gravidkrämpor så nu gäller det att inte längta ihjäl sig de sista veckorna bara 😅
 
Efter strandhäng duschade vi av Isabelle i en stranddusch (älskar att hon bara köper läget 😂 ) och tog på lite fina kläder, för klockan 18 hade vi bokat bord på en liten italiensk restaurang som vi hittat på TripAdvisor och som bara hade 3 bord på en tvärgata från hamnen. Vi gick dit och blev serverade hemmalagad ravioli som vi alla tre slukade, det var helt vansinnigt gott!! Jag är dock fortfarande bitter över att befinna mig i Spanien MEN INTE FÅ DRICKA SANGRIA. Känns som en skymf mot sangria-världen.
 
Efter middagen hittade Isabelle sin första kärlek, Logan 2 år. En liten spanjor med mörka ögon, jag fattar verkligen att hon fastnade för honom. De två sprang runt på torget och härjade, pratade på sitt Da-da språk (common language i bevisvärlden) och tillslut tog Logan mod till sig och skulle krama Isabelle. Nej! gastade Isabelle och vände honom ryggen två gånger, innan hon beslutade sig för att sluta spela svår och rusade fram till honom och gav honom en kram. OM JAG DOG LITE DÅ? Ja, självklart. Var ungefär det gulligaste jag någonsin sett, två små människor under metern som visar varandra kärlek. Så. Gulligt. Roligt med små barn också, allt handlar om att härma. Logan la sig på torget, Isabelle kommer skrattandes och lägger sig jämte. Isabelle ropar på bilarna, Logan ropar också på bilarna. Logan springer upp och nerför en backe, Isabelle hakar på. Du fattar :)
 
Det tog inte lång tid tillbaka i bilen innan vi hade en sovande liten unge kan jag lova. Vi bar in henne på rummet och satte oss och spelade 500 som Jacob vann. Satan vad jag hatar att förlora, speciellt i spel där jag vanligtvis vinner.
 
Nä, nu är klockan snart halv nio, dags att väcka familjen!
gran canaria

Lördag 13/1

Idag tog vi det mycket kloka beslutet att hyra bil 🙌🏼  Vi körde till Puerto de Mogán, en liten fiskeby som förvisso är en turistort men som en konstnär på 80-talet beslutade skulle bli den finaste turistorten på ön, och som sedan skissade upp hur den skulle byggas. Och där var fint! Bouganvillas växte som stora träd längs husfasaderna och havet glittrade i bakgrunden. Mysiga gränder och riktigt god mat lyckades vi få i oss också.
 
Först när vi kom dit så strosade vi runt lite. Vid strandpromenaden stod två personer som använde rep för att göra såpbubblor - till Isabelles stora lycka. Hon är galen i såpbubblor! Så hon och massor av andra barn sprang och försökte fånga de hundratals bubblorna och jag tog ungefär 150 bilder. Men ni skulle sett lyckan i hennes ögon där hon sprang med armarna upp mot skyn för att fånga bubblorna, så lycklig! Så himla härligt att se.
 
På restaurangen (tack TripAdvisor för att du alltid ger så bra tips 🙌🏼 ) åt vi fisk som sig bör i en fiskehamn och för Isabelle har det verkligen lossnat med maten. Hon smakar på allt, tycker det mesta är smarrigt så nu behöver vi bara jobba på det här med att sitta still... "Tack tack!" säger hon och tror att hon kan dra från bordet när hon känner för det. Detta lilla barn alltså. Vi måste passa oss också, för varje gång vi säger ”du måste tugga ut innan du tar mer Isabelle”, så spottar hon helt enkelt UT det hon har i munnen. Har hänt säkert 10 gånger här nere så nu måste vi bita oss i tungan innan vi säger något om att tugga UT 😅
 
Mot slutet av middagen kom några som spelade dragspel och Isabelle dansade och charmade antagligen varenda kotte på den där restaurangen. Vi är nöjda också för nu har vi haft med iPaden som back up om kvällarna men inte behövt använda den. Hon kollar på andra barn, flirtar med andra bord (fast är blyg till en början) och springer och kollar läget. Sån skillnad denna resan mot när vi var i Grekland för ett halvår sedan! Nu är hon med på ett annat sätt och vi busar och leker mest hela tiden. Semester är tusanimig livet 😎
gran canaria