Lille-Sam tar sig framåt!

Stoppa pressarna! Eller, stoppa tiden för guds skull. Samme (HUR kan det bli smeknamn på ett så kort namn som Sam? Eller är det därför det blir det? Både Isabelle och jag går runt här hemma och ropar på Samme dagarna i ända (Isabelle ropar Tamme)) låg på köksgolvet medan jag blandade hans välling. Han rör ju sig som en liten kobra nuförtiden, det är sedan gammalt att han snurrar runt, runt, runt på mage och på så sätt tar sig till lite olika ställen. Men plötsligt idag grabbade han tag i mitt ben, han kan ju liksom inte ta sig framåt så döm av min förvåning. Jag kastade mig ner på golvet en bit ifrån honom, och javisst! Han kravlade sig snabbt som en liten ål fram till mig, helt hasande på mage så inget krypläge ännu men ändå! Han har knäckt koden att ta sig framåt, och att det plötsligt hände förvånar mig inte alls, lille-Sam (ännu ett smeknamn som jag envisas med att säga) har ju en vansinnig oförmåga att ligga stilla så jag såg detta komma om man säger så. 
 
Hans läggningar är inte riktigt lika lätta längre på grund av denna oförmåga att ligga still med sin lille kropp. Att somna i vagnen när vi lämnar Isabelle på förskolan älskar han, för då är han där han är. Men hemma i sin egen säng... alltså han rör sig så snabbt va! Ser ut som att han dansar discodans på tjack till helt galen techno. Jag skojar inte ens! Det är armar hit och det är ben dit och det ska rullas runt och det ska ABSOLUT liggas på mage för att försöka se vad som händer. Jeeez. Försöker man hålla fast honom så att han ska lugna sig blir han vansinnig, försöker man klia honom på ryggen för att han ska lugna sig får han ännu mera speed i kroppen. Ikväll höll han på som ovan, fast jag märkte att han var trött för hans rörelser var inte riktigt lika snabba som de brukar, så jag tog upp honom och la honom på min arm i sängen. Då slappnade han av i hela den lilla kroppen och somnade andandes med sin näsa mot min. Sånt som får hjärtat att svälla, som du förstår. 
 
Annat otroligt som hände idag var att Isabelle som återigen tagit på sig rollen som matvägrande litet monster, och efter en dag som helt klart var gnälligare än vad dagarna brukar vara så var denna mammans ork slut. Isabelle vägrade pannkakorna till lunch (rättelse, hon åt en HALV pannkaka till lunch) (vilket barn matvägrar ens pannkakor?!) (hade för fasiken vispgrädde i till och med!!) och käkade sin sedvanliga knäckemacka till frukost, så jag ville verkligen att hon skulle få i sig ordentligt med mat till middagen, utan iPad eller annat. Nu är tiden att ge denna damen lite bordsskick, deklarerade jag för Jacob och vi var överens om att idag var dagen. När hon då vägrade äta provade jag något nytt och sa: äter du inte nu får du gå upp och lägga dig utan mat eller napp. Hon åt inte. Så jag gick upp och lade henne i sängen och förklarade att vid middagsbordet äter man, inte tramsar. Jag gick ner till Jacob igen och inget hördes från rummet. Det slog mig att Skogsfamiljehuset ju står på hennes rum och att hon antagligen var i full färd med att leka i det, så jag gick upp och kollade in, hon låg kvar i sängen. Frågade om hon skulle komma med och äta sin mat, hon svarade... Näj
 
Häpp, ungjä älskade barn tänkte jag och gick ner. Gick upp efter några minuter igen, då har Isabelle lagt på sig själv täcket upp till öronen och snarkar och sover. Vi talar alltså om Isabelle Ahlström som vi ägnat timmar, dagar kanske även ÅR* åt att vagga, vyssja, sjunga, läsa, och ligga jämte tills hon sover som nu helt enkelt... däckade i sin säng. Utan napp eller ens den minstaste förälder låtsassovande brevid. Trött tjej? 
 
Hon sover ju aldrig på dagen och fixar det galant, men nu kanske hon håller på att bli sjuk eller nåt... hade ju onekligen förklarat hennes lite lätt känslosamma humör denna dag. Dagen har för övrigt spenderats uppe vid Kyrkans lekplats där Öppna förskolan hänger varje onsdag (perfekt för oss), perfekt med morgonpromenad upp dit (backar from hell) lek och grill till lunch där uppe för att sedan bege sig hemåt igen. Har alltid med Isabelles spark (förbi är tiden när man tog på sig en jacka och drog... HAHAHAHAHAHAHA! skrattar åt minnen av detta. Nu tar det för fan en timme ens att packa allt som ska med och barnen ser inte något längst färden EFTERSOM ALL PACKNING tar upp varenda liten centimeter av den asstora dubbelvagnen man kör runt med) så hon sparkade hemåt och Sam var glad i vagnen efter att ha sovit 10-12.30. Ljuvligt väder framåt lunch också, väldigt varmt och skönt. Blev ett toklångt inlägg detta men vad tusan. Händer ju så sällan att jag sitter här och skriver så bare with me my friends. 
 
Ha de!
Typ så han tittar upp på mig när jag lessnar på hans discodans i spjälsängen... "amen mamma... ligga still kan man göra en annan gång"
 
 
*Nä, år kanske** var att ta i men efter allt vaggande känns det tamigtusan så
**Kanske

Jobbar med rutiner här hemma

Ärligt talat, vart tar tiden väääääägen? Hinner ju aldrig sitta här och berätta vad som händer i vårt lille liv. Ännu en helg har passerat och hösten är här på allvar. I förra veckan beslutade jag ju att sluta amma och ja, det gick som förväntat. Sam vrålade av missnöje och tyckte antagligen inte att vi skulle få kalla oss föräldrar ens en sekund längre, men vi bet ihop. Första natten gick skräp, andra med och tredje gav jag upp och gav honom bröstet helt enkelt. Var så trött, var så irriterad om dagarna att jag helt enkelt tänkte om och tänkte att nähä, han var väl inte redo för att sluta då. Och det är okej. Så han fick amma lite, men intresset har inte varit stort. Har gått flera nätter efter det som gått okej där han fått välling istället, men tidigt imorse gav jag honom bröstet då det hade gjort ont som fan hela natten. Annars skulle jag säga att amningen nu är över. Om det inte krisar och spänner sådär mycket igen 😬
 
Han äter toppenbra nu förresten! Äntligen har det lossnat och jag kämpar verkligen med att bli en såndär rutinmänniska som jag alltid varit så värdelös på att vara men alltid velat bli. Tror stenhårt på att barn verkligen gillar rutiner. Så nu ser hans ätande ut så här:
 
Sam vaknar mellan 07-09 och frukost serveras, en skål gröt med fruktpuré
11.30 - lunch (älskar att få laga babymat igen, ALLT smakar tamigtusan bra när det får kokas i vispgrädde)
ca 14 - mellanmål. Hans favvomellanmål: Mixad banan & avokado
17-17.30 - middag + fruktpuré
19.00 - gröt och/eller välling
 
Han är lättlurad, min lille. När han äter och börjar tröttna får han några skedar frukt som han gladeligen smaskar i sig, också några skedar mat igen. Allt är tillåtet, tänker jag när jag sitter och blandar hans fiskmiddag med fruktpuré... :)
Orimligt söt
 
Åh, vår lille Sam. Så vansinnigt go och så söt, speciellt när han är nyvaken. Imorse satt Isabelle och jag och åt frukost när han vaknade, då rusade vi upp och jag bara; "Heeeeeej gubben!" och Isabelle bara; "Heeeeeeej jubben" och sedan kastade vi oss över honom båda två. Om Sam kommer undvika närhet när han blir äldre så är det för att han fick det för mycket när han var bebis vill jag lova, Isabelle och jag ger honom pussar och kramar i överflöd vill jag lova. Har nog aldrig sett en syster som älskar sin lillebror så mycket som Isabelle gör. Det tackar Sam för genom att ta tag med sin lille näve i hennes hår och dra henne till sig i en öppen-mun-puss som sällan är så uppskattad (han drar förbannat hårt) men som ändå är så sött att mitt hjärta lite smälter varje gång. 
 
Vansinnig tur att det var han som kom till vår familj, det är allt jag har att säga. ☝🏼

Slutet är nära

Här sitter jag i soffan med lite lagom spända bröst. Amningen har kommit till sitt slut, och det är inte för inte det får mig att fundera lite kring det hela. Först och främst- det känns så himla dubbelt. Det känns sorgligt fast asgött. Det känns som rätt grej att göra samtidigt som det känns som att jag förvägrar Sam något som är bra för honom. Det känns tidigt men också som att vi båda är sjukt klara med detta nu. Sam vill inte ens ha bröstet om dagarna längre. Har inte tid att fokusera på det, och på natten handlar det bara om att snutta. SNUTTA! Det är inte okej, avskyr snuttandet på bröstet lika mycket som jag avskyr känslan av att mjölken rinner till och jag har glömt att lägga i amningsinlägg i BHn. 
 
Men tänk om detta är sista gången jag upplever amning? Aa, men so be it dårå. I så fall tackar jag mina bröst för väl utförd uppgift, för satan vad det har funkat bra för mig. Bröststockning deluxe där efter födseln men fine, jag köper det för sen har det båda gångerna bara flutit på helt fantastiskt bra. Sjukt smidigt har det varit med, men den senaste månaden har jag liksom vaknat upp ur min amningsbubbla som handlat om att langa-tutte-vart-som-helst till att vilja gå undan och amma istället för att flasha boobsen hur som helst. Sen att Sam tidigt visade att han inte gillar att käka om det inte är lugnt runtomkring, ALLRA helst i sängen eller soffan här hemma (hehe, har ju funkat sådär så som vi flänger omkring) så blir det nog bra att sluta nu. Väldigt bra. Det är ett bra beslut. 
 
DESSUTOM! Herregud, sist men verkligen inte minst är att Sam slår alla rekord i familjen Johansson när det kommer till att skaffa sig tänder! Tanden i underkäken är på väg upp, och det ett halvår tidigare än vad Isabelle ens hade skuggan av en tand som ville spricka upp. Och är det något jag INTE tänker riskera så är det att bli huggen i bröstet av liten baby utan kontroll över sina tänder, det är ett som är säkert. Så inatt blir första natten då vi ska börja vänja honom av vid att amma om natten. Önska oss lycka till om/när hopplösheten slår till och man sömndrucken sitter där vid hans säng och bara "OKEJDÅ en gång till bara för att jag verkligen MÅSTE få sova bara en liten, liten stund till". Jacob kör första passet (känner på mig att ungjäkeln kommer sova som aldrig förr när han får känn på att det inte är hans mamma han stör...) sen får jag ta över någon gång inatt då Jacob ju har jobb imorgon, men situationen är för ohållbar för att vänta till helgen. Så, heja oss. Nu jäklar kör vi.
Sam